Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

”Ansvariga har sluppit undan i Macchiarini-skandalen”

Paolo Macchiarini genomförde i juni 2011 världens första transplantation av en konstgjord luftstrupe till en patient vid Karolinska universitetssjukhuset.
Paolo Macchiarini genomförde i juni 2011 världens första transplantation av en konstgjord luftstrupe till en patient vid Karolinska universitetssjukhuset. Foto: Lina Alriksson

Flera ansvariga för rekryteringen av skandalkirurgen Paolo Macchiarini har sluppit undan ansvar. Däremot har visselblåsarna anklagats för olaga intrång och hotats om avsked, skriver Johan Thyberg, pensionerad professor på KI.

Skandalen runt Paolo Macchiarini och hans transplantationer av konstgjorda luftstrupar på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm och på annat håll är känd över världen. Ärendet har beskrivits i en mängd artiklar och i flera tv-dokumentärer som ”Stjärnkirurg till varje pris” (Uppdrag Granskning, SVT, 2015) och ”Experimenten” (Dokument Inifrån, SVT, 2016).

En sak som däremot inte beaktats närmare är hur det gick till när Macchiarini anställdes som gästprofessor vid Karolinska institutet (KI) och överläkare vid Öron-, näs- och halskliniken (ÖNH-kliniken) på Karolinska Universitetssjukhuset (KS). Det kan därför finnas anledning att titta närmare på denna värvning.

Det hela började i juni 2008 då Macchiarini i samarbete med Martin Birchall i Bristol bytte ut den vänstra huvudbronken på en ung kvinna i Barcelona. Implantatet bestod av en bit luftstrupe som tagits från en avliden och behandlats för att ta bort celler och annat antigent material.

På detta hade man sedan sått ut celler isolerade från patienten själv. Resultaten publicerades i tidskriften Lancet i december 2008. Metoden beskrevs som ett sätt att ersätta sjuka kroppsdelar utan behov av immunosuppressiv behandling och utan risk för avstötning. 

Artikeln refererades flitigt och Macchiarini fick stjärnstatus som superkirurg som kunde skapade nya organ med hjälp av stamceller. Som beskrivits av vetenskapsjournalisten Leonid Schneider kom patientens öde dock att bli allt annat än problemfritt, bland annat på grund av återkommande infektioner och tvånget av att sätta in stentar (rör av metallnät) för att hålla implantatet på plats. Sålunda blev man 2016 tvungen att ta bort hennes vänstra lunga med tillhörande bronktransplantat.

De första kontakterna mellan Macchiarini och KI togs vid ett möte i Göteborg 2009 ordnat av Högskoleverket. KI:s rektor Harriet Wallberg ledde ett seminarium med titeln ”Putting life science to use”. En av talarna var Macchiarini. I en resumé av mötet sägs: ”Paolo Macchiarini presenterade sitt imponerande projekt inom regenerativ medicin och medicinsk ingenjörskonst med skapande av en ny luftstrupe från transplanterade stamceller”. 

En som uppenbarligen svalde betet var Harriet Wallberg. Mellan henne och Macchiarini kom en diskussion igång om att knyta honom till KI. Samma dag skickade han ett mejl till rektors vetenskaplige sekreterare där han uttryckte sitt intresse för en gästprofessur vid KI och bifogade sitt cv. Han berättade även om planerna på ett ”europeiskt luftvägsinstitut” med forskningscentra och sjukhus i Stockholm, London, Barcelona och Florens. 

Processen var nu igång. Flera högt uppsatta KI-forskare efterhördes om sina synpunkter på nämnda cv, däribland genetikprofessorn Urban Lendahl och stamcellsprofessorn Jonas Frisén. Kommentarerna var positiva och resulterade i att rektor bjöd in Macchiarini till ett besök på KI.

Besöket ägde rum den 11-12 november 2009. Han höll då ett föredrag och ett möte ordnades med direktören Sten Lindahl på KS. Rektor själv var bortrest, men positiva omdömen från andra personer vidarebefordrades till henne. 

Tidigt i diskussionerna om en rekrytering av Macchiarini utbyttes enligt Heckschers rapport ett stort antal mejl mellan centrala personer på KI med rektors vetenskaplige sekreterare som spindeln i nätet. Dessa är citerade i rapporten med datum samt namn på avsändare och mottagare. Inte ett enda finns dock diariefört och arkiverat i akten rörande rekryteringen.

Stärkt av de signaler hon fått kallade rektor i december 2009 till ett möte med centrala personer som beslutade att gå vidare med rekryteringen under ledning av Li Felländer-Tsai (prefekt vid den påtänkta institutionen) och medverkan av rekryteringsutskottet. Det var nu även dags att koppla in KS för att diskutera en kombinerad KI/KS-anställning. 

I mars 2010 kom Macchiarini på nytt till KI. Han besökte då även ett antal kliniker på KS. Ett tredje besök ägde rum i april då han fick möjlighet att visa upp sina kirurgiska färdigheter vid en operation tillsammans med överläkaren Jan-Erik Juto på ÖNH-kliniken.

Nästa steg togs den 4 juni då 14 forskare och läkare vid KI och KS med Li Felländer-Tsai, Urban Lendahl och Lars-Olaf Cardell i spetsen lämnade ett förslag till rekryteringsutskottet vid KI om att ”rekrytera Paolo Macchiarini som gästprofessor i klinisk regenerativ medicin och kirurgi förenat med befattning som överläkare på 40 procent till Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset under 3 år med möjlighet till förlängning 2 år”. 

Där sägs att rekryteringen syftar till att skapa ett ”kliniskt centrum för regenerativ medicin och kirurgi” och ett ”europeiskt centrum för avancerad regenerativ luftvägskirurgi”, det senare i samarbete med universitetssjukhuset Careggi i Florens och University College London. Om den påtänkta kandidaten sägs bland annat att han ”är den absolut ledande forskaren inom regenerativ luftvägstransplantation”.

Sex dagar efter det att rekryteringsutskottet fått förslaget skickades det med e-post till dess vice ordförande Nancy Pedersen med följande fråga: ”Skulle du kunna bedöma nyttan på den här ansökan?” Efter 51 minuter kom svaret från Pedersen: ”Godkännes. Tydlig nytta.” 

Detta blir även det beslut som utskottet tar den 22 september. Där anges att ämnet för anställningen är regenerativ kirurgi, att tjänsten är på heltid, varav 40 procent klinik och att den placeras vid institutionen Clintec.

Finansieringen ska ske via regeringens satsning på strategiska forskningsområden och medel från Wallenberginstitutet för regenerativ medicin som KI vid denna tid disponerar under ledning av Urban Lendahl. Resterande del tas från ÖNH-kliniken. En notabel anteckning i beslutet är att ”ingen sakkunnigbedömning behöver ske enligt ordföranden i rekryteringsutskottet”. Detta är alltså det sätt på vilket en direktrekrytering utan konkurrens kan gå till vid KI.

Den 5 oktober 2010 signerade rektor Harriet Wallberg och sjukhusdirektör Birgir Jakobsson ett avtal om ”inrättande och tillsättning av anställning som gästprofessor i klinisk regenerativ kirurgi förenad med befattning som överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset”. Samma dag beslutade prorektor Jan Andersson att anställa Paolo Macchiarini som gästprofessor i regenerativ kirurgi med placering vid institutionen CLINTEC, förenad med en befattning som överläkare vid KS. 

Vad som sedan hände är historia. Det som upprör mest är det långvariga lidande och den plågsamma död som ett antal patienter fick utstå. Mycket lite intresse har ägnats dessa och deras anhöriga och inga skadestånd har utbetalats för att i någon mån kompensera för de tragiska följderna av de ingrepp som utfördes på KS utan tidigare djurförsök och utan tillstånd från Läkemedelsverket och Etikprövningsnämnden. 

Sten Heckschers kommission ägnade i sin rapport stort utrymme åt rekryteringsprocessen. Den kritik man framför är allvarlig: ”Beredningen av själva rekryteringsärendet uppvisar flera stora brister. Det fanns ingen plan för hur referenser skulle tas.

De referenser som ändå togs - eller kom in på annat sätt - dokumenterades inte i själva ärendet, vilket torde strida mot förvaltningslagen. Externa e-postmeddelanden som kommer in till en anställds personliga brevlåda ska skickas vidare till registrator för diarieföring, om det är en allmän handling. Interna e-postmeddelanden som rör ett specifikt ärende hos myndigheten ska diarieföras och läggas i akten när ärendet (till exempel anställningsärendet) avslutas. I förevarande fall har knappt ett enda e-postmeddelande diarieförts”.  

Längre fram skriver man: ”De missgrepp och direkta felaktigheter som förekom under rekryteringsprocessen var många och allvarliga. Ansvaret för detta åvilar i första hand rektor och den berörda prefekten”.

Jag har själv rekvirerat ett antal av de mejl rörande rekryteringen som citeras i rapporten. Med något enstaka undantag har beskedet från KI varit att dessa inte finns sparade. Via en inofficiell källa har jag dock lyckats få tillgång till ett antal viktiga meddelanden. Även KI har senare fått fram vissa av de mejl som Heckscher nämner, men först efter en JO-anmälan.

Om man ska summera de misstag som gjordes i rekryteringen kan tre punkter betonas:

1. Man kontrollerade inte riktigheten i Macciarinis cv - detta gjordes flera år senare och man fastslog då att det innehöll betydande fel som dessutom ansågs avsiktliga.

2. Man tog inte in några referenser från tidigare arbetsplatser.

3. Man tillsatte inga externa sakkunniga. 

Vid ett symposium i Göteborg 2009 presenterades han som ”professor vid Universitetet i Barcelona”. Hade man kontaktat dem skulle det ha framkommit att detta inte stämde. Han hade varit temporärt anställd vid kliniken där men tvingats sluta på grund av etiska problem. Sedan mars 2009 höll han dessutom på att flytta sin verksamhet till Universitetssjukhuset Careggi i Florens. Dit värvades han av Enrico Rossi, sjukvårdsansvarig politiker i Toscana. Denne vidtalade även dekanus vid medicinska fakulteten i Florens med önskemål om en professur för Macchiarini.

Tiden i Florens blev stökig och ledde till rättsliga efterspel. Det blev även problem med den utlovade professuren. Inom fakulteten tillsattes en grupp av sju professorer med uppgift att kontrollera Macchiarinis cv.

I december 2009 lämnade de en rapport till dekanus där det slogs fast att Macchiarini i motsats till vad som sades i hans cv aldrig varit ”full professor” vid något utländskt universitet. Planerna på en professur i Florens gick därmed om intet, vilket skildras i ett öppet brev från professor Sergio Romagnani i tidningen Corriere Fiorentino.

I italiensk press skrevs en hel del om den av Rossi värvade superkirurgen och många tidningar menade att det förelåg en maktstrid där gamla professorer (”Baroni”) försökte motarbeta den nya, unga ”stjärnan”. Det enda mer kritiska undantaget var tidningen Corriere Fiorentino och dess reporter Alessio Gaggioli.

En artikel som denne och en kollega publicerade den 30 augusti 2010 är av intresse med avseende på kontakterna mellan Macchiarini och KI. Enligt artikeln skulle Macchiarini den 29 juli 2010 ha meddelat att hans akademiska karriär från och med september skulle fortsätta vid KI.

Han beklagade sig samtidigt över den medicinska fakulteten i Florens som inte hade kunnat bestämma sig över hans roll där (professur eller inte). I Stockholm däremot hade det minsann räckt att titta på hans cv för att ta beslut i saken. Det var kanske just det som var problemet med Stockholm, man kontrollerade aldrig sanningshalten i det cv man fått.

Efter beskedet om Macchiarinis planer skrev Gaggioli till KI och hänvisades då till Anders Franco-Cereceda, professor i thoraxkirurgi (Macchiarinis specialitet). Denne meddelade att vare sig han eller någon annan vid hans institution hade varit inblandad i något avtal med Macchiarini. Han sade sig även ha talat med flera högt uppsatta kollegor inom hjärt-lungfältet och ingen kände till något om en anställning av Macchiarini. För övrigt kände ingen av dem heller till vem denne var. 

Trots att man vid KI inte själva gjorde några närmare efterforskningar fick man varningar. De tydligaste kom via professor Sven-Erik Dahlén, en etablerad lung- och astmaforskare. Denne kontaktades i augusti 2010 av professor Leo Fabbri från Italien, liksom Dahlén en person inom ledningen för European Respiratory Society (ERS).

Fabbri undrade om Dahlén kände till att KI avsåg att rekrytera Macchiarini, vilket han inte gjorde (skildrat i en rapport från april 2016). Fabbri berättade då att Macchiarini diskuterats inom ERS och att allvarlig kritik hade riktats mot hans forskning, kliniska omdöme och allmänna vandel. Han föreslog därför att Dahlén skall avråda KI från att genomföra rekryteringen.

Den 1 september talade Dahlén och Fabbri på nytt med varandra. Den senare lämnade då fler detaljer om problemen i Florens där dekanus låtit förstå att Macchiarini saknar omdöme, inte bryr sig om etiska tillstånd och har svårt att skapa ett team. Det sägs vidare att han tidigare arbetat i Hannover och Barcelona men fått sluta på grund av konflikter och oförmåga att underordna sig kollektiva beslut.

Samma dag skickade Dahlén ett mejl till Lars-Olaf Cardell, enhetschef på CLINTEC och den vid KI som tillsammans med prefekten Li Felländer-Tsai ledde rekryteringen. Han frågade om Cardell kände till den kritik mot Macchiarini som Fabbri framfört och menar även att rektor borde informeras. 

Cardell svarade samma kväll och uttryckte oro, men meddelade samtidigt att man sett Macchiarini operera och att han visat sig vara en mycket duktig kirurg. Han nämner vidare att Macchiarini ska komma till Stockholm träffa rektor för att skriva ett preliminärt anställningskontrakt. Cardell talade också om att han informerat Li Felländer-Tsai om uppgifterna beträffande Macchiarini.

Nästa dag talade Dahlén i telefon med professor Alvar Agusti, chef på Thorax-institutet vid universitetssjukhuset i Barcelona. Denne säger att man till en början trodde sig kunna ha nytta av Macchiarinis kirurgiska kompetens trots de delvis mycket negativa omdömen man erhållit från professor Tobias Welte i Hannover, där den förre tidigare arbetat.

Dahlén säger i sin rapport att han inte har några anteckningar från detta samtal men att hans minne är att det främsta skälet till att Macchiarini fick sluta vid universitetskliniken i Barcelona var ”genomförandet av klinisk kirurgisk forskning i avsaknad av etiska tillstånd”.  

Dahlén sökete därefter Tobias Welte i Hannover och fick den 6 september 2010 ett mejl från honom i vilket bland annat följande sägs (översatt från engelska): "Det centrala problemet med PM är att det är mycket svårt att samarbeta med honom. Han är inte en lagspelare. Särskilt rörande lungtumörer krävs en diskussion mellan lungläkare, radiologer, patologer och kirurger för att avgöra behandling. Det blir då svårt att tolerera någon som inte accepterar gemensamma beslut. Detta var huvudorsaken för oss i Hannover att inte fortsätta med PM. När han lämnade Hannover var alla emot honom, inte på grund av bristande kirurgiska färdigheter utan på grund av hans beteende”.

Denna information vidarebefordras till Cardell och Felländer-Tsai. På kvällen den 7 september har Dahlén dessutom ett möte med den senare där han sammanfattar de synpunkter han fått från Italien, Spanien och Tyskland.

Nästa dag fick Dahlén ett mejl från Cardell som rapporterade att rektor fått ”all information om Macchiarini sig tillsänd från Felländer-Tsai”. Detta mejl är ett av dem jag fått ut från KI. Felländer-Tsai skriver där att Macchiarini medgett att det funnits åsiktsskillnader mellan honom och fakulteten i Florens och menar att han har varit utsatt för en förtalskampanj. Felländer-Tsai anser att det är en komplex bild som tonar fram och säger bland annat följande: 

”Positiva omdömen om Paolo finns från University College London (Martin Birchall) som ser mycket fram mot att bygga upp ett samarbete med oss inom regenerativ luftvägskirurgi runt Paolo som ju varit på UCL. Negativa omdömen finns från Universitetet i Florence (Leo Fabbri) och Barcelona (Alvar Agusti och Manuel Bernal). Från Tobias Welte i Hannover tonar en blandad bild fram av en lysande kirurg och vetenskapsman med hög akademisk kompetens och förmåga till banbrytande nya forskningsprojekt men med svårigheter till teamarbete”.

Avslutningsvis undrar Felländer-Tsai om Wallberg vill skjuta upp det möte med Macchiarini som är inbokat till fredag morgon den 10 september. Av allt att döma genomförs mötet och då skrivs även ett preliminärt anställningskontrakt.

Dahlén skriver i sin rapport att han någon dag efter det senaste meddelandet från Cardell ”får höra att Paolo Macchiarini har anställts vid KI”. Han uttalar sig om detta på följande sätt: ”Jag blir givetvis också förvånad över att detta beslut togs så snabbt fast dessa anmärkningsvärda förhållanden kommit fram genom referenser tagna under endast några få dagar. Jag hade hoppats man skulle följa upp och penetrera”. 

Som Dahlén säger i sin rapport är det svårt att förstå varför KI inte följde upp de allvarliga varningar om Macchiarini som hade kommit in. Man tycks inte ha kontaktat de personer som lämnat dem, man kontrollerade inte sanningshalten i cv och man tog inte in referenser från tidigare arbetsplatser, möjligen med undantag av London som ÖNH-kliniken sedan tidigare hade samarbeten med.

Lars-Olaf Cardell skrev söndagen den 5 september 2010 till den avgående och den tillträdande verksamhetschefen på ÖNH-kliniken att ”riktigheten i hans långa och imponerande cv har ifrågasatts från Florens och vi begärde därför i torsdags kompletteringar i form av intyg på tre nyckelpunkter rörande hans tjänstgöring”. Dessa hade vid denna tid inte kommit in och tycks inte heller ha gjort så senare.

Ett annat märkligt konstaterande Cardell gör till de två verksamhetscheferna är följande: ”Om hans forskning vet vi egentligen ingenting förutom det som finns på PubMed” (en publikationsdatabas). ”Några referenser från medförfattare och samarbetspartners har vi ännu inte tagit”. KI håller alltså på att fullfölja anställningen av en gästprofessor om vars forskning man egentligen inte vet någonting. 

Situationen börjar nu sannolikt kännas besvärande och den 12 september 2010 skrev Li Felländer-Tsai, Lars-Olaf Cardell och Mats Holmström (verksamhetschef på ÖNH-kliniken) ett brådskande brev till Enrico Rossi, den sjukvårdsansvarige politikern som hade anställt Macchiarini i Florens. Man tar där speciellt upp de negativa skriverier om Macchiarini som förekommit i pressen den senaste tiden och ber Rossi om en avsiktsförklaring som stödjer det planerade samarbetet mellan KI/KS och Florens samt hans syn på Macchiarini.

Det anmärkningsvärda med detta brev är att det är ställt till politikern Enrico Rossi och inte till någon ansvarig forskare eller läkare vid Universitetssjukhuset i Florens. Detta kan ha berott på att man från det senare hållet på omvägar redan fått negativa signaler?

I sitt svar från den 20 september nämnde Rossi inledningsvis att han träffat Macchiarini i december 2008 efter att ha läst om hans bedrifter. Rossi frågade då om han var intresserad av att starta ett samarbete med universitetssjukhuset i Florens och återvända till Italien. Macchiarini nappade på förslaget och sade sig vilja bilda ett ”europeiskt center för avancerad regenerativ luftvägskirurgi involverande Stockholm, London och Florens”. 

Senare i sitt brev öste Rossi beröm över Macchiarini och menar att denne den senaste tiden blivit utsatt för ett drev i lokala medier i syfte att destabilisera maktstrukturen inom den medicinska fakulteten i Florens. Han avslutade (översatt från engelska):

“Vänligen acceptera mina ursäkter för de missförstånd, konflikter och det obehag som har inträffat. Jag vill intyga att professor Macchrarini är en av de mest begåvade personer som denna region någonsin har haft, och vi kommer att stödja honom för att uppnå sina mål oavsett vilka medel han väljer. Detta är också en önskan hos våra medborgare och patienter. Jag hoppas verkligen att den här uppståndelsen inte kommer att påverka rekryteringen av professor Macchiarini till Karolinska institutet”.

Här hade KI från politiskt håll fått det stöd man behövde för att ignorera de mycket allvarliga varningar för att anställa Paolo Macchiarini som man fått från höga chefer vid universitet och kliniker där denne arbetat (Hannover, Barcelona och Florens).

Det ämbetsmannaansvar som innebar att grövre tjänstefel kunde leda till rättsliga påföljder avskaffades på 70-talet. Enligt Thomas Bull, tidigare professor i konstitutionell rätt och numera justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen, var orsaken enligt regeringen att ”allvarliga fel inte förekommer i någon ökad utsträckning inom den offentliga förvaltningen och att straffrättsliga sanktioner inte borde användas annat än i speciella fall” (citat från 2013).

Resultatet har i det aktuella fallet blivit att ytterst begränsade påföljder har föranletts av den rekrytering som enligt Heckschers kommission ”torde strida mot förvaltningslagen”. Den ledde dessutom fram till tragiska konsekvenser för ett antal patienter och deras anhöriga.

Enligt Sten Heckschers rapport är de två huvudansvariga för den undermåliga rekryteringen Harriet Wallberg och Li Felländer-Tsai, dåvarande KI-rektor respektive institutionschef. Wallberg har som ett resultat av sin roll i Macchiarini-skandalen fått lämna sin post som universitetskansler.

Hon har i stället getts en reträttplats som generaldirektör vid regeringskansliet med en årslön om 1,6 miljoner kronor. Li Felländer-Tsai har lämnat prefektskapet vid Clintec och är nu chef vid institutionens enhet för ortopedi och bioteknologi.

Detta kan inte anses vara adekvata påföljder för de försummelser som orsakat den största skandalen i modern tid inom svensk medicinsk forskning och sjukvård. Och dessa två är förvisso inte de enda högst ansvariga på KI och KS som kommit undan denna skandal utan adekvata påföljder som skulle kunna få en bredare allmänhet att förstå allvaret i det som förevarit.

Detta kontrasterar bjärt mot vad de fyra visselblåsarna fått uppleva. Efter att ha lämnat in sin anmälan till KI om misstänkt forskningsfusk från Macchiarinis sida blev de av KS polisanmälda, anklagade för olagligt intrång i journaler och hotade med avsked. Dessa hotelser kunde avvärjas med fackets hjälp.

Nyligen förklarade Institutet för medicinsk rätt att de inte gjort något fel överhuvudtaget. Tvärtom betonades att de gjort just vad som kunde förväntas av dem. 

Ett svenskt ordspråk med anor från 1600-talet säger att ”skam går på torra land”. Betydelsen av detta är att skammen flödar över alla bräddar. Detta gäller i högsta grad Macchiarini-skandalen på Karolinska institutet och Karolinska universitetssjukhuset.

DN Åsikt 30 september 2018 kl 05

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.