Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-19 08:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/an-har-jag-hoppet-kvar/

DN Åsikt

DN Åsikt. Än har jag hoppet kvar!

Jag har upplevt många turer i sjukförsäkringssystemet, ingenting från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen har hjälpt mig att komma tillbaka till arbetslivet. De åtgärder som de har satt in har istället stjälpt istället för att ha hjälpt.

Rätta artikel

Ja, än har jag hoppet kvar! Men det tillskriver jag inte vare sig Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller andra instanser jag varit i kontakt med under min långa sjukskrivningsperiod. Jag gick in i den berömda ”väggen” 2002 efter en lång tid av stress på grund av olika anledningar i arbets- och privatlivet.

Som nyutexaminerad sjuksköterska, vilket jag blev sent i livet, kastades jag ut i en arbetssituation som var ohållbar. En bristfällig introduktion, treskift och som jag förstått i efterhand att jag utsattes för om så inte för mobbning, så en slags uteslutning.  Samtidigt fanns det stressfaktorer i privatlivet. En dag på  jobbet så tog det tvärstopp! Jag stämplade ut och kom aldrig mer tillbaka.

Jag fick kämpa mig till en rehabilitering, efter två år fick jag komma till Alnarps Rehabiliteringsträdgård, det mot att jag sa upp mig. En tid som för mig var för kort, och som jag upplevde inte gjorde mig friskare. Dessutom under den tiden ville min man skiljas, vilket gjorde allt tuffare såklart.

Många turer senare innehållande viss rehabilitering, utförsäkringar, tillbaka till sjukskrivning med mera är jag fortfarande sjukskriven på 50% och har sjukersättning på 50%. Hedvig Aminoff skriver om sin sjukersättning, viktigt att hålla reda på begreppen tycker jag. Som sjukskriven har du sjukpenning, som sjukpensionär har du sjukersättning, det som tidigare kallades förtidspension.

Jag har som sagt försökt på egen hand att komma tillbaka till arbetslivet. Men har blivit utförsäkrad gånger flera, och därav fått min sjukpenninggrundande inkomst sänkt gånger flera. Med stöd av mina föräldrar har jag som egen rehabilitering och framtida yrke gått en yogalärarutbildning. Sakta men säkert började jag jobba igen, men kraschade igen.

Nu inser jag att jag inte ska ta hand om andra människor, utan jag behöver ta hand om mig själv först och främst! Det är inte lätt att tro att det ordnar sig, jag fyller 60 år snart, har en minimal sjukersättning/sjukpenning och vet inte alls vad jag kan hitta för jobb, om jag alls kan få något. Men än ger jag inte upp!