Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 14:09 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/teater/fangslande-med-sma-medel/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Fängslande med små medel

TEATER: Med en enkel berättelse, rakt upp och ner, möter den iranske skådespelaren Reza Shojaiyan publiken.

Han brukar spela sin föreställning "Rezas resa" på skolor, bland annat i Göteborg där han bor och där hans barn tycker att det är pinsamt när pappa dyker upp och spelar teater på sin brutna svenska.

Det är också med deras protester han låter föreställningen börja, innan han ger sig ut på resan som sträcker sig från upprorsstämningarna i schahens Iran, över Khomeinirevolutionen som plötsligt slår om och börjar äta sina barn, över hav och land hit till Sverige, där han lever nu. En resa han gör inom sig om och om igen, varje dag av sitt liv, och som hans barn och deras barn i sin tur kommer att göra, med avtagande styrka och nödvändighet.

Pjäsen "Rezas resa" är bara drygt en halvtimme lång och koncentrerar sig på flyktens dramatik, skräcken, gömställena, båten som skjuts i sank ute på havet, hajarna och räddningen. Men föreställningen har också ett andra plan, i skådespeleriet.

Där utspelar sig det drama som pågår här och nu: om att våga möta ett nytt land, ett nytt språk och en främmande, om inte fördomsfull så i varje fall klart avvaktande (i skolan inte sällan ofrivilligt ditkommenderad) publik, som måste förmås att försöka sätta sig i en annan människas ställe, förmås att försöka verkligen förstå.

Det säger mycket om Reza Shojaiyans lågmälda pondus, sparsmakade skådespeleri och täta, underfundiga publikkontakt att det blir levande, fängslande teater med så små medel och så stora anspråk.

INGEGÄRD WAARANPERÄ

+++

Scen: Folkets Bio, Jönköping Pjäs: "Rezas resa" av och med Reza Shojaiyan Regi: Nelu Markovican Scenografi: Ulla My Pettersson

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt