Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-21 17:22 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/teater/bidragsfusk-som-lonar-sig-bjorn-gustafsson-raddar-farsen-pa-maxim/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Bidragsfusk som lönar sig. Björn Gustafsson räddar farsen på Maxim

Scen: Maxim

Pjäs: "Rakt ner i fickan" av Michael Cooney

Regi: Lars Amble

Medverkande: Björn Gustafson, Brasse Brännström, Claes Månsson, Grynet Molvig, Sissela Kyle, Mats Bergman, Mathias Henrikson, Olof Lundström Orloff, Lena-Pia Bernhardsson, Git Brännström

+++

Med privatteatern i tiden: nu lämnar också Maxim sängkammarkomedin och satsar i stället på en engelsk fars om bidragsfusket. Om nu det kan betala sig.

Och det kanske det kan. Björn Gustafson är i alla fall suverän som försäkringskassekontrollant. Han gömmer en försagd livsnjutare under trenchcoaten och harklar sig nasalt som en som är van att lägga näsan i blöt både här och där och han har en tajmning in i det minsta som är rent ljuvlig. Ingen använder så lite muskelkraft i skådespeleriet som han och får ut så mycket av den.

Claes Månsson spelar herr Björk som i ett par år har försörjt sig på bidrag. Inte bara egna, utan också andras. Paret Björks inneboende Göran Helén (Brasse Bränn-ström) har sig själv ovetande kvitterat ut en hel del, som landets förmodligen ende döve pianostämmare, liksom i en rad andra egenskaper. Möjligen har han också i något skede av livet fått änkepension efter sig själv.

När fusket ska uppdagas går farsmaskineriet i gång, en lögn föder en annan i en accelererande galenskap som förstärks av det obligatoriska springet i dörrarna, där ständigt fel personer gör entré vid fel tidpunkt.

Texten är en tunn soppa som närmar sig det osmakliga ibland. Särskilt i första akten, när tempot är lågt på scenen är det långt mellan de verkliga skratten och de flesta kvickheterna känns tillkämpade - hur roligt kan man ha åt bidragssystemet, fusk eller inte fusk

Men ensemblen består av flera starka kort. Claes Månsson är John Cleesesk med god effekt som vanligt, Grynet Molvig och Brasse Bränn-ström ackompanjerar med precision. Sissela Kyle, utsänd från den lokala krisgruppen, ger teckenspråket ett nytt ansikte och Mathias Henrikson är ett distingerat understatement som begravningsentreprenör. Alla jobbar häcken av sig och andra akten går fortare och är roligare, så summan blir en arbetsseger, med mer poäng för arbetsinsatsen, dock, än för själva humorn.

INGEGÄRD WAARANPERÄ

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt