Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-22 05:22 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/teater/teater-resan-till-barcelona-far-problem/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Teater: Resan till Barcelona får problem

Pjäs: "Pengarna eller livet" av Ray Cooney

Scen: Maxim

Översättning och bearbetning: Lars Amble, Brasse Brännström

Regi: Lars Amble

Scenografi: Bengt Peters

Kostym: Inger Pehrsson

I rollerna: Björn Gustafson, Brasse Brännström, Sissela Kyle, Nina Gunke, Michael Segerström, Mathias Henrikson, Bengt Järnblad, Thabo Motsieloa

"Det går fortfarande att göra underhållningsteater med stil, hjärta och kvalitet", skrev Leif Zern i sin lyckliga recension från "Guys and Dolls". Förvisso. Men vill man uppleva det tycker jag det är onödigt att springa benen av sig till Maxim och "Pengarna eller livet". Om man nu inte samlar på förväxlingsfarser förstås. Fast då har man å andra sidan en hel del att välja på eftersom förväxling är komikens grundsten. I farsen kan man blanda och ge det mesta: äkta makar, hotellrum, svärmödrar och som här en miljonportfölj.

Att "Pengarna eller livet" inte spelats tidigare i Sverige beror väl på att den knappast hör till Ray Cooneys bästa. Mycket kan dock rätas upp genom ett fränt regigrepp och ett bitskt skådespeleri. Jag säger bara "Hotelliggaren" - också den en Cooneypjäs.

På Maxim är det däremot virrigt i största allmänhet och trots en väldig brådska går handlingen trögt. Lars Ambles regi har på ett olyckligt sätt understrukit det infantila i stället för att vrida upp esprin. Märkligt för skådespelarpotentialen finns där och till exempel Nina Gunke vet att sätta en ironi.

I "Pengarna eller livet" hittar Brasse Brännströms Jan en väska byst med pengar och ser ett nytt liv runt knuten. Frenetiskt försöker han få med frun, Sissela Kyle, på en snabb avfärd till Barcelona. Kvällens inbjudna middagsgäster, några in i handlingen snubblande poliser och en taxichaufför försvårar dock avresan.

Förvecklingarna står som spön i backen liksom de nattståndna sexskämten. Det finns en gräns för hur många gånger det är roligt att se karlar sitta under en filt och rycka i snopphöjd, fast de i själva verket knäpper en väska, putsar glasögonen och så vidare.

Att detta kunde ha blivit av annan kaliber blir dock uppenbart när Brasse - i den betydligt tätare och roligare andra akten - sammanfattar hela det konfysa förloppet i distinkt snabbversion. Då får vi trots allt en kort glimt av tempo, tajmning och intelligens.

Pia Huss

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt