Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-18 21:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/aktuellt-redan-1968/

DN Åsikt

DN Åsikt. Aktuellt redan 1968

Storstockholm missade kanske chansen att lösa sina problem med tvärförbindelser genom att inte 1968 nappa på den franske uppfinnaren Jean Bertins luftkuddetåg Aérotrain.

Redan 1968 var monorail på tapeten inte bara för Stockholms lokaltrafik utan också för region- och distanstrafik. Men då hette det inte monorail utan Aérotrain. Det var den franske uppfinnaren Jean Bertins luftkuddetåg, som vilade på en luftkudde på en bana uppe i luften. Det hölls i spår av ett upp-och-nedvänt T-stöd. På kortare sträckor drevs det av en linjär elektrisk motor och på längre av en flygmotor med propeller baktill.

Det gick mäkta fort: med eldrift upp till 150-200 km/h och med flygmotor 300 km/h och mer.

Aérotrain hade en provsträcka i Orléans-trakten. Jag fick 1968 som reporter för Veckans Affärer åka med i över 300 km/h med minnesvärda både ljud- och skakeffekter. Med olika motorer utvecklades tåget till att 1974 nå 430 km/h (markbundna TGV har senare som mest nått 515 km/h).

Flera franska projekt lades ned efter Bertins död 1975. Flygmotor med propeller eller även readrift var en teknisk återvändsgränd, driven av fransk nationalism. Men med linjär elektrisk motor var Aérotrain värd ett bättre öde - åtminstone dess bärande idéer.

Bertin var i Sverige och Stockholm 1968 och träffade både SJ och SL. Storstockholms stora problem var då som nu dess radiella lokaltrafik: från grannkommuner in till city med dåliga tvärförbindelser runt staden. För att åka från en grannkommun till en annan fick man åka in till Centralen och sedan ut igen.

Aérotrain hade fördelen att kräva minimalt med mark: en liten yta för en stödpelare var 20:e meter med tåget ett tiotal meter upp. Det krävde förstås särskilda stationer, men det gör även T-bana och pendeltåg. För Stockholm föreslog Bertin en inre och en yttre ringlinje för snabba tvärförbindelser. Han  hade även en minivariant för innerstäder med ett ca 500 meters rutnät för små eldrivna vagnar 5-10 meter upp i luften utan att störa gatulivet under.

Både SL- och SJ-folket var intresserade men hade redan grävt ned sig så mycket i dyr T-bana att de inte kom loss - att borra i urberg är inte billigt. Bertin åkte hem igen, och Stockholm sitter fortfarande fast i sin radiella trafikstruktur. Så kan det gå!

 

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt