Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Joel Clement tar kampen mot Trumps klimatpolitik

Klimatexperten Joel Clement fick nog av USA:s nya klimat­politik. Han bestämde sig för att bli visselblåsare och anmäla sin arbetsgivare, det amerikanska inrikesdepartementet. Det stora stöd han fick var överväldigande. Nu använder han uppmärksamheten till att peka på Trumpadministrationens metodiska nedmontering av landets klimatarbete.

När Joel Clement i somras återvände till jobbet på inrikesdepartementet i Washington efter en veckas semester var han så nervös att han först inte gick in. Han stannade utanför dörrarna, försökte ringa sin advokat. När hon inte svarade gick han in.

– Folk kom fram, en efter en. En pekade på högen av beundrarpost på mitt skrivbord. Stödet jag fick var enormt.

Det sista han gjorde innan han gick på semester var att anmäla sin arbetsgivare för hur han hade blivit omplacerad. Samtidigt hade han publicerat en debattartikel i The Washington Post där han förklarade varför han inte kunde tiga, och valde att bli visselblåsare.

Nu, fem månader senare, reser Joel Clement runt för att bringa så mycket ljus han kan på hur det går till. Han tillbringar ett dygn i Stockholm på väg till FN:s klimatmöte i Bonn dit han bjudits in av Stockholm environment institute för att redogöra för tillståndet i Arktis.

Efter att ha haft en chefsposition med 25 medarbetare under sig, med ansvar för politisk analys och för att samordna den federala klimatpolitiken och med ett särskilt uppdrag att skydda hotade samhällen i Alaska, placerades Joel Clement på en ekonomienhet med uppgift att kontrollera intäkter från olje-, gas- och gruvindustrin.

Informationen kom i ett mejl och verkställdes omedelbart.

– Det var uppenbart att de ville att jag skulle sluta. Jag är naturvetare, jag kan ingenting om revision. Men jag var inte ensam, ett femtiotal personer omplacerades på liknande sätt. En del fick på kort varsel veta att de skulle arbeta i en annan del av landet.

Hittills är Joel Clement den enda från arbetsplatsen som har protesterat öppet mot Trumpadministrationens metoder. De flesta är tysta, de vågar inte riskera att förlora jobbet.

– Jag var beredd på Trumps övertagande och liksom många andra vetenskapsmän hade jag sparat och kopierat mina forskningsresultat och rapporter. Men jag trodde ändå att vi skulle kunna fortsätta med exempelvis arbetet med omlokalisering för byarna i Alaska, där invånarna är en hård storm från katastrof.

Det var också vad han sa till de som frågade när han var i Stockholm förra gången, för ungefär ett år sedan, då i egenskap av medförfattare till Arktiska rådets stora rapport.

Nu gör han en kort paus, ler och skakar på huvudet:

– Jag var så naiv. I feel foolish now.

Vita huset under Donald Trump har, fortsätter han, visat sig arbeta metodiskt med tre tydliga syften: att rulla tillbaka så mycket som möjligt av Barack Obamas klimat­initiativ; att underminera forskares och vetenskapsmäns ställning, och att krympa det statliga inflytandet.

Omplaceringarna på inrikesdepartementet har skett med tydligt syfte att få folk att säga upp sig, ­ministern Ryan Zinke sa under ett senatsförhör att de var en metod för att minska personalstyrkan. Näst försvarsdepartementet är inrikesdepartementet med sina 70 000 anställda USA:s största.

Stämningen där, säger Clement, har blivit allt sämre och han jämför vad som sker där med nedmonteringen av miljömyndigheten EPA, numera ledd av klimatskeptikern Scott Pruitt.

Sabotagen av tjänstemännens arbete är ett av sätten att helt byta spår i USA:s klimatpolitik. Sedan han tillträdde för tio månader sedan har president Donald Trump lättat på en lång rad regleringar på miljöområdet och gett klartecken till oljeledningar. USA har lämnat Parisavtalet och kan snart vara det enda land i världen som inte står bakom det.

Mot den bakgrunden förvånades många när Vita huset i förra veckan släppte en klimatrapport som slår fast att människan ligger bakom klimatförändringarna. Konstaterandet borde vara okontroversiellt, men rimmar illa med Trumpadministrationens melodi.

Fram till omplaceringen hade Joel Clement ansvar för sammanställningen av den stora klimatrapport som enligt amerikansk lag ska göras vart fjärde år.

– Vi hade arbetat med den i flera år och dokumentet är, vågar jag påstå, det kanske mest genomarbetade och högkvalitativa just nu. En del av rapporten hade läckt i augusti, så i princip var den redan ute. Jag hade undrat hur Vita huset skulle hantera den.

Administrationen lät den passera med minimala ändringar.

– Förmodligen insåg de att det skulle bli mer uppståndelse om de ändrade i den. Och dessutom har administrationen bestämt sig för att ignorera allt som är vetenskap. Det här är vetenskap: så vem bryr sig?

Joel Clement kallar Ryan Zinke för ”fullständigt respektlös” gentemot både vetenskap och personal av opolitiska tjänstemän. Hans eget beslut att bli visselblåsare hade dock också ett annat skäl – amerikansk lag skyddar den som slår larm när amerikaners liv och hälsa är i fara.

– I och med att jag inte längre skulle kunna arbeta för de klimathotade byarna i Alaska riskerade människor att fara illa, kanske att dö. Jag var tvungen att gå ut och att göra det offentligt.

Reaktionerna lät inte vänta på sig.

Hans artikel i The Post fick tusentals peppande kommentarer, och han fick tackkort med över 10 000 namnunderskrifter. Åtta senatorer formulerade ett skarpt brev till USA:s motsvarighet till justitieombudsmannen där de bad om en omedelbar utredning av omplaceringen av Clement. Tre av USA:s främsta jurister på området, verksamma vid Georgetown University, har också gett honom sitt stöd.

Joel Clement blev tagen av stödets omfattning och värme, men skrattar avvärjande på en fråga om han grät: ”försök inte, det talar jag inte om!”

Två utredningar av hans fall pågår nu parallellt. Om den anmälan han gjorde som visselblåsare går på departementets linje tänker han stämma dem.

Det är i så fall inte första gången som Trumpadministrationens beslut och politiska intentioner fastnar i eller stoppas av rättsväsendet – det skedde till exempel med det uppmärksammade inreseförbudet – och Joel Clement har höga förväntningar på USA:s institutioner att stå emot sin president.

Den 4 oktober sa Joel Clement upp sig. Han tyckte inte att det var rimligt att skattebetalarna längre skulle stå för hans lön som räknenisse av oljebolagsintäkter. Han har också insett att han har blivit ett språkrör för vad som sker på myndigheter som sysslar med klimatområdet – och att det gäller att använda den rösten. Precis innan han tog planet till Europa tryckte han upp nya visitkort, där hans namn ackompanjeras av titeln ”klimatvisselblåsare”.

Men trots att han ursäktar sig för att låta ”hemskt deprimerande” ser Joel Clement också raka motsatsen:

– Trump har i USA gett upphov till en motmobilisering på lokala nivåer som i slutändan rentav kan ge en nettoeffekt som är positiv för klimatarbetet.

Även om det finns bolag och orter som gläds åt de uppluckrade regelverken så bedriver enskilda delstater och städer på många håll en alltmer ambitiös klimatpolitik, med skärpta utsläppsregleringar och incitament för förnybara energikällor. Samarbeten och nätverk är ofta mycket aktiva, som det mellan USA:s borgmästare. Tillväxten av arbeten är mycket större inom förnybar energi, inte kolindustri.

–Många av de största bolagen, också inom oljesektorn, vill kunna planera långsiktiga investeringar och är väl medvetna om vad som sker globalt. De vill ha stabilitet, inte ryckig politik.

Men, säger han, för ursprungsbefolkningen i Arktis handlar det inte om diffus politik – utan helt konkret om liv och död.

– Det är samma sak överallt, från Alaska till Puerto Rico. De som drabbas hårdast av klimatförändringarna är de fattiga och de icke-vita. Det har varit tydligt efter de orkaner som har drabbat USA bara i år.

Även om han själv har lämnat den federala apparaten råder Joel Clement klimatintresserade unga studenter att söka de statliga jobben.

– Det låter kanske konstigt att jag säger det, och just nu, men det är där politiken implementeras och där man kan göra något. Över hälften av inrikesdepartementets alla anställda går i pension inom tio år. Det är dags för ett generationsskifte där.

I juni meddelade Donald Trump att USA ska dra sig ur Parisavtalet. Formellt är USA kvar i avtalet till 2020 strax efter nästa presidentval.

Trump har dragit tillbaka flera av de åtgärder för miljön och klimatet som startades under Obamas tid, bland annat lagstiftningen för skydd av hav och vattendrag och Climate action plan som fokuserar på minskade utsläpp av växthusgaser.

Myndigheter och departement som hanterar klimatfrågor har fått sina budgetar nedskurna.

Regleringar för nationalparker och annan federal mark har ändrats så att exploatering och utvinning av fossila bränslen blir möjlig.

Stora oljeledningar färdigställs, som de kontroversiella Keystone XL och Dakota Access där ursprungsinvånare och andra protesterade under lång tid i Standing rock.

Begreppet ”klimatförändringar” har tagits bort från myndigheters hemsidor. Anställda på departement har uppmanats att i stället använda ”extremt väder”.

Kathreen Hartnett White som Trump har utsett till Vita husets topprådgivare för miljö och klimat sa i senatsförhör att hon tvivlar på sambandet mellan mänsklig påverkan och klimatförändring.

När Trump meddelade att USA skulle lämna Parisavtalet svarade delstatsguvernörerna i Kalifornien, Washington och New York med att bilda United States climate alliance. Målsättningen är att leva upp till Parisavtalet. I dag ingår 14 delstater i alliansen.

För första gången drabbades USA av två kategori 4 orkaner under samma år, Harvey och Irma. Irma hade vindar på 300 km i timmen i 37 timmar, den längsta period som satelliterna noterat. Harvey orsakade minst 82 dödsfall, den värsta översvämning som drabbat Houston och skador för 180 miljarder dollar, cirka 1 500 miljarder kronor.