Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-20 14:41 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/teater/musik-bortom-elitens-snava-krets-the-great-learning-orchestra-experimenterar-med-nya-konsertformer/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Musik: Bortom elitens snäva krets. The Great Learning Orchestra experimenterar med nya konsertformer

Verk: Staffan Mossenmarks "Wroom" för 100 motorcyklar under Petter Sundkvist

Scen: Sergels torg (8/5)

Artist: Kroumata med Christian Lindberg och Håkan Hagegård

Scen: Filadelfiakyrkan (11/5)

Artist: the nàu ensemble, The Great Learning Orchestra

Scen: Nalen (10/5)

Att den nutida konstmusiken har svårt att nå ut påpekas ofta. Men hur illa är det egentligen ställt

Utbudet i Stockholm präglas för närvarande av det ena publika och spektakulära greppet efter det andra. Inom loppet av några dagar har man i veckan kunnat ta del av Staffan Mossenmarks motorcykelkonsert på Sergels torg, Kroumatas slagverksfest i Filadelfiakyrkan och debuten för en ny stor gränsöverskridande orkester på Nalen - The Great Learning Orchestra.

Att omständigheterna spelar en avgörande roll tycks vara uppenbart för såväl Staffan Mossenmark som Kroumata som skickligt spelar med de yttre formerna. Vrålet från 100 motorcyklar blir buller som knappast gör någon rasande, knaggligheten hos Xenakis smälter av en smart iscensatt folkfestdramaturgi.

Intressantare är det som händer på Nalen med den nybildade The Great Learning Orchestra och the nàu ensemble - nyligen uppmärksammade för sina nytolkningar av Joy Division-låtar - som experimenterar med nya konsertformer och programsammansättningar. Steget från Per Mårtenssons ihopsmältning av band och akustiska instrument i "French postcard no 1" till den klubbambient som fyllde lokalen mellan akterna i måndags kväll var faktiskt inte så långt, och den täta motoriken som präglade delar av Joakim Sandgrens uruppförda "Sinfonietta" hade drag av minimalism. Med Steve Dobrogosz på piano och Jeanette Lindström, sång, presenterades gränsöverskridarna Kurt Weill och Burt Bacharach i originella skepnader som visade vilken suverän arrangör ensembleledaren Hans Ek är.

Det var symtomatiskt att Terry Rileys minimalistiska stycke "In C" från 1964 fick avsluta konserten. Rileys sätt att se på musicerande och form har revolutionerat konstmusiken och skapat en länk till den seriösa popmusiken och gör "In C" till det kanske viktigaste enskilda verket under hela 1900-talet. När denna stora och brokiga skara teater- och frilansmusiker som kallar sig The Great Learning Orchestra bestämmer sig för att debutera med "In C" innebär det ett tydligt estetiskt ställningstagande. En tro på konstmusikens förmåga att nå bortom elitens snäva krets och att dess inre komplexitet går att förena med nya kommunikativa former.

Det var alltså inte så förvånande att man, mitt under styckets gång, kunde notera hur någon i orkestern plötsligt tog en rökpaus, en annan visade någon som han kände sina noter, medan en tredje lånade ut sitt instrument till en vän i publiken.

ANDREAS ENGSTRÖM

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt