Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-07 12:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/varlden/strasshof-ar-mer-an-priklopil-annu-en-het-sensommardag-vantar-i-strasshof-det-ar-morgonen-efter-den/

Världen

Strasshof är mer än Priklopil Ännu en het sensommardag väntar i Strasshof. Det är morgonen efter den stora tv-intervjun med Natascha Kampusch. Vid avspärrningen på Heinestrasse står en klunga journalister, en är från den österrikiska radion, resten är från Spanien. En bit bort, bakom polisens rödvita plastband, står Wolfgang Priklopils ögonsten – den röda BMW:n. Det var den som Natascha Kampusch höll på att dammsuga när hon tog tillfället i akt och flydde. Kvinnan hon flydde till är en given uppföljning denna dag, men hon vill på inga villkor ställa upp. Hon säger ifrån på skarpen när en av de spanska journalisterna ringer på en andra gång. Det är kört. På landsvägskrogen Föhrenhof har männen samlats för ett glas på förmiddagen. Den lilla köpingen Strasshof med 8 000 invånare ligger mellan Wien och den tjeckiska gränsen, landsvägen skär byn mitt itu. Är det gårdagens intervju snacket handlar om En man med ett glas vitt vin framför sig skakar på huvudet. – Ärligt talat, jag såg den inte. Jag tittade på fotbollen i stället, säger han. Han tillhör en minoritet. Matchen Österrike–Venezuela visades i grannkanalen. Natascha-intervjun drog 2,6 miljoner tittare och så länge den pågick såg bara 166 000 personer på fotboll. Borgmästaren är på möte denna förmiddag. I ortstidningen har han dock nogsamt påpekat att Priklopil inte var en riktig strasshofare, han var skriven i Wien. Det kanske är så att de riktiga strasshofarna inte bryr sig. Priklopil var inte en av dem, han syntes aldrig på Förhenhof, ytterst få verkar ha sett honom över huvud taget. Helmut Fröschl har slagit sig ned för att ta en öl. Han har bott i Strasshof i hela sitt 52-åriga liv och driver kiosken nere vid stationen. Helmut Fröschl har koll, inget undgår honom. Han försäkrar att strasshofarna bryr sig. – Det var det enda folk pratade om och ville veta mer om när det hände. Däremot känner jag mig inte skyldig på något vis, Om jag vore granne kanske det vore annorlunda. Men det finns inga hemligheter eller förbrytare här, Strasshof är en ort som alla andra, det är trist att den ska bli berömd för en sådan här sak. Jan Lewenhagen DN:s korrespondent jan.lewenhagen@dn.se

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa. Logga in