Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 10:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/aktiv-dodshjalp-kan-aldrig-bli-saker/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Aktiv dödshjälp kan aldrig bli säker”

Brev från det schweiziska företaget Dignitas som ger aktiv dödshjälp. Foto: Eyevine/TT

Aktiv dödshjälp kommer aldrig att bli säker. P C Jersild har fel när han påstår att den dödshjälp som ges i den amerikanska delstaten Oregon fungerar, skriver barn- och ungdomspsykiatrikern Sven Román.

Rätta artikel

P C Jersild hävdar i en insändare på DN Åsikt att dödshjälp fungerar tillfredställande i Oregon i USA. Det stämmer inte. Den har avsevärda brister. Bedömningarna vid dödshjälp är så svåra att den ur ett medicinskt perspektiv aldrig kommer att bli tillräckligt säker.

P C Jersild skriver att varje människa har rätt att bestämma över sin egen död. Det stämmer. Det finns inga hinder för en människa att ta sitt liv. Men det är inte samma sak som att det är en mänsklig rättighet att få hjälp av någon annan att ta sitt liv. Skillnaden är milsvid.

Dessutom är utvecklingen i de länder som legaliserat dödshjälp förfärande. Motståndare till dödshjälp varnar för uppkomsten av ett sluttande plan, att dödshjälp inte bara ges till den begränsade gruppen av terminalt sjuka patienter utan med tiden utvidgas till fler grupper.

Så har skett i alla länder med dödshjälp. I till exempel både Belgien och Nederländerna är en mycket stor andel patienter inte dödssjuka och en ansenlig mängd har psykiatriska tillstånd eller demens. I båda dessa länder är dödshjälp till och med tillåtet för barn. 

Träffsäkerheten för att bedöma om en person har högst sex månader kvar att leva är cirka 90 procent. Det betyder att åtskilliga av de personer som fått dödshjälp i Oregon hade kunnat leva längre än sex månader. 

I Oregon kan också psykiatriska patienter få dödshjälp. Det sker om läkaren bedömer att de är beslutskapabla. För mig som arbetar inom psykiatrin är detta horribelt. En psykiatrisk patient med dödsönskan är aldrig beslutskapabel. Deras dödsönskan är ett symtom på ett psykiatriskt tillstånd.

Vi försöker inge hopp till patienten och behandling i form av samtal och ibland tillägg av mediciner. Då blir patienten nästan alltid av med sin dödsönskan. 

Forskning från Nederländerna visar att över hälften av de som önskar dödshjälp har ett psykiatriskt tillstånd. I Oregon är det bara några enstaka procent av de som fått dödshjälp som bedömts av en psykiater. 

Att fastställa om någon har ett psykiatriskt tillstånd är svårt. Överensstämmelsen mellan psykiatrer är låg. För till exempel depression, det vanligaste tillståndet hos personer som har en dödsönskan, är överensstämmelsen bara 28 procent.

Läkare som inte är psykiatriker har ännu svårare att upptäcka psykisk ohälsa. Det är säkerligen ett av skälen till att läkarna i Oregon alldeles för sällan remitterar patienter som önskar dödshjälp till en psykiater.

I Oregon går det också att kringgå regeln om högst sex månaders överlevnad. Om en patient avbryter en livsuppehållande behandling och därmed har högst sex månaders återstående livslängd kan hen få dödshjälp.

Därmed kan en 20-åring med diabetes och som avslutar sin insulinbehandling eller en annan 20-åring med en djup depression och som vägrar ta emot erbjuden behandling bli berättigad till dödshjälp. 

Detta är bara ett axplock av problem med dödshjälpen i Oregon. Sammantaget visar det att bedömningarna vid dödshjälp är mycket osäkra och medför att åtskilliga personer dödas på felaktiga grunder. 

I alla länder med dödshjälp är det läkare som skriver ut de dödliga medicinerna. Om sjukvården ska vara delaktig i dödshjälp måste det ställas samma krav som vid all medicinsk behandling.

Ett nytt läkemedel skulle aldrig godkännas om det hade dödliga biverkningar, även om det bara vore ett enda dödsfall. Med lika höga krav på användningen av dödshjälp kommer den aldrig att bli tillräckligt säker.