Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

”Det är bättre än vi någonsin hade kunnat föreställa oss”

På lördag är det ett år sedan Donald Trump svor president­eden. Kritiken mot honom har haglat under året – men en stor andel av hans väljare stöder honom. DN:s Björn af Kleen och Beatrice Lundborg reste till södra Alabama och mötte en välmående medelklass som jublar över Trump-regeringens framgångar, infriade vallöften och kriget mot USA:s institutioner.

Nej, det är ingen tom provokation, ingen ilsken slogan. 

I Fairhope, i sydstaten Alabama, rabblar försäljaren John Warner bevis för Trumps triumf i såväl in­rikes- som utrikespolitiken.  

Boomande aktiemarknad. Sjunkande arbetslöshet.

Ett krympande IS. Plötsliga diplomatiska överläggningar mellan Nordkorea och Sydkorea.

John Warner artikulerar: 

– Att Trump inte skulle ha något med detta att göra är ju löjeväckande.

Warner – en kringresande försäljare av ultraljudsapparatur – utstrålade framtidstro när jag stötte på honom i en bistro i delstatshuvudstaden Montgomery. 

Det var i december. Han njöt ett glas cabernet sauvignon vid bardisken och gick på om 1800-tals­filosofen Alexis de Tocqueville. Om Trump sade han:

– Det är bättre än vi någonsin hade kunnat föreställa oss. Med skatterna, med högsta domstolen, med avregleringarna.

Inför årsdagen på lördag kom jag att tänka på Warner; hans glädje inför Trump var så oförfalskad, så uppriktig.

Att flyga till hans hemstad Fairhope, Alabama från Washington DC tar endast ett par timmar. Men synen på Trump i det flacka jordbrukslandskapet är totalt annorlunda.

När jag anländer på lördagskvällen bjuder Warner med mig till hans lokala bryggeri, där vännen Jake Markris, en pojkaktig revisor i byggbranschen, tjoar:

– Du kan ju kolla in min aktieportfölj! Tjugo procents avkastning sedan Trump klev in i Vita huset. Man kan inte tjafsa med den siffran. Självförtroendet är enormt i det här landet just nu. Det faktum att han försöker göra det dyrare för amerikanska företag att flytta utomlands innebär att folk vågar investera på hemmaplan. Det byggs överallt.

Vänkretsen på Fairhope Brewing Company vet hur den amerikanska östkusten, och stora delar av omvärlden, uppfattar Trump. Ändå kan deras distans – till Washington, till medierna, till de akademiska institutionerna – inte förklaras med hjälp av enkla socioekonomiska parametrar.

En av ölhävarna, Robert Brown, driver ett byggföretag med fem-sex anställda och sitter i kommunfullmäktige. Gänget joggar tillsammans i gryningen. Deras Facebooksidor är fulla av lyckliga familjebilder från jaktutflykter och fisketurer i Mexikanska golfen. Den folkliga vrede som Trump upplever sig representera i huvudstaden syns inte i deras ansikten.

– Jag fattar bara inte varför du tycker min pappa är intressant, säger Abby, John Warners 17-åriga dotter.

Hon är USA:s 211:e bästa tennisspelare i sin åldersklass. Pappan svarar ironiskt, om varför jag är här:

– Det har börjat gå upp för honom att det finns Trumpväljare med tänder.

Warner har tre barn, som alla gått på privatskola. Hustrun är bild­lärare. Familjen bor i en stor villa vackert inredd med akvareller målade av hans mor.

Warner har en poäng när det gäller tänderna. Enligt forskarna var det inte främst fattiga som röstade fram Trump.

Två tredjedelar av Trumpväljarna tjänade över medianen, enligt sociologiprofessorn Shamus Khan vid Columbiauniversitetet. Sommaren innan valet sammanställde ekonomen Jordan Rothwell en studie som visade att Trumpstödet visserligen var starkt på platser med dålig hälsa och nedåtgående ekonomi. Men allra mest Trump-lojala var relativt välbeställda väljare boende i anslutning till den socioekonomiskt utsatta miljön.

”A blue collar elite” – en blåställselit – säger sociologiprofessor Arlie Russell Hochschild. I en bok från 2016, ”Strangers in their own land. Anger and Mourning on the American Right”, intervjuar Hochschild representanter för den klassen i närliggande sydstaten Louisiana: försäkringshandläggare, bygg­entreprenörer, försäljare. Första generationen med universitetsexamen. Som erövrat en materiell välfärd som tycks dem skör.

– Få sociala rörelser leds av de uttryckligen fattiga, säger Arlie Russell Hochschild över telefon från Berkeleyuniversitet i Kalifornien.

Om ekonomerna har rätt är samhället Fairhope ett utsnitt av Trumpland: relativt välstånd om­givet av påver jordbruksbygd. 

Inne i samhället, i skärgårdslandskapets milda vinter, ägnar sig befolkningen åt oamerikansk verksamhet: joggar i väggrenen på förmiddagarna. Den lilla stadskärnan utmärks av antikvitetshandlare och specialbutiker med utrusning för löpning och cykling. 

In mot landet, i sömniga byar mellan jordnötsåkrar, syns inga joggare.

Fairhope, och övriga Baldwin county, röstade nationalistiskt. Trump knep 77,6 procent i 2016 års presidentval. I Alabamas fyllnadsval till senaten vann den homofobe och rasistiske republiken Roy Moore överlägset här, med 62 procent mot demokraten Doug Jones 32 procent. Men Jones vann ändå delstaten med 49,9 procent av rösterna mot 48,4 procent.

Vitt, välmående, reaktionärt. Mer så än delstaten i stort. 

Professor Hochschild tolkar trumpismen som ett klasskrig, där de som tagit sig upp känner sig hotade av minoritetsgrupper underifrån. I Louisiana, där Hochschilds bok utspelar sig, är vissa informanter till och med avundsjuka på delstatens fågelfauna, som de upplever är föremål för federala miljötjänstemäns daltande omsorg. Så skör är självkänslan.

Donald Trumps skattesänkningar – hans genombrott i kongresspolitiken – fyller John Warner med tillförsikt.

Warnersläkten utvandrade ursprungligen från Irland under 1800-talets potatissvält, tog sig via South Carolina till Louisiana, där man odlade 400 hektar mark. John Warners pappa har kombinerat bankjobb med mjölk- och köttjordbruk. Familjesätet ligger i byn Warnerton, döpt efter familjen. Den reducerade arvsskatten kommer underlätta överföringen av gården.

– Tänk vilken bullshit-situation om jag skulle ha behövt betala femtio procent av värdet i skatt när min far dör, säger han.

Vid sidan om ultraljudsapparaturen driver John Warner en expanderande fastighetsverksamhet med enkla enplanshus och förrådslokaler till uthyrning.

Han har baxat alla tre barn genom privatskolan Bayside Academy, där hundra procent av de examinerade studenterna går vidare till högre studier, enligt Warner. När dottern Abby utklassar mig i en tennismatch sitter pappan på läktaren och tittar på, med stränga synpunkter på dotterns nätspel. Det är viktigt att prestera.

Högkonjunkturen tog fart innan Trump belägrade Vita huset.

Men som tidskriften The Economist konstaterar i en årssammanfattning: Trump har åtminstone inte bromsat tillväxten. Den amerikanska arbetslösheten har under året sjunkit från 4,8 till 4,1 procent, Trumps utlovade tull på importer från Kina har uteblivit, frihandelsavtalet Nafta – som gynnar amerikanska bönder – lever än. Överlag finns skäl att vara lättad, enligt The Economist: ”Pessimister som hade fel om 2017 bör inte upprepa sitt misstag inför 2018”.

Det finns mer att vara glad för, i Warners ögon: Trumps frenetiska korrigering av Obamas industriregleringar. Företrädarens miljöhänsyn har särskilt provocerat Trump. Under året har presidenten rivit upp 129 lagar genom olika dekret. 70 av dessa rör omsorg om miljön, enligt The Washington Post. Scott Pruitt, chefen för den amerikanska miljömyndigheten, rekryterades av Trump i just det syftet. Som åklagare i Oklahoma stämde Pruitt miljödepartementet 14 gånger. Under året har 3 200 anställda lämnat eller sagts upp från miljömyndigheten, däribland 200 vetenskapsmän.

Det rimmar med John Warners föreställning: för honom, som har investerat i gruvdrift, vilar Obamas industriregleringar på kvasivetenskaplig grund. Under helgen visar Warner ett avslöjande från högersajten Drudge Report om en forskare som ska ha förvrängt statistik om miljön i politisk iver.

– Det finns dokumenterade bevis för att man kunde odla vindruvor i London på 1400-talet, säger han. Klimatet går i cykler. Men även om du skulle ha rätt – att människan ligger bakom den globala uppvärmningen – vad ska vi göra åt det? Det finns kol i Pennsylvania och West Virginia som räcker för att köra landet i 200 år. Klart vi ska använda den tillgången.

Under 2017 har naturkatastrofer kostat USA 306 miljarder dollar i skadekostnader. Den globala uppvärmningen har ökat omfattningen på ovädren.

På söndagsmorgonen följer jag med till Fairhopes metodistkyrka, som nästan upptar ett helt kvarter. Vid 8.30 strömmar familjer in i prydliga pressveck och koftor. Att många av församlingens föräldrar idoliserar Trump kan te sig förbryllande. Presidentens förmiddagsrutiner är så okristligt avslappnade i jämförelse: tre timmar morgon-tv med avbrott för självförhärligande tweetar.

– Jag tror få inne i kyrkan älskar individen Trump, säger John Warner efter gudstjänsten. Få är inne på samma teologiska linje som han. Få gillar vad han skriver på Twitter. Hans kommentarer om kvinnor.

En sanning med modifikation. På bryggeriet kvällen innan kved kompisarna över Trumps tweet om Ovala rummets stora kärnvapenknapp, en frejdig replik till Kim Jong-Un. Warner kallade Trump en ”mästerlig manipulatör” av det chockade mediesamhället.

Nu, morgonen efter, framhåller han presidentens ”policy”.

– I det avseendet går de flesta i församlingen hand i hand med presidenten, säger Warner. Han stöttar Israel; han vågade till skillnad från alla sina företrädare annonsera en flytt av ambassaden till Jerusalem. Han stänger gränsen – själv skulle jag gärna se ett fullständigt förbud mot nya medborgarskap. Han är emot abort. Alla dessa människor i Fairhope som betalat skattepengar till en massa sociala program som vi inte tror på.

Trump har strypt medel till utländska organisationer som utför eller informerar om abort. Gravida papperslösa invandrare i amerikanskt förvar är portade från allmänfinansierade abortinrättningar; just nu försöker en våldtagen kvinna få regeringens rätt att abortera. Hälsodepartementet har meddelat kvinnan att hon kan lämna landet eller hitta en finansiär som kan stå för notan på en privatklinik.

Vid kaffet efter gudstjänsten överlämnar John Warner en bok av den kristne aktivisten David Barton. Den handlar om att liberaler förvrängt konstitutionen. Man bör inte skilja grundlagen från religionen. Där hade senatskandidaten Roy Moore en poäng, tycker Warner: han ville underordna lagboken Bibeln. Som domare vägrade han sanktionera samkönade äktenskap. Var stenhårt emot abort, vilket Warner också är. Regeringen har enligt honom mördat 58 miljoner barn sedan Roe mot Wade, domslutet från 1973 som garanterar fri abort.  

– USA är ingen välfärdsstat, säger han. Det är inte vilka vi är. Det finns inte i vårt dna. Regeringen har tagit över sociala tjänster som kyrkan är bättre lämpad att utföra.

Utifrån den övertygelsen får Trumps krig mot den amerikanska välfärdsstatens institutioner ett slags messiansk mening.

Ta miljödepartementet. 

John Warner är övertygad om att Gud bestämmer atmosfärens temperatur. Han litar inte på forskarna. Trump avlövar departementet på vetenskaplig expertis. En god kristen handling.

Det är också professor Arlie Russell Hochschilds slutsats efter ett år med Trump: den sekulära presidenten har lyckats inordna sig själv i en ”mäktig myt”.

– Trump ingår i de kristna väljarnas föreställning om uppryckandet. Han har satt sig ovan allt världsligt som ett slags himmelsk domare, säger Hochschild.

John Warner säger:

– Trump snackar inte bara, han går faktiskt från ord till handling. 

På söndagseftermiddagen visar John Warner sitt bestånd av hyreshus. Vi kör ut på slätten, där lågtrycket hänger över åkrarna. Han plockar in ett par försenade hyror.

Lite förläget, säger han.

– Detta är inte vad jag trodde jag skulle ägna mig för 20 år sedan. Men om jag tittar på mina siffror så ser jag att dagen kommer när jag kan arbeta för att jag vill, snarare än för att jag måste. Då får man skita ned sig lite längs vägen.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.