Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-14 18:44 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/alla-kan-dra-ner-pa-sin-konsumtion-for-klimatets-skull/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

”Alla kan dra ner på sin konsumtion för klimatets skull”

Foto: Patrick Pleul/DPA

Vi måste göra vad vi kan gör att rädda klimatet. Att ge upp är ingen framkomlig väg. Alla kan bidra på något sätt genom att dra ner på onödig konsumtion, skriver läsaren Leif Åkre.

I klimatdebatten måste var och en dra sina egna slutsatser om hur situationen ska hanteras. Att ge upp är ingen framkomlig väg.

Problemet med klimatet härstammar från i första hand industrin och den privata konsumtionen.

Jag vet inte vilka möjligheter det finns att på kort sikt ställa om industrin utan, att det för den skull får alltför stora negativa effekter på vår ekonomi. Den privata konsumtionen borde däremot vara betydligt enklare att hantera.

Utifrån de rekommendationer som forskarna kommit med handlar det om förändringar i hur vi reser, äter och shoppar. Det handlar om att antingen sluta helt eller åtminstone dra ner.

Det går att likna med något som jag relativt nyligen tvingats tänka på själv. Jag har av olika anledningar behövt lära mig att avstå från delar av livets goda. Det rör sig bland annat om fet mat och alkohol. När förändringen väl hade skett var det inte så svårt och faktiskt något som fått mig att må mycket bättre.

Lika lätt eller svårt tänker jag att det skulle vara att avstå från till exempel shopping och nöjesresor, sluta sitta i kilometerlånga bilköer och ta bussen i stället och dra ner på kött, kanske till en början åtminstone på vardagar. Det är ganska långt ifrån ett asketiskt liv, utan en fråga om anpassning.

Att ha kommit sent till den insikten borde ändå vara bättre än att aldrig någonsin göra det. Att däremot sedan länge ha gjort det, men strunta i det, måste ändå vara det klart sämsta alternativet.

Att ge upp för att ingen lyssnat skulle kunna liknas vid när ens gamla släkting ligger för döden. Efter flera misslyckade försök att få sin syster eller bror till att besöka den gamle eller sjuka utan att få gehör dras slutsatsen att helt sonika också strunta i det och varför inte kanske gå på fest i stället.

Även om jag delar åsikten att det ser rätt kört ut måste ändå devisen gälla Rädda det som räddas kan! Delar av naturen har jag på ett sätt redan förlikat mig med kommer att försvinna. Stora barriärrevet, till exempel, kan sjunga på sista versen.

Även om jag som så många gånger förr varit sen på bollen tänker jag göra jag vad jag kan. I första hand för mina barns skull och i andra hand för mig själv.

Det handlar om vilka avvägningar som behöver göras och som faktiskt i sin tur redan i dag leder till förhöjd livskvalitet för mig och min familj. Och det alldeles oavsett vad det får för betydelse i framtiden.

Även om jag tror att det i framtiden kommer att handla om mer än att bara kontrollera skadorna tror jag ändå på det riktiga i att nu hantera situationen efter bästa förmåga baserad på känslan av, att jag gör åtminstone vad jag kan, nu när jag dessutom tror mig veta vad som behöver göras.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.