Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-15 05:18 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/stockholm/platis-var-traffpunkt-for-knuttar-och-spattor/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

”Plåtis” var träffpunkt för knuttar och spättor

DN:s Eva-Karin Gyllenberg svarar på läsarnas frågor.

Torsdagen den 27 mars kastade jag ut en fråga till läsekretsen om det hade funnits ett kafé vid Sandsborgs- eller Skogskyrkogården. Jag hoppades att ”någon” skulle svara. Så mycket kan avslöjas som att jag fick svar på tal. Läsare har både mejlat, skrivit brev och ringt och berättat historier från förr. Jag kommer att återkomma i spalten senare, men vill ändå redogöra för några av de mejl och brev jag fått.

Christer Perneby skriver att det enda fik han minns från platsen är ”Morsans raggarfik”, som låg i hörnet Sockenväggen/Kyrkogårdsvägen och att det bör ha legat där i slutet av 50-talet.

Jan-Olof Lindahl har skrivit ett brev och ritat en skiss över platsen. Fiket låg alldeles intill muren till Skogskyrkogården där Kyrkogårdsvägen går in till höger från Sockenvägen.

Jan-Olof berättar att fiket som efterfrågades hette Koppartältet, men kallades allmänt ”Plåtis” och under 50-talet var det en populär träffpunkt för alla söderorts knuttar och spättor.

– Men det var ett ständigt klagande från grannarna på allt oljud från motorcyklarna, skriver Jan-Olof som också upplyser om att lokalen var ungefär 50 kvadratmeter stor och här fanns det både flipperspel och jukebox – precis som det ska vara på ett hederligt fik.

Något årtal har Jan-Olof inte angivit, men en pyroman lär ha satt eld på byggnaden, som brann ner för att aldrig återuppstå.

Nu handlade frågan inte enbart om Skogskyrkogården utan även om Sandsborgskyrkogården på andra sidan Sockenvägen.

Johannes Söderlund är uppvuxen i Enskede och han skriver att det när han var liten på 80-talet fanns en kiosk­liknande byggnad till höger utanför huvudentrén till Sandsborgskyrkogården (se bilden ovan). Det kan vara en ledtråd, men också ett blindspår, skriver Johannes.

Som jag skrev i början har jag fått många berättelser och betraktelser i detta ämne. Jag ska be att få återkomma till detta på långfredagen då jag kommer att ha en spalt i vår digitala upplaga.

Det är jätteroligt när ni läsare engagerar er i det som skrivs i spalten. Särskilt när jag ber om hjälp, men ni är också snabba att påpeka om det står något felaktigt. Som i torsdags när jag skrev om Blå Porten på Djurgården.

Jag hade fått en fråga om portens tidigare placering och en undran om den möjligen hade stått på Experimentalfältet där Stockholms universitet nu ligger. Jag svarade nej eftersom det var de uppgifter jag hade. Det var fel.

Porten, som tillverkades i Brevens bruk i Närke (där det för övrigt finns en kopia i trä), fungerade som entré till Experimentalfältet från 1916–1967, enligt Kerold Klang, en av de som hört av sig.

En annan läsare som mejlat är Torsten Walderö, som 1956–58 gick på Kungliga skogs- och lantbrukarakademiens trädgårdsskola:

– Blå porten utgjorde infarten till ”Fältet” från Roslagsvägen i Frescativägens sydvästra kurva, skriver han.

Birgitta Gellermark, som arbetade på statens lantbrukskemiska anstalt just 1956–58, skriver:

”På den tiden hade porten inte den fula blå färgen, den var svart och guld.”

Med andra ord var det inte Blå porten som stod där utan den guld-svarta, men rätt ska vara rätt. Jag återkommer även till detta.

Skicka dina frågor till:

ekg@dn.se och skriv i ärendefältet vad frågan gäller. Ex staty, gatunamn, idrott. Eller: Eva-Karin Gyllenberg, DN, 105 15 Stockholm

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt