Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-25 09:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/akutvarden-inom-sll-behover-effektiviseras/

DN Åsikt

DN Åsikt. Akutvården inom SLL behöver effektiviseras

Akutvården behöver effektiviseras och det innebär inte bara en fungerande politisk struktur med adekvat fördelning av resurser och styrmedel, utan även lokala insatser för att till fullo utnyttja vårdens kapacitet. Inte att förglömma är utbildning av patienter och befolkningen i stort – allt behöver inte undersökas på en vårdcentral!

Rätta artikel

Claes Björklund beskriver ett problem som är vanligt förekommande och det är i synnerhet inom SLL, Stockholms läns landsting, allt svårare att få tag på en eftertraktad läkartid för en akutbedömning.

Trots hög läkartäthet är bristen på läkartider påtaglig och detta i ett storstadsområde som präglas av självständighet och krav. Man har helt enkelt vare sig tid eller lust att vara sjuk och är beredd att göra vad som krävs för att finna den magiska lösningen. Den förbättrade tillgängligheten, som i många år nu efterfrågats, behöver inte nödvändigtvis innebära att alla patienter får den hjälp de behöver och i min mening kommer det alltid att finnas patienter som inte får sin läkartid - oavsett hur många lättakuter som öppnas och hur många läkare som finns till hands!

Akutmottagningar, lättakuter och vårdcentraler fullständigt överöses med sökorsaker som på olika sätt kan ifrågasättas och som tvingar personalgrupper att handskas med fel typ av frågor. Kollegor inom SLL:s specialistvård vittnar exempelvis om en närmast patetisk remissgång, där specialistkompetenta läkare drunknar i enklare fall som muskelskador och öronvax. Det röntgas kors och tvärs – i synnerhet med magnetkamera  en ekonomiskt dyr lösning för en offentligt finansierad vård men en kliniskt billig sådan när var och varannan ros-tagg eller stukning (inte sällan på patienternas förväntan) resulterar i en undersökning. På andra ändan sitter så ofta den stressade primärvårdsläkaren som har tio minuter på sig per patient och som vet att en eller två av veckans 100 patienter sannolikt har en allvarlig sjukdom som inte får missas. Eller den nervösa sköterskan på 1177 som hellre hänvisar till akutmottagningen än att riskera bli granskad i kvällstidningarna veckan därpå.

Många sjukdomsfall kan behöva en initial läkarbedömning, men därefter finns en hel arsenal med vårdpersonal som rimligtvis bör stå till förfogande och vars organisation och struktur enligt min erfarenhet lyser i sin frånvaro:

Utveckla sköterskemottagningarna för rådgivning och enklare behandlingar: Året är 2016 och det är väl fastställt hur överskattad antibiotikabehandling är inom öppenvården. Låt sköterskor bidra till den outtömliga källan av förkylningar, oroliga föräldrar, pollenallergiker och ett antal andra okomplicerade diagnoser med standardiserade, receptfria behandlingar.

Utveckla psykolog- och kuratormottagningarna för samtal: Långt ifrån alla fall av psykisk ohälsa behöver följas av en läkare eller behandlas med tabletter.

Utveckla sjukgymnastmottagningarna och arbetsterapin: Återkommande ryggskott och muskel- och ledvärk, där det inte finns något att utreda vidare eller operera, behöver inte följas av en läkare och kan med fördel träffa en annan personalkategori. Det är det här, Claes, som gör att läkarna inte har haft tid att träffa dig.

Men med detta sagt har kanske även patienterna ett ansvar i att få vårdkedjan att fungera. I det offentliga samtalet nämns sällan vikten av att använda logik och sunt förnuft. Att vända sig till rätt vårdinstans och inte ta genvägar i hopp om snabbare tillfrisknande. Att lyssna och respektera de råd och den behandling som erbjuds. Jag tror att det här en aspekt som är värd att utforska om rätt patienter ska bli bedömda vid rätt tillfälle och av rätt typ av vårdpersonal.

Huvudinlägg: Claes Björklund: Jag blev vårdens Svarte Petter

Sjukvårdsministerns svar: Gabriel Wikström: Patienten måste tydligare sättas i centrum