Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-21 08:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/4057-2/

DN Åsikt

DN Åsikt. Ansvaret kan inte läggas på den enskilde

Det kan aldrig vara den enskildes ansvar att ensam sätta gränser för ett arbetsliv som breder ut sig i tid och rum. Problemet handlar inte bara om gränslöshet utan också om att arbetsbelastningen för många tjänstemän är alltför hög.

Rätta artikel

Flera artiklar på DN.Åsikt belyser problemet med det gränslösa arbetslivet. Mycket som sägs är klokt, men jag vänder mig starkt emot när ansvaret läggs på den anställde.

I flera undersökningar har Unionen visat att jobbet allt oftare följer med hem, både i form av jobbrelaterade tankar som leder till sömnsvårigheter och genom otydliga krav på att ständigt vara tillgänglig via jobbmobilen under kvällar och helger. Var tredje tjänsteman upplever att deras arbetstid inte räcker för att utföra sina arbetsuppgifter och lika många behöver jobba helger för att hinna med sitt jobb.

Jag vill understryka att de allra flesta av Unionens medlemmar trivs i sina jobb. De tar ett stort ansvar för verksamheten och sina arbetsuppgifter. Men när tiden inte räcker till måste chefen agera för att prioritera och avlasta, det ligger i det ansvar som följer av att vara arbetsgivare.

Många tjänstemän har stor möjliget att välja var och när de jobbar. Det gör det enklare att kombinera jobb med familj och ett engagemang utanför arbetet. Att ha kontoret i fickan skapar förutsättningar att klara detta - och det är en teknisk utveckling vi ska vara glada för. Men, det innebär att det blir viktigare att sätta gränser för hur och när vi ska vara tillgängliga. Det är omöjligt att dra en strikt linje för dessa gränser och förbjuda arbete efter en viss tid, det är inte ens önskvärt. Men det är viktigt att diskutera förväntningarna kring detta på arbetsplatsen och komma till ett gemensamt förhållningssätt.

På Unionen förespråkar vi en mail- och mobilpolicy på alla arbetsplatser. Signalen från cheferna måste vara att en sådan policy ska tas på allvar och gälla alla - inte minst cheferna själva som inte sällan har den mest gränslösa arbetssituationen.

I våras kom nya föreskrifter från Arbetsmiljöverket om organisatorisk och social arbetsmiljö. De inkluderar tydligt de risker som tjänstemän möter i sin arbetsmiljö – hög arbetsbelastning, stress, otydliga arbetsuppgifter, mycket övertidsarbete och dålig balans mellan arbete och fritid. Enligt bindande regler har arbetsgivaren ansvar för att organisera arbetet så att de anställda inte får en ohälsosam arbetsbelastning. Kraven ska stämma överens med resurserna.

Detta är en stor seger för Unionen och tjänstemännen, men också för arbetsgivarna som nu får en större tydlighet i vad som förväntas av dem från arbetsmiljölagen. För Unionens cirka 7500 valda arbetsmiljöombud blir det nu lättare att ställa krav på att arbetsmiljöarbetet också ska hantera den psykosociala arbetsmiljön.

Vi ser tydligt att utvecklingen av den psykosociala arbetsmiljön går åt fel håll. Jag tror det är viktigt att inte bara prata om arbetsbelastning utan också om återhämtning eftersom det är nyckeln till att klara en hög arbetsbelastning.

Arbete är mer än bara en inkomstkälla, arbetet fyller ett i grunden mänskligt behov – genom arbetet i sig men också den sociala gemenskap som finns på arbetsplatsen. Att må bra på och av sitt arbete är en självklar rättighet för Unionen. Och återhämtning är grunden för ett hållbart arbetsliv.