Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

ANFALLET MOT IRAK: Analys: Bomber kan få fel effekt

USA har kört över FN:s säkerhetsråd och på eget initiativ bombat Irak. FN-kommissionen Unscoms trovärdighet ifrågasätts alltmer, och det är tveksamt om Saddam Hussein ånyo kommer att släppa in vapeninspektörerna.

Bengt Albons

De amerikanska och brittiska luftangreppen mot Irak medför med stor sannolikhet att FN:s vapeninspektioner är ett avslutat kapitel. Irak väntas trotsa FN:s resolutioner och vägra inspektörerna att komma tillbaka.

Därmed åstadkommer bombningarna ett paradoxalt resultat. Samtidigt som en del vapenfabriker och tunga vapen slås ut av bomber, blir möjligheterna att på sikt hindra Irak att producera massförstörelsevapen sämre. Ty alla är överens om att vapen bäst görs obrukbara av experter som kan arbeta i lugn och ro på marken.

Gömda vapen är svåra att hitta från luften och bombningar är ett trubbigt instrument.

President Bill Clinton underströk själv detta när han i november stoppade planerade anfall. Vapeninspektionerna skulle troligen upphöra, sade presidenten, och "vi får ingen övervakning, ingen insyn, ingen inblandning i vad som händer i Irak".

I onsdags tillstod presidenten att Irak "utan ett starkt övervakningssystem kommer att vara fritt att återuppbygga sitt program för kemiska och biologiska vapen och för kärnvapen inom månader - inte år".

Frågan är varför USA och Storbritannien valt att ändå bomba Irak.

Efter sju års trots från den irakiske ledaren Saddam Hussein har en trötthet inställt sig. Irak har allt mer lyckats utmana världsopinionen och splittra den allians USA stått i spetsen för. Ständiga provokationer har följt de bara delvis framgångsrika vapeninspektörerna.

I takt med att Ryssland, Kina och delvis Frankrike manövrerat till Iraks fördel inom säkerhetsrådet har USA:s och Storbritanniens hot om militära aktioner klingat allt mer ihåliga. Tills supermakten börjat förlora trovärdighet.

Rapporten från vapeninspektörernas chef Richard Butler om Iraks minskande samarbetsvilja var därför knappast mer än en förevändning för USA att slå till. Beslutet hade antagligen fattats för flera veckor sedan.

Eftersom USA uppenbarligen inte räknar med att vapeninspektörerna ska kunna återvända har man utarbetat en ny strategi för att möta hotet från Irak, anser den säkerhetspolitiske experten Jonathan Eyal vid det kungliga institutet för försvarsstudier i London.

Strategin går enligt Eyal ut på att isolera Irak, och alltså inte längre på att avväpna landet på massförstörelsevapen. Han säger att USA och Storbritannien i de pågående bombningarna i första hand söker slå ut Iraks militära maskin - tunga vapensystem och en del förband, som kan hota grannländerna. De kemiska och biologiska vapnen och eventuella produkter för kärnvapen blir svårare att slå ut från luften.

Andra experter anser att det är fabriker och installationer för just dessa vapen som är de främsta målen för bombangreppen.

- De riktar in sig på misstänkta fabriker och lager som vapeninspektörerna haft svårt att komma åt och slår sönder dem. Dessutom bombas säkert ett och annat förband, säger överstelöjtnant Göran Bäck, huvudlärare i strategi vid försvarshögskolan i Stockholm.

Militära ledningscentraler och luftvärn är andra självklara mål för kryssningsmissilerna, bland annat för att minska hotet mot de bombplan som krävs för att slå ut underjordiska installationer med tunga penetrerande bomber.

Angreppen är de hårdaste mot Irak sedan kriget för att befria Kuwait i början av 1991. Men slagstyrkan den här gången är långt från de resurser som den USA-ledda alliansen då satsade. Målen är dessutom andra. Nu riktas inte bomberna mot Iraks civila infrastruktur som broar eller elverk. Nu finns heller inte några nedgrävda irakiska ockupationsstyrkor i Kuwait som 1991.

Antalet mål uppges vara några hundra. Genom vapeninspektionerna har USA omfattande kunskaper om var Irak kan dölja sina vapen, bland annat i Saddam Husseins många palats.

Hur lång tid det kan ta att träffa merparten av dem är svårt att bedöma, säger överstelöjtnant Bäck. Men han och andra tror att bombningarna kommer att pågå tre fyra dagar.

Vapnen har enligt Göran Bäck sedan 1991 fått större precision och har längre räckvidd. Men kryssningsmissilerna är i stort desamma och tämligen långsamma. En del av dem träffas av irakiskt luftvärn, vilket gör att de kan slå ned och orsaka oavsiktliga civila skador.

Om inte vapeninspektörerna tillåts återvända till Irak väntar en dyr, svår och långvarig amerikansk övervakning av Iraks vapenutveckling.

För att klara övervakning, bland annat med spaningsplan, kommer USA tvingas hålla stora styrkor i regionen. De kommer också att behövas för att slå ut de nya vapen som Irak väntas satsa på för att ersätta vad som förloras nu.

Troligen kommer USA och andra länder också att vilja skärpa sanktionerna mot Irak.

© bengt.albons@dn.se

08-738 10 56