Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Husdjur vandrar igen

"Den otroliga vandringen", amerikansk film på Rigoletto, Draken, Biopalatset och Filmstaden

Regi: Duwayne Dunham

Manus: Caroline Thompson och Linda Woolverton efter Sheila Burnfords roman "Den otroliga vandringen"

I rollerna: Robert Hays, Kim Greist, Jean Smart, Veronica Lauren m fl

Svenska röster: Martin Timell, Stig Grybe, Gunilla Åkesson m fl

Svensk regi: Monica Forsberg

+++

EN AV Disneyfilmernas ofta återkommande ingredienser är "förmänskligade djur". Men "Den otroliga vandringen" är ingen tecknad film, det är livs levande hundar och katter vi får se, och höra prata svenska. Det är lite som "Titta, han snackar", fast med djur i stället för en baby.

För andra gången på trettio år har Walt Disney Pictures filmatiserat Sheila Burnfords bok med samma namn.

Mamman gifter om sig, och styvpappan får jobb på annan ort. Därför måste de tre stackars barnen för en period lämna bort sina små älsklingar, den kloke gamle retrievern Shadow (Stig Grybes röst), den överaktive unge boxern Chance (Martin Timell) och den koketta himalayakatten Sassy (Gunilla Åkesson).

MEN GENOM ETT litet missförstånd blir djuren lämnade ensamma av den som ska ta hand om dem ute på landet, och beslutar sig för att mot alla odds ta sig hem.

Och här börjar en strapatsrik vandring genom storslagen men rejält otillgänglig amerikansk vildmark med höga berg och djupa skogar, farliga djur och dånande vattenfall, miljöer och omständigheter som tre bortskämda husdjur inte är vana vid.

Men att naturens faror här skulle skildras så otäckt att filmen förtjänar sjuårsgräns har jag svårt att inse. Tvärtom är det en film som just åldersgruppen kring de sju skulle kunna finna lagom spännande.

TACK VARE egenskaper som tålamod, uthållighet, list och vänskap övervinner i alla fall djuren alla vedermödor, och Shadow och Chance återförenas med sina unga hussar och Sassy med sin lilla matte.

Det är förresten fullt förenligt med denna sentimentala films stämning och moral att det just är pojkarna som har hund och lillasyster som har katt, och att denna katt i början beter sig som ett litet våp.

För att kunna få djuren att "agera" efter manus användes åtta jyckar och ett tiotal katter för de tre "rollerna".

Här uppstår en del komiska situationer som även en vuxen kan ha roligt åt, även om greppen upprepas för ofta. Det är hur som helst imponerande vad dressörer kan åstadkomma.

Disneys tecknade filmer har vant oss vid röstdubbning av hög kvalitet. Men här är det irriterande ofta som synkningen av läpprörelser och röster inte stämmer.

PER MORTENSEN

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.