– Äntligen! Vi har inte tvivlat. Men nu vet vi säkert att militären fortfarande står på vår sida, säger Werawat Pradchaphet till DN.

Sent på torsdagskvällen firar han bland tusentals andra i den rege­ringskritiska proteströrelsen PDRC:s läger vid regeringsbyggnaderna i Bangkok. Werawat kommer från provinsen Surat Thani söder om Bangkok. Men sedan januari har ett tält direkt på asfalten till och från varit hans hem.

Nu, när rege­ringen slutligen avsatts genom den tolfte fullbordade militärkuppen i Thailand sedan 1932, börjar hans resa tillbaka till familjen.

– Det kan bara gå framåt nu. Men några saker återstår. Vi måste se till att Shinawatrafamiljen aldrig kan återkomma till den thailändska politiken, säger han.

Under det kaos som rått i parlamentet och på Bangkoks gator sedan regeringskritikerna intog staden i november förra året, och med odemokratiska metoder saboterade nyvalet i februari, har armén hållit sig utanför. När den tillförordnade premiärministern Niwatthamrong Boonsongphaisan nu vägrat upplösa regeringen förklarade den hårdföre arméchefen Prayuth Chan-ocha på torsdagseftermiddagen att militären tagit makten. Så sent som i tisdags bedyrade han att det inte kommer att bli någon kupp.

– Men vi måste ta över för att våldet i Bangkok och många andra delar av landet kostat oskyldiga människoliv och det är troligt att situationen eskalerar, sade arméchefen på torsdagen.

Samtliga ledare som deltagit i förhandlingar om landets framtid under onsdagen och torsdagen har gripits. Konstitutionen har upphävts, undantagstillstånd i hela landet från klockan 22 till 05 har införts.

Under torsdagskvällen släcktes samtliga, lokala och internationella, tv-kanaler ner. Ett större antal webbsidor har stängts. Enligt undantagstillståndet får nu ingen sprida kommentarer som är kritiska mot militären.

De regeringstrogna rödskjortornas basläger i en av Bangkoks förorter upplöstes av soldater och flera ledare uppges ha gripits. I lägret fanns på torsdagskvällen däremot inga militärer närvarande.

Bland dem som dröjde sig kvar i folkmassan är Daranee Gatong. Rörelsen hon tillhör har nått sitt mål. Men nu trillar tårarna nerför hennes kind.

– Jag gråter för vårt land. Varför ska vi behöva gå igenom allt det här? Varför har vi inte politiker som tar ansvar, frågar hon sig.

– Och ni utanför kan inte förstå hur mycket pengar vi har investerat, hur mycket energi och tid detta har kostat. Och så tar militären över. Nu är det en enda person som har makten. Det var inte det vi ville, fortsätter Daranee besviket.

Hon tillstår att PDRC-rörelsens vägblockader och ockupationer av departement och statliga institutioner har varit odemo­kratiska. Och, är det inte precis just det som har lett till ytterligare en militärkupp?

– Jo, men vad skulle vi göra? Shina­watrafamiljen vinner varje val för att de köper röster. Det har varit en parlamentarisk diktatur. Valsystemet måste göras om, säger Daranee Gatong.

Sent på torsdagskvällen rådde ett febrilt arbete på turiststråken. Försäljare packade ihop sina stånd med souvenirer och gatumat för att hinna in före klockan 22. I Bangkok lever många, liksom Teerapat Supitayaporn, på vad de kan tjäna för dagen.

– Det sägs att vi är luttrade och vana vid militärkupper. Men för mig och många andra blir det här en ny ekonomisk katastrof. Jag struntar i politiken. Det är ett spel för dem som inte bryr sig om oss på gatan, säger han.