Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 23:30 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/varlden/mahmoud-var-vart-hopp-nu-ligger-han-dod-i-sverige/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

” Mahmoud var vårt hopp – nu ligger han död i Sverige”

Som många andra afghaner i Iran, valde 17-årige Mahmoud Alizade att fly till Sverige. I december, några månader efter att han fått uppehållstillstånd, knivhöggs han till döds på en ­gymnasieskola i södra Stockholm. DN har träffat hans familj i Irans huvudstad Teheran.

Den branta trappan upp till det tio kvadratmeter stora rum där familjen Alizade från Afghanistan bor är vinglig och saknar trappräcke. När vi kliver in börjar trebarnsmamman Safie Alizade genast att gråta. Några madrasser ligger staplade längs väggen och i ett hörn står ett rangligt bord och två stolar. 

Safie Alizade torkar tårarna med sin huvudsjal, men kan inte sluta gråta. Till slut sätter sig dottern ­Parvin, 11, bredvid och lägger sin hand på mammas arm. Sonen Aziz, 16, sitter tyst i ett hörn. 

– Mahmoud var vårt hopp och nu ligger han död i Sverige och jag får inte träffa honom. Jag sover i hans ­t-shirt för att vara nära honom tills han kan begravas, säger Safie Alizade.

Hennes son Mahmoud var en av ­tusentals ensamkommande afghaner som kommit till Sverige de senaste åren. I september förra året fick han sitt uppehållstillstånd och planerade att studera till läkare. Men den 13 december knivdödades­ han på sin gymnasieskola i Enskede. Rättegången mot den misstänkte gärningsmannen, som liksom Mahmoud var elev på skolan, inleddes på onsdagen i Södertörns tingsrätt.

Vi befinner oss långt från åtalspunkter och bevismaterial. Vi är i utkanten av Teheran. Här springer hemlösa hundar, flugorna samlas­ runt de plockade hönsen hos ­slaktaren, husen är enkla och butikernas matvaror står i dammet på ­gatan. Många av de afghaner som flytt till Iran bor här. Det var här Mahmoud bodde med sin familj innan han flydde till Sverige.

– Det är bara här vi har råd att bo, säger grannen Sakina som hjälper Mahmouds familj så gott hon kan.

Hon vill som de flesta andra inte uppge sitt fulla namn eftersom hon inte vill ha problem med iranska myndigheter.

30-åriga Sakinas situation liknar många andra afghaners i Iran. Sakina arbetar som städare för att kunna försörja sina fem barn – och Mahmouds familj. Hon blev bortgift som 14-åring med en betydligt äldre man. Numera är hon den enda som kan försörja familjen eftersom mannen är för gammal för att arbeta. Det var hennes äldsta dotter Fariba, 14, som förstod att något hade hänt Mahmoud. 

– En vän till Mahmoud lade på Instagram ut en bild på honom och skrev ”vila i frid”. Först trodde jag det var ett dåligt skämt, Mahmoud var ju i säkerhet i Sverige, men sedan kontaktade jag personen. Han blev förvånad att vi inte visste. Dagen efter berättade vi för Mahmouds mamma. Hon har gråtit ­sedan dess, säger Fariba.

De ensamkommande afghanerna är ett hett ämne i svensk migrationspolitik. Många uppger att deras familj befinner sig i Iran sedan många år. När Migrationsverket ändå ut­visar dem till Afghanistan saknar de det nätverk som ofta behövs i ett konfliktdrabbat land.  

Men varför flyr de från Iran? 

Det finns inga exakta siffror på antalet afghaner i Iran. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) finns cirka 950 000 registrerade afghaner i Iran, men det totala antalet papperslösa tros vara många gånger högre. De riskerar när som helst att gripas och deporteras.

Iranska myndigheter har också kritiserats av människorättsorganisationer för att pressa afghaner att kriga med de iranska trupperna i Syrien, i utbyte mot att de får iranskt medborgarskap.

En av dem vi möter i Teheran är ­tvåbarnspappan Zamad, 32, från provinsen Baghlan i Afghanistan. Han smugglades över gränsen för två år sedan. Han berättar att han inte fått sin lön för mer än fem ­månaders arbete.

– De sa hela tiden att vi skulle få betalt när vi var klara med arbetet, men när den dagen kom försvann de bara, säger han.

Zamad säger att det inte finns någon möjlighet för honom att få pengarna. Om han går till polisen kommer de att skicka honom tillbaka till Afghanistan.

– Ibland kommer de med bilar och hämtar afghaner i grupper.

Runt om i Teheran står afghaner på trottoarerna och väntar på att en lastbil ska komma och plocka upp dem för ett dagsarbete på något bygge. Men just nu är den iranska ekonomin på nedåtgående vilket även påverkar afghanernas för­utsättningar i landet.

– Nu har vi stått här i nästan två veckor men det har inte varit en enda som behövt hjälp. Men detta är vårt enda sätt. I Afghanistan finns inga pengar, säger 32-årige Mohamed Zar som är från provinsen Daikundi i Afghanistan.

Han berättar att polisen ofta kommer och letar efter afghaner. Han har blivit gripen och deporterad till Afghanistan fem gånger.

– De är lite hårdhänta men det har varit okej trots allt. Det är förstås dyrt att bli smugglad tillbaka igen, men det är ändå bättre här än i Afghanistan där kriget bara blir värre.

Mohamed Zar drömmer om att åka vidare mot Europa. Han känner till Sverige och säger att det är en plats som är säker för afghaner.

– Vi vet att det är svårt där också med jobb och sådant, men inte farligt som här.

Även andra afghaner som vi möter drömmer om ett liv bortom Afghanistan och Iran – som Mahmoud gjorde.

Safie Alizade berättar att hon minns att talibanerna sköt i byn när Mahmoud föddes i provinsen ­Wardak i centrala Afghani­stan. Ett år senare, 2001, inleddes Afghanistan­kriget i och med den USA-ledda interventionen och taliban­regimen föll. Men i vissa områden lyckades den islamistiska rörelsen behålla kontrollen. För åtta år sedan försvann Mahmouds pappa, troligen dödad i en taliban­kontroll. Safie ­valde att fly till Iran med de tre ­barnen. Då var Mahmoud bara 11 år, men han ­hittade snabbt olika sätt att försörja ­familjen.

– Han sålde majs och tuggummi, och putsade skor. På något sätt lyckades han alltid komma hem med pengar för dagen. Nu har jag inte till hyran och vi har inte ens ett kylskåp, säger Safie Alizade.

Men Mahmoud hade en dröm. Han ville studera, något han förstod skulle bli omöjligt i Teheran. Varken han ­eller hans bror Aziz eller syster Parvin fick gå i skolan i Iran. Aziz som i dag är 16 år kan fortfarande varken skriva eller läsa. När Mahmoud en dag blev misshandlad och rånad bestämde han sig för att fly till Sverige.

– Han pratade med en vän som var i Sverige och han bestämde sig för att det var dit han ville, säger S­afie Alizade.

Han lyckades ganska snabbt ta sig den svåra vägen över Turkiet, Medel­havet och till Sverige. 

– Han brukade ringa till oss och berätta hur mycket han tyckte om Sverige, att han hade en svensk familj också. Han sa att vi skulle be för att han skulle få sitt uppehållstillstånd. Han var så lycklig när han fick det och sade att nu skulle han hjälpa oss och sina syskon att få en utbildning, säger , säger S­afie Alizade.

Men innan han hann göra något för sin egen familj knivhöggs han till döds.

– Hela vår framtid och vårt hopp dog med honom.

Hon tar fram några papper som är inlindade i en afghansk sjal. Hon lägger ut dokument på marken som hon samlat i ett kuvert med ett frimärke med drottning Silvia. Efter hans död ansökte familjen om visum till Sverige för att kunna delta i begravningen. Under tiden bevaras Mahmouds kropp på ett bårhus. 

– Jag drömmer om honom, att han vill att jag ska tvätta hans armar men sedan försvinner han, säger Safie Alizade med tårarna ­rinnande.

Viktor Banke, som är familjens måls­ägandebiträde, säger att situationen är svår.

– Det är så klart besvärande att vi inte har kunnat träffas eller att Mahmoud inte kunnat begravas ännu.

Det verkar som att familjen inte får komma till begravningen. De har fått avslag på sin visumansökan och vet inte om de någonsin kommer att kunna ta ett sista farväl av Mahmoud.

– Vi har ingenting, vi är fast här i Iran, i Afghanistan finns inget kvar, bara krig. Men allt jag vill är att se och hålla om min son en sista gång, säger Safie Alizade.

Under 2015 ansökte­ omkring 31 000 ensam­kommande om asyl i Sverige fram till den 24 november.

Av dem har 13 400 fått stanna, 11 500 fått avslag och 2 700 fått sina ärenden avskrivna, till exempel för att asyl­ansökan har återkallats.

Många av de ensamkommande är från Afghanistan.

Nu diskuteras ett lagförslag som kan beröra flera tusen afghaner som kan ges en ny chans till tillfälligt uppehållstillstånd för studier.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt