Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 14:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/alla-har-ratt-till-sin-identitet-aven-svenskar/

DN Åsikt

DN Åsikt. Även svenskar har rätt till sin identitet

Nationaldagsfirandet i Linnéparken i Växjö 2017. Foto: Mikael Fritzon/TT

Alla människor, även svenskar, har rätt till sin identitet. Vill vi skapa samförstånd är inte vägen att förvägra folk deras historia. Låt inte samtidens politik och åsikter leda till sådan tyranni.

Den geografiska yta som kallas Sverige har enligt alla för mig kända källor genom historien innehållit olika etniska grupper. Även flera religioner har åtminstone i viss mån funnits representerade även i tider då någon viss religiös uppfattning haft nära hegemonisk ställning.

Men vem har rätt att bestämma över någon annans historia och identitet?

Svensk lag klargör implicit, genom bland annat lagar kring hatbrott, att etnicitet är någonting som finns. Själv vet jag inte riktigt var jag står i frågan angående om etniciteter finns eller ej, men jag lutar nog åt att det åtminstone fyller en viss språklig funktion.

Ett märkligt fenomen som uppstår när man talar om etniska grupper är att vissa människor helt beredvilligt medger att vissa grupper finns, medan de blir tveksamma inför andra. Detta framstår för mig som ett logiskt felslut eftersom man inte gärna kan säga att en grupp finns och sedan blåneka att en annan finns baserat på … Ja, på vad, egentligen?

Elefanten i rummet är frågan om det finns någon etnisk grupp kallad svenskar. Internationell forskning säger överlag ”ja”, medan viss nationell forskning, av vad som verkar vara smakskäl, säger ”nej”.  Historiskt nämns svenskar som grupp redan av Tacitus för nära 2000 år sedan. Under hednisk tid skriver en munk om både svenskar och daner.

Nationen som sedan under medeltiden bildades ur en uppsjö av grupper kom också att bli döpt efter denna grupp. Men om det är så att en nuvarande grupp, som svenskar, tidigare var flera grupper, som götar och jämtar, kan de då hävdas existera?

Vad är grupper om inte en samling människor? Har inte grupper alltid gått upp i varandra, förändrats, kommit i konflikt eller enats? Detta är antagligen självklart nog.

Polen är ett land som flera gånger blivit söndrat av anfallande fiender, inte sällan även svenskar, men gör det så att polackerna inte finns? Vilka är då den infödda befolkningen som lever sina liv i Polen, som alltjämt talar polska, traderar polska sagor, äter polsk mat och sjunger polska sånger? Märkligt hur de lever sina hela liv om de nu inte finns!

Att argumentera mot vissa etniska grupper oavsett om de är kurder, samer, armenier eller italienare inte finns medan man med stor säkerhet svarar jakande på att andra finns är i långa loppet mycket märkligt. Det får mig osökt att tänka på begreppet exotifiering. Vissa grupper är helt enkelt för individens smak, politiska åsikt, eller annan orsak, av nog intresse för att tillskrivas en gruppidentitet medan andra inte platsar för de helt enkelt inte, för personen, platsar.

Sammanfattningsvis vet jag inte om etnicitet är ett särskilt relevant begrepp. Men har man sagt att etniciteter finns rimmar det illa att hävda att vissa har mer rätt till sin identitet än andra. Jag kan inte tvinga någon att dela min självuppfattning eller min uppfattning om världen.

Tyranniska människor, nationer och organisationer har i alla tider försökt tvinga av folk deras identitet. Vill vi skapa mer samförstånd och välvilja i vår nation är nog inte vägen att förvägra folk deras identitet, historia och kultur, utan vi bör i stället försöka sluta se detta som en avgörande faktor för individens värde.