Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

De bestämde sig för att bilda familj på första dejten

Barn stod högt på önskelistan när Wesley och Janne Mills Eskonen blev tillsammans. Men som samkönat par var resan dit inte självklar. Nu väntar de barn via en surrogatvärd i USA – som är det blivande barnets faster.

Det är på dagen nästa exakt ett år sedan som äkta paret Wesley och Janne Mills Eskonen reste till USA för att bli med barn. Fast den resan hade de egentligen påbörjat flera år tidigare. Barn diskuterade de i princip på första dejten och att bägge ville bli föräldrar var en förutsättning för att de skulle bli ett par.

– Att prata om barn var ingen solklar grej i tidigare förhållanden. Så fort vi hade rett ut att vi tyckte lika där, la vi fokus på var vi skulle bo. Vi träffades i Thailand och på den tiden bodde jag i Malmö och Wesley i Sydkorea. Till slut hamnade vi i Stockholm, säger Janne när vi ses i lägen­heten vid S:t Eriksplan i Stockholm.

Förutom en gungstol signerad Charles Eames är det inget i lägenheten som skvallrar om att paret går i väntans tider. Går allt som planerat reser de i början av december till USA där deras blivande baby föds av en surrogatmamma som nu är i fjärde månaden. Sara, kvinnan som bär barnet, är gift med Wesleys bror och kommer således att bli barnets faster.

– Vi kommer vara helt öppna med att det är aunt Sara som burit honom eller henne. Det känns jättebra att surrogatvärden är en person som barnet kommer ha en relation till i livet. Hon kommer alltid vara en jätteviktig person i våra liv, säger Wesley.

Att vägen till barn skulle gå via surrogatmödraskap var inget självklart val. Efter parets bröllop 2015 undersökte de först möjligheterna till adoption. Det visade sig att bara Colombia och Syd­afrika tillät adoption till samkönade par i Sverige.

Det året hade det bara adopterats fyra barn från Sydafrika.

– Och villkoret för att få ett barn från Colombia var att en av parterna hade biologiska band till landet. Tyvärr kändes adoption ganska snabbt som ett icke-alternativ, säger Janne.

Att fråga en kvinna om hon skulle kunna tänka sig att bära deras barn tog emot. Men, resonerade de, vad var alternativet? De tog först upp ämnet med Jannes bästa kompis som levde som ensamstående i Helsingfors. Hon hade tidigare uttryckt sina tankar om att de skulle skaffa barn tillsammans, men ett delat föräldraskap med sin bästa vän, kom hon fram till efter att ha funderat, skulle riskera deras vänskap.

Paret vände sig därefter till två kvinnor i USA. Åtta år tidigare hade ett lesbiskt par fått två barn genom spermier som Wesley donerat. De sa ja, men eftersom den ena just då varit surrogatvärd till ett annat par, bad de om att få vänta ett år för att kroppen skulle kunna återhämta sig.

– När vi väntat ett år fick vi beskedet om att de ångrat sig. Det var väldigt nedslående, säger Wesley.

Några månader därpå kom så vändningen i form av ett sms. Det var från Wesleys svägerska Sara som skrev att hon ville hjälpa dem. Hon kunde tänka sig att bära deras barn om det fungerade biologiskt.

Efter det skedde allt snabbt. De hade gemensamt kommit överens om att Janne skulle vara biologisk förälder. Efter att han och Sara tagit de prover som krävdes, stod de inför nästa beslut: att enas om en äggdonator. Separat gick de igenom registret av donatorer, anonyma kvinnor men där information om fysik och vissa ”personliga egenskaper” delgavs. Därtill kunde man även se bilder på donatorn.

– På våra respektive listor fanns till slut en donator som båda valt. Medan Janne fokuserat på den medicinska bakgrunden, tittade jag främst på hennes utbildning, berättar Wesley.

Efter beslut om donator och klinik, en privat sådan i delstaten där Sara bodde, var det så dags för befruktning. Under en veckas tid gick Janne och Wesley parallellt med donatorn på kliniken för att tajma äggens ultimata mognad. När förhållandena såg som mest lovande ut plockades 18 ägg ut varav 13 befruktades. För högst chans till graviditet valde paret att gentesta embryona för att utesluta kromosomrubbningar.

– Vi fick tillbaka tre starka embryon efter testerna. De frös ner dem och en månad senare fördes ett av dem in i Sara.

Dessvärre skulle samtliga tre ägg komma att krävas. Efter två missfall som självklart tog alla parterna hårt, är Sara nu gravid i sextonde veckan. Janne berättar om hur läkarna inför insättningen av det sista embryot gjordes tester och justeringar för att optimera chanserna. Vid sidan av att Sara behandlats med akupunktur togs prover av hennes livmoder för att kartlägga när tidpunkten för insättning var som bäst.

– Vi har daglig kontakt med Sara. Överlag är hon otroligt positiv, men självklart även nervös eftersom hon haft de tidigare missfallen, säger Wesley.

Hur ställer hon sig själv till att hon ska lämna bort barnet efter sin graviditet?

– Hon är tydlig med att hon saknar biologiska band till barnet och att hon gör det här för vår skull. Och dessutom har hon hela tiden varit klar över att hon inte vill ha fler barn. Vi har alla suttit i samtal med psykologer innan vi inledde den här processen, säger Janne.

– Allting sker på Saras premisser. Inga procedurer eller prover görs utan hennes godkännande. Det är hennes kropp och hon som bestämmer över den, säger Wesley.

Angående ekonomisk kompensation får Sara betalt för den arbetsinkomst hon förlorar under graviditeten.

– Det är svårt att tala om pengar när de handlar om barn, men det är höga belopp. Trots att vi sparar pengar på att inte gå via en surrogatförmedling, kommer vi i slutändan ha lagt runt en halv miljon kronor på det här, säger Janne.

På frågan om hur omgivningen reagerat menar bägge att de flesta varit stödjande. Framförallt har många imponerats av Sara för det hon gör. Men, säger Janne, de har även stött på mycket okunskap. Framför allt tror många att metoden är tillåten i Sverige.

– Och ofta vet människor inte vad en surrogatgraviditet innebär. Som min mamma. Jag vet inte hur många gånger jag har fått förklara för henne att vi är tre parter som är inblandade i det här. Och att jag inte har legat med Sara.

Vad anser ni om att surrogatmödraskap inte tillåts i Sverige?

– Det är blandade känslor. På ett sätt lever vi i ett otroligt öppet samhälle där man som gay har exakt samma rättigheter som andra. Förutom just i barnfrågan. Jag är tacksam för mycket i Sverige, men samtidigt ledsen för att det är så orättvist på den punkten, säger Janne.

Näst i processen väntar pappersarbete. När Sara har gått halva tiden i sin graviditet väntas hon avsäga sig sitt föräldraskap. Men eftersom det avtalet bara gäller i USA, måste paret senare ansöka om ensamvårdnad och adoption i familjerätten. Först när det är klart är både Wesley och Janne legala föräldrar till barnet.

– Det är en komplicerad process som kräver att man har kunskap, men när barnet väl är här är det värt allt. Vi är så otroligt tacksamma över möjligheten till att få bli en familj, säger Wesley.

Fakta. Janne och Wesley Mills Eskonen

Ålder: 36 år (båda).

Bor: S:t Eriksplan.

Gör: Janne är regionchef på flygbolag och Wesley är lärare.

Fakta. Surrogat i Sverige

En surrogatgraviditet, även kallat surrogatmödraskap eller värdmödraskap, innebär att en person genomgår en graviditet och föder ett barn åt någon annan.

Tanken med en surrogatgraviditet är oftast att surrogatvärden inte ska bli juridisk eller social förälder till barnet.

Det finns länder som reglerar surrogatöverenskommelser, vilket möjliggör för de tilltänkta föräldrarna att registreras som juridiska föräldrar och att surrogatvärden inte automatiskt blir juridisk förälder till barnet. Att ett par från Sverige blir föräldrar genom en överenskommelse om surrogat i ett annat land är inte olagligt, däremot juridiskt osäkert eftersom den svenska lagstiftningen utgår ifrån att en person som föder ett barn alltid registreras som juridisk förälder.

Källa: RFSL

Om artikelserien

Väntan, besvikelse, frustration, förhoppning och lycka. I artikelserien Barnlängtan träffar vi stockholmare som hittat andra vägar till barn än den traditionella. Läs tidigare delar på dn.se.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.