Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 16:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/alla-ska-ha-ratten-att-bestamma-over-sin-egen-dod/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Alla ska ha rätt att bestämma över sin egen död”

P C Jersild, född 1935, på Bonniers årliga förlagsfest på Nedre Manilla på Djurgården i augusti 2017. Foto: Olle Sporrong/Expressen/TT

Varje människa ska ha rätten att bestämma över sin egen död. Lösningen på det etiska dilemmat vore att de som är för dödshjälp får tillgång till detta, medan de som är emot slipper, skriver läkaren och författaren P C Jersild.

Rätta artikel

Den känslomässigt laddade och splittrade debatten om dödshjälp kan behöva styras upp.

Att det finns en efterfrågan vet vi efter flera enkäter där en stor majoritet svenskar säger ja till dödshjälp. Till detta kan läggas ett antal enskilda fall.

Behov är den efterfrågan som av professionen bedöms vara befogad. Någon tillförlitlig statistik på behovet finns inte. I stället får man nöja sig med närmevärden som det palliativa registret, vilket täcker ungefär hälften av alla dödsfall. I registret kan man utläsa att det finns en lång rad svåra symptom hos döende som vården inte klarat av. 

Ett annat sätt är att studera statistiken från det snabbt växande antalet länder som infört dödshjälp. De beviljade fallen varierar från cirka 0,5-5,0 procent. Den form av dödshjälp, ”Oregonmodellen”, som många pläderar för i Sverige ligger runt 0,5 procent. Omräknat till svenska förhållanden skulle det innebära 400-500 fall per år.

Beträffande etiken går åsikterna inte oväntat isär. En minoritet svenskar vill inte ha dödshjälp, en uppfattning som i huvudsak grundar sig på tre skäl: att dödshjälp inte behövs, att dödshjälp skulle kunna missbrukas eller att dödshjälp av religiösa skäl aldrig kan tolereras.

Vi som är för dödshjälp är övertygade att behovet finns och att det är var människas ensak om hon vill ha dödshjälp eller inte. Dödshjälp är en medborgarfråga, inte en begränsad vårdfråga. Den naturliga lösningen på det etiska dilemmat vore att de som är för dödshjälp får tillgång till detta, medan de som är emot slipper.

Dödshjälp är förbjuden i lag i Sverige. Men förmodligen krävs ingen omfattande lagändring, utan det kan räcka med att Socialstyrelsen inte hotar dra in legitimationen för den läkare som skriver de preparat som krävs.

I praktiken skulle vi alltså kunna använda ”Oregonmodellen” som förebild. Den innebär att en redan dödssjuk person som av två läkare bedöms ha mindre än sex månader kvar att leva kan få en burk starka sömnmedel utskriven.

Den sjuka måste vara beslutskapabel och inte lida av allvarlig psykisk sjukdom. Modellen har fungerat tillfredställande i Oregon i mer än tjugo år och skulle kunna införas i vårt land om Socialstyrelsen tillät läkare att skriva recepten.

Vi som är för dödshjälp vill också självklart att den palliativa vården ska byggas ut. Vi ser ingen motsättning mellan god palliativ vård och dödshjälp.

Men det finns ett litet antal sjuka som den palliativa vården inte klara av. De människorna borde också ha rätten till en värdig död.