Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 04:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/stockholm/mitt-karnbudskap-ar-att-en-rost-gor-skillnad/

STHLM

”Mitt kärnbudskap är att en röst gör skillnad”

En organisation mot mobbning får döpa nya nationalarenan till Friends Arena – till Black Armys stora förtret. – Men de har uttryckt respekt för vår verksamhet och vi hoppas kunna samarbeta med AIK framöver, säger Friends grundare Sara Damber. Swedbank köpte namnrättigheterna till nya nationalarenan i Solna 2007. I år bestämde man sig för att passa rätten vidare till antimobbningsorganisationen Friends. – Vi har haft ett nära samarbete med Friends under 6–7 år och tycker att de gör ett fantastiskt jobb. Nu har de tagit sitt arbete ut till idrotten – för mobbningen fortsätter även på fritiden, förklarar Anna Sundblad, som är presschef för Swedbank. DN Stockholm träffar grundaren Sara Damber, nu styrelsens ordförande, i Solna. Det tar en halvtimme att hitta varandra men till slut står vi i snålblåsten och tittar på den jättelika arenan en liten bit bort. Hon är förstås väldigt glad över att den viktigaste fotbollsskådeplatsen i landet ska bära organisationens namn. – Det är en manifestation, ett statement för Friends vision. Mäktigt, det hade aldrig hänt för 15 år sedan. Det handlar om kamratskap, laganda, likabehandling, mot diskriminering. Världen håller på att förändras. Jag vill gärna se det som att vi kliver in i en ny tid. Black Armys ordförande var inte så glad? – ”Det ska göra ont att möta AIK, det ska smaka lite skit i munnen”, sa han på nyheterna. Det behövs motbilder, man ska kunna gå på en fotbollsmatch med sina barn utan att känna sig otrygg. Det är en väldigt viktig signal. Men på samma sätt som Black Army har uttryckt respekt för Friends verksamhet, även om de inte är förtjusta i arenanamnet, har vi respekt för AIK, och hoppas kunna utveckla ett samarbete framöver. Är det schyst att en specifik organisation får namnge arenan? Är inte Antimobbning Arena mer passande? – Det är det som är så bra med vårt namn, det står för alla. Friends är vänskap och gemenskap, det är ett bra värdeord. Namnrättigheterna gör att vi kan mångdubbla våra insatser för barns trygghet och att vi kommer att kunna möta barn, föräldrar och allmänhet i ett helt nytt sammanhang. Skolverket utkom förra året med en utvärdering av åtta olika program mot mobbning, bland annat Friends. Man kom fram till att inget av programmen kunde rekommenderas i sin helhet? – Vi har tagit till oss av kritiken, som mest handlade om att de elever som vi engagerar får för stort ansvar, och lanserat nya riktlinjer. Vi har gjort en egen extern studie med samma utvärderingsinstitut. Skolverket kom med sitt första utlåtande för 2–3 år sedan, vi har justerat och ändrat sedan dess. Jag tycker att det är bra att Skolverket gör en granskning, vi har genom processen blivit mycket bättre och vi har lärt oss jättemycket. Våra egna undersökningar visar att 95 procent av Friendsskolorna upplever att samarbetet med oss har lett till en positiv förändring av klimatet på skolan. Hur arbetar ni och varför fungerar det? – Vi jobbar förebyggande. Vi ger utbildning och konkreta verktyg. Sedan inspirerar vi och får barn och unga att engagera sig och delta. Det är kärnan, att barn och unga ska spela huvudrollen i arbetet mot mobbning. Mitt kärnbudskap är att en röst gör skillnad. I en mobbningssituation så har du kanske en två som mobbar och en som utsätts. Sedan har du den här stora, grymma tystnaden. Om vi kan få den stora, grymma tystnaden att förstå sin möjlighet att påverka och träda fram och säga ifrån så kan vi få förändring. Sara Damber var 19 år när hon startade Friends, med utsattheten som mobbad på högstadiet i färskt minne. Hon var övertygad om att organisationen tillsammans med andra skulle kunna stoppa all mobbning i Sverige. Naivt nog, säger hon. Snart insåg hon att det snarare skulle vara ett ständigt pågående arbete. Vad är det med oss människor i tonåren egentligen? – Det är en tuff ålder, högstadiet. Man är på gränsen mellan att vara barn och bli vuxen. Det pågår extremt mycket saker i en själv, man är orolig och vill inte vara den som blir utsatt. Hon nämner två saker som gav henne självkänslan tillbaka: ett år i Australien och ett möte med plågoandarna. – Trots att min skola inte lyckades stoppa mobbningen samlade de tjejerna och jag fick fråga ”varför?”. Flera började gråta och sa att det här var den värsta tiden i deras skolliv också. Jag fick med mig att det inte var mitt fel, förklarar Sara Damber. I dag är hon vd för Playing for change, Kinneviks satsning på sociala entreprenörer. Det blir långa arbetsdagar och en stor del av hennes liv tillbringas i andra städer och länder. Hon har omkring 200 resdagar om året. Den senaste tiden har hon varit mycket i Ghana och Ryssland. Konceptet ska rullas ut i ytterligare fem afrikanska länder. Hon beskriver sig som lycklig men har förstås börjat fundera på vad världen i övrigt har att erbjuda. Jag undrar om hon saknar någonting. – Jag har jobbat väldigt hårt sedan 16 år och inte gjort så mycket annat. Nu är jag 35 och känner att det börjar bli dags att prioritera lite andra saker, fritid, vänner. Kanske skapa en egen familj.
Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa. Logga in