Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-15 15:49 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/teater/akta-spel-om-spirande-karlek/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Äkta spel om spirande kärlek

TV-serie: "Första kärleken"

Manus och regi: Leif Magnusson

Foto: Henning Kristiansen

I rollerna: Linus Åberg, Alexandra Royal, Johan Lilja, Christopher Luschan, Ewa Carlsson, Hans Mosesson, Anders Ahlbom m fl

+++

ATT LEIF Magnusson har ett fint handlag med barnskildringar visade han i debuten "Ung flykt", en berättelse om en jugoslavisk pojke som tar sig till Köpenhamn för att leta rätt på sin far.

Miljön var rätt naturlig i Magnussons fall, eftersom han gått på dansk filmskola, och TV-filmen "Första kärleken" är faktiskt det första han gjort i Sverige.

Vad den handlar om framgår minsann av titeln. Tolvårige Daniel flyttar med föräldrar och lillbrorsan ut till sommarlovet på landet. Där väntar kompisen Anders på den vanliga samvaron, bland annat skall de bärga en båtmotor ur sjön. Men det verkliga sommaräventyret blir i stället en dövstum flicka i stugan intill.

Hon heter Anna, och hos Daniel väcker hon lika delar okända känslor och en önskan att förstå och göra sig förstådd. Ambitiöst skaffar han sig en bok på biblioteket för att lära sig dövstumspråket.

UR DETTA VÄXER en berättelse om den första, spirande kärleken fram. Den får sin speciella ton genom att bygga på viljan till kommunikation, till erövring av något nytt och främmande, och på sätt och vis gällde det ju också historien om den jugoslaviske pojkens resa till ett annat land i "Ung flykt"

Det finns med andra ord ett kunskapsmoment i Magnussons barnskildringar som bidrar till deras friskhet. I "Första kärleken" berättar han sinnligt och detaljrikt om en sommaridyll som är full av upptäckter, men som också skuggas av vuxnas kontaktlöshet och avklippta förbindelser mellan barn och vuxna.

Där finns sprickan mellan Daniels föräldrar som vidgas under sommarlovet. Där är Anders pappa, med sin bilverkstad, sin ensamhet och sina fumliga frierier på midsommarfesten. Och där är också bortskämde Jesper med alla sina prylar som blir ormen i paradiset men egentligen är en olycklig grabb utan föräldrakärlek.

MAGNUSSON HÅLLER skickligt ihop alla dessa personer, både gamla och unga, fast med de unga i centrum och kameran ofta vilande på deras ansikten. Och barnaktörerna är lika utmärkta som de vuxna.

Ingen kan klaga på äktheten i spelet mellan Linus Åbergs Daniel med sitt unga allvar och Alexandra Royals Anna, som är dövstum på riktigt och övertygande rör sig i gränslandet mellan fiktion och verklighet.

HANSERIK HJERT@N

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt