Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

STHLM

Stockholm på max 101 ord

”Beskriv ditt Stockholm, med max 101 ord.” Hittills har över 200 personer hörsammat den uppmaningen. Nu drömmer initiativtagarna om en bok i fickformat, om ökad förståelse och om mer läs- och skrivlust.

Det var en sen kväll i januari som Livia Ramirez, lärare och specialpedagog, fick idén. Hon satt vid sitt köksbord på Stora Essingen och tänkte: Vad skulle jag kunna göra för att bidra till att Stockholmarna närmar sig varandra?

Ett par månader senare var det ideellt drivna projektet ”101 ord om vårt Stockholm” i full sving. Via skolor, organisationer och föreningar spred Livia Ramirez och kollegan, musikern Tomas Brink, ordet. Berättelserna började snart ramla in.

– Vi ser det som ett humanistiskt projekt. Vi vill bevara och dokumentera Stockholm på ett sätt som inte görs i dag. Vi skriver till exempel inte vykort längre, de berättelser vi samlar in är som ett slags vykort till framtiden, säger Livia Ramirez.

Men de är mer än så. För tanken är att det ska kunna användas här och nu, för att öka förståelsen mellan Stockholms olika världar och för att skapa nyfikenhet kring de människor som bor här. Drömmen är att få berättelserna publicerade i böcker i fickformat, böcker som ska delas ut gratis till alla som vill ha.

– Tänk om folk satt och läste i dem i stället för att de stirrade ner i sina telefoner på tunnelbanan, säger Livia Ramirez.

Emma Mattsson, 17, Britta Klum-Carlsson, 58 och Stig Thunell, 83, är tre av dem som redan skrivit och delat med sig av sina texter. De har väldigt olika bakgrund och livsvillkor, precis i linje med projektets syfte.

– Jag bor i innerstan, det blir lite som att leva i en bubbla, man ser inte så många andra delar av staden, konstaterar Emma.

– Jag ville lyfta det positiva med Stockholm, men det var svårt med bara 101 ord. Men jag är väldigt stolt över Stockholm, säger Britta, som tillbringar mycket av sin tid på Klaragården, en dagverksamhet för hemlösa kvinnor.

– För mig är Stockholm skärgården. Jag ville dela med mig av min känsla för den, fortsätter Stig.

I dag lever projektet via en hemsida på internet och via Facebooksidan ”101 ord om vårt Stockholm” där 50 berättelser redan publicerats. Tanken är dock att ta det vidare. Dels ska Tomas Brink tonsätta några av berättelserna, dels kommer man göra allt man kan för att få dem publicerade i bokform, eller på andra sätt få dem att nå allmänheten.

– Berättelserna är korta, jag hoppas att de kan skapa ökad läs- och skrivlust och väcka nyfikenhet. Jag tror på riktigt att det kan minska avstånden mellan oss stockholmare, vi lever alldels för åtskilda i dag, säger Livia Ramirez.

Emma Mattsson, 17:

”Du är det gråa huset i Norden,

ett grått hus med gröna knutar,

fönsterglas med olika irisar,

dörrar i olika färger,

spindelväv i hörnen,

men med nysopat golv.

Du är det gråa huset i Norden,

med en källare som ständigt växer,

olika byggstenar gömmer sig i fasaden.

Du är det gråa huset i Norden,

det lilla gråa huset med ett stort hjärta,

hit söker sig många vänner,

värmen, tryggheten, sammanhållningen,

detta är hemligheten.

Du må vara det gråa huset i Norden,

men om man kollar närmare så ser man,

att du är själva regnbågen,

du är alla,

och du är ingen.”

Britta Klum-Carlsson, 58:

”Det är svårt. Det gäller att vaska fram alla guldkorn, det unika för Stockholm. De relativt sett rena gatorna, torgen och parkerna. Berömt för sitt maratonlopp och konsten i tunnelbanesystemet. Skogskyrkogården, en del av världsarvet. Gisslandramat vid Norrmalmstorg vilket gav upphov till Stockholmssyndromet, kanske inte mycket att yvas över men placerar Stockholm på världskartan. Kungliga Biblioteket med ett exemplar av varje tryckalster från Sverige och sin raritetssamling. På en pulpet i stora läsesalen finns en notering att Lenin satt där. Djävulsbibeln, förvarad bakom skyddsglas, lär vara skriven på åsneskinn och tillika ett krigsbyte. KB, min favoritarbetsplats, då jag extraknäckte där under min studietid.”

Stig Thunell, 83:

”Står här på bryggan

lägger ut med sista båten

Har inte tidigare tyckt att dagarna är så vackra som nu

har allt

Hus utan dörrar

förtrolig vind luftens tilltal

vatten att släpa handen genom

morgonbris

En dag som går i färden

Förbi grynnorna som stiger upp ur fjärdarna

iakttagande

ut mot öarna som vilar sig på horisonten

hit ut

där spindelns stilla tråd går över stigen

och stjärnorna smuttar på havet i natten

Härd i strandkanten en eld till lust

junis vita natt

vågsvallens förströdda fuga mot orgelns trä

ögon vidöppna mot himlen

har allt”

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.