Segern över cancern ska firas

Cathrine Everts liv kom att förändras över en natt. I december 2009 arbetade hon på en restaurang i Gamla stan. Hon började få blåmärken och trodde först att det berodde på jobbet, men när hon fick ett stort blåmärke på ryggen blev hon orolig.

Allt hände på en dag. På morgonen skickade hon en bild på blåmärket till sin pappa som är läkare, men som var bortrest.

– Han sa att jag skulle kolla upp det. Jag är lite hypokondrisk och hans standardsvar brukar vara att det går över innan jag gifter mig, så då blev jag orolig, säger Cathrine Everts.

Vid lunchtid kände hon sig snurrig och senare under dagen föll hon ihop på jobbet. Hennes pojkvän skjutsade henne till akuten där hon skulle ta blodprov.

– Då mådde jag mycket bättre så jag kände mig nästan löjlig som satt på akuten, men jag blev tvungen att stanna över natten. När pappa ringde och sa att det inte såg bra ut och att de skulle ta första flyget hem så förstod jag att det var allvar, säger hon.

Cathrine Everts fick beskedet att hon drabbats av akut myeloisk leukemi, en mycket ovanlig form av blodcancer. Först tänkte hon optimistiskt att det fanns mediciner. Det var beskedet om att hon skulle tappa håret som fick henne att inse att det var cancer hon drabbats av.

– Läkaren sa att jag kunde dö inom de närmaste dagarna. Jag var akut sjuk och skulle få cellgifter direkt. Jag fick inte en minuts förberedelse, jag satt där i mina jobbkläder och så började det. Det kom som en chock, säger hon.

Cathrine Everts har berättat sin historia många gånger och säger att hon har en femminutersversion hon väljer när hon inte vill bli för emotionell. Men ibland tränger tårarna fram, som när hon berättar att hon inte fick träffa sin syster medan hon var inlagd. Systerns barn hade vattkoppor och Cathrines Everts immunförsvar var dåligt. Storasystern fick stå på andra sidan av ett fönster och titta på sin dödssjuka lillasyster.

Efter en månad på Karolinska, som för Cathrine Everts kändes som tio år, fick hon på sin 22-årsdag i januari höra att proverna var bra och att hon skulle bli frisk. Under våren började hon kunna gå ut, men hennes immunförsvar var fortfarande dåligt och hon kunde inte vistas i offentliga miljöer som fik eller affärer.

I april i år slutade hon med cellgiftsbehandlingen och blev friskförklarad. I dag strosar hon glatt i sitt kvarter på Södermalm och hälsar på folk i varje gathörn och slinker in på sitt stammiskafé där hon numera kan dricka kaffe utan risk.

– Jag tror att man måste ha varit med om något sådant här för att inse hur skört livet är. Jag uppskattar allt väldigt mycket nu, tar inte något för givet och gnäller inte om småsaker och det tackar jag sjukdomen för.

Hade Cathrine Everts historia utspelat sig före 1985 hade hon inte överlevt, men tack vare forskning finns det i dag fungerande mediciner. Nu vill Cathrine Everts och hennes familj ge tillbaka till sjukvården och forskningen. Därför startade de Cathrine Everts forskningsstiftelse i januari i år. Än så länge har de samlat ihop en knapp miljon och under en kväll på F12 den 24 augusti hoppas de samla in mer. Forskare kan söka stipendier från stiftelsen för forskningsprojekt som rör cancer och unga.

Att arbeta med stiftelsen och festen har varit ett sätt att bearbeta det som hänt. Det har också fotografierna som hon låtit en fotograf ta under och efter sjukdomen och smycket hon designar och som kommer att säljas till hösten till förmån för stiftelsen varit.

– På ett sätt är jag tacksam. Hade det inte varit för cancern hade jag inte träffat så många underbara människor. Att fotografera med Jimmy Hansen har hjälpt mig genom det jobbiga, och han har blivit en god vän. Jag hade inte heller bott där jag bor eller varit den jag är i dag om inte det här hade hänt.

Pengarna från insamlingsfesten på F12 kommer att gå oavkortat till stiftelsen.

– Alla är välkomna om man i förväg skickar ett mejl om hur många man är. Det ska vara en optimistisk kväll. Den ska inte vara sorglig, att man kollar på bilder från när jag var sjuk och sedan går hem. Det ska vara festligt, man ska lämna kvällen hoppfull, säger Cathrine Everts.