Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-08 09:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/stockholm/richards-pappa-roland-jag-kan-angra-an-i-dag-att-vi-inte-ringde-polisen-direkt-sa-att-de-fick-se/

STHLM

Richards pappa Roland: ” Jag kan ångra än i dag att vi inte ringde polisen direkt, så att de fick se förödelsen. Jag var så chockad och ville till sjukhuset med min son, jag tänkte inte på det. Jag har ringt polisen många gånger och frågat varför det inte hände något med utredningen. De svarade bara att de på order från högre ort prioriterar andra slags brott, som ekonomisk brottslighet. Det är allvarligt. Så här unga människor ska inte behöva vänta. Hur dåligt man mår som pappa går knappt att beskriva.” Petra och Mikaela, 17, brottsoffer: ” Helt sjukt. Vi har verkligen mått dåligt, varit rädda, inte vågat vara ensamma. Polisen förhörde oss per telefon, det kändes som de inte brydde sig alls. Tur vi hade Ann på Stödcentrum för unga brottsoffer, hon var fantastisk. Inför rättegången var det otroligt jobbigt, men det gick över. Nu känner vi oss inte lika rädda för honom, han bad om ursäkt, men han har ju gjort så sjukt mycket skit, så man vet ju aldrig. Men nu hoppas vi att vi kan släppa det här och gå vidare.” Mikaelas föräldrar: ” Det har varit en extremt turbulent tid. Hela familjen har mått dåligt. Michaela hade svårt att prata om det, hon var så rädd. Hon ville inte polisanmäla, men vi försökte peppa henne och samtidigt förstå hennes rädsla. Vi riskerar inte att träffa den misstänkte på stan, men samtidigt så vill man inte underblåsa rädslan. För en utomstående är det sannolikt svårt att förstå hur mycket en sådan här sak påverkar en hel familj.” Johan, 18, gärningsman: ” Ett tag trodde jag inte att det skulle bli något av det här, jag hörde inget från polisen. Nu känner jag mig så djävla dum. Jag blev rånad och misshandlad av ett gäng med fjäderbatonger i Rålis för tre år sedan, åkte någon dit för det Nej. I höstas fick jag käken knäckt på två ställen i ett slagsmål på Söder, när jag ville ha hjälp låste snuten in mig i fyllecell. Jag tänker fan aldrig ha med polisen att göra igen. Nu har jag fått lite hjälp av ungdomsteamet på soc. Jag vet inte varför jag blir så aggressiv. Men jag fattar att jag måste ta tag i det.” Johans mamma: ”Oron, oron ... För att det skulle bli fängelse, för att vi inte ska komma till rätta med Johans problem. Så tänker man ju på brottsoffren, hur de har det. När jag ringde till polisen för att fråga hur det gick blev jag väl bemött, men polisen sa bara att jag inte kunde föreställa mig vilka högar med liknande ärenden han hade. Jag har bett om hjälp med Johan i så många år, jag är så ledsen över att det ska behöva gå så här långt. Nu är det ändå skönt att det är över.” Christina Bengtsson, brottsoffrens målsägarbiträde: ” Det är sorgligt för alla inblandade att det ska behöva ta sådan tid. Målet har varit speciellt för att det har varit så många administrativa turer. Först var det lottat på Stockholms tingsrätt, sedan hamnade ärendet i Sollentuna ... Det är uppenbart att brottsoffren mått oerhört dåligt under tiden, en snabbare rättegång kan avdramatisera och hjälpa unga människor vidare. Men det är svårt att peka ut syndabockar, så här blir det ibland.” Ulf Christiansson, rådman Sollentuna tingsrätt: ” Det ska gå fort, självklart. Men samtidigt, det här var inget vanligt ungdomsmål. Den misstänkte hade ju fyllt 18 och du ska veta hur mycket vi har som det är förtur på ... andra ungdomsmål, mål där människor sitter häktade. Vi tittar i akten; ja, de försökte få till en rättegång i februari, men det gick ju inte, så kom det en ny stämning mot gärningsmannen i mars, i april sköts det upp ... Ja, jag tror nog att man kan säga att vi gjort så gott vi kunnat.” ULRIKA BY

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa. Logga in