41-årige Kurdman är uppvuxen i Fittja, men bor i Vårby gård. De senaste åren har han fått flera utmärkelser för sitt arbete med integrationsfrågor i skolan.
Han kallar sig integrationsrådgivare och är författare, just nu driver han ett projekt i fem olika grundskolor i Skärholmen där målet är att ge både barn och vuxna vertyg att hantera de kulturkrockar som ständigt uppstår.
Och Josef Kurdman är förbannad på många ur första generationens invandrare som i stället för att försöka förstå sitt nya land ägnar sin energi åt drömmen om att återvända till sina hemländer.
– I de svårast socioekonomiskt utsatta förorterna är det på väg åt helt fel håll. Jag ser hur föräldrar som inte vet någonting om det svenska samhället överför sin frustration på barnen, hur barnen slits mellan sina dubbla identiteter och hur de lider av de vuxnas brist på engagemang. Så blir barnen otrygga och kriminaliteten får en grogrund. Jag kan garantera att i de här killarnas hemländer hade alternativet att göra kriminell karriär aldrig funnits.
Josef Kurdman sitter på en skolgård i Vårberg. Runt omkring honom leker barn från halva världen, flera lärare är också ute.
– Titta, det är fantastiskt! Lärarna bryr sig inte om varifrån barnen kommer, för dom är alla lika värda. Men många av föräldrarna med invandrarbakgrund utgår från att barnen blir diskriminerade och har ingen tillit. För barnen blir det kaos. Vi måste öppna ögonen på dessa föräldrar, få dem att förstå vilket ansvar de har och ge dem en chans att se det svenska samhällets goda sidor.
Josef Kurdmans bild av läget är minerad mark. De gånger han synts i medier har han alltid fått mothugg. Den etablerade synen är att den strukturella diskrimineringen av personer med invandrarbakgrund är roten till det onda. Och visst, den bidrar, men enligt Kurdman är det fel att fokusera på att ”staten” skulle vara skyldig att lösa alla problem.
– När jag kom till Sverige som nio-åring snackades det om en farbror i Sverige som delade ut pengar. Det var socialtjänsten. Den bilden finns fortfarande. Attityden till jobb, bidrag och svartjobb är skruvad, de pengar man tjänar satsar man på ett hus i sitt hemland och så cementeras segregationen. Det här måste vi våga diskutera, de flesta av mina kompisar med invandrarbakgrund är lika arga och frusterade över utvecklingen som många svenskar är.
I skolan ser Josef Kurdman hur tydlig uppdelningen mellan olika etniska grupper har blivit. Han menar också att den etniska identiteten är viktigare än någonsin och att det är ett lika oönskat som farligt utgångsläge som skolan måste förhålla sig till mycket tydligare än i dag.
Men det finns ljus, Kurdman ser det i framtiden: den dag de äldre generationerna inser att deras dröm om hemlandet inte är deras barns framtid kommer integrationen att ta fart på allvar.
Ulrika By
ulrika.by@dn.se 08-738 21 64
