Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-23 22:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/ar-det-nagon-som-undrar-hur-vi-forskolelarare-och-barnskotare-mar/

DN Åsikt

DN Åsikt. Är det någon som undrar hur vi förskolelärare och barnskötare mår?

Om förslaget går igenom kommer vi som jobbar på förskolan att gå på knäna, sjukskrivningen kommer att öka. Idén ifrågasätter också vår framtid: våra barn. De som inte har något att säga till om, barnen som redan i dag sitter vid lunchen och håller för öronen på grund av ljudnivån. Varför ska vi ändra något som redan fungerar bra ?

Rätta artikel

Jag vill dela en text som jag skrev på Facebook för en vecka sen när jag gick hem upprörd från jobbet. Den dagen hade jag inte räckt till. Den texten ger en känsla hur vi har det och det kommer bli värre eftersom jag vet  att det redan finns föräldrar som vill ändra.

Hej Stockholm stad !

Hej till er som vill öka min arbetsbelastning och hej till er som vill göra mina arbetsdagar tuffare. Inte bara mina arbetsdagar utan alla mina tusentals kollegors arbetsdagar, vi som jobbar på förskola.

Vi som i dag måste använda ordet STOPP. Vi som i dag måste säga att vi inte orkar mer, vi som tyvärr måste uttrycka oss genom att säga att vi inte är robotar vi är också människor som har våra begränsningar.

Vi jobbar redan i dag med för lite arbetskraft, men tydligen vill ni ge oss mer men inte ge oss mer resurser. Många förstår inte vår situation på förskolan. Vi på förskolan kan förklara, men vilka vill lyssna? Jag och mina kollegor har flera argument och svar.

Vi älskar att jobba med barn, men vi ska orka. Barn är inte en pappershög som vi kan lämna åt sidan om det blir tungt en dag. De är människor med egna rättigheter som i dag inte har något att säga till om. Som varje dag tvingas vara i stora grupper och sällan får lugna stunder.

Ni som vill öka min arbetsbelastning får gärna komma en dag till förskolan så kanske det blir lättare att förstå? För just nu verkar inte många göra det. Eller kom en hel vecka/månad så förstår ni att en helg inte räcker till återhämtning.

Har ni testat att trösta tre barn som gråter i famnen som tidigt som du måste gå och byta bajsblöja? Ingen idé att ta hjälp av kollegan bredvid som är i samma situation.

Har ni testat att ensam klä på tio barn på 20 min för att du måste? Har ni testat att vara två och ge 20 barn mellanmål, vissa vill inte sitta still och vi bråkar. Har ni testat att vara två på gården och ta emot fler samtidigt som några behöver gå in och kissa? Ska barnet kissa på sig eller ska du lämna kollegan ensam? Hur många kränkningar lär vi missa?

Har ni testat att en kall vinterdag säga nej till barnen som gråter och vill gå in och istället svarar att det inte går. Har ni testat att inte räcka till? Har ni testat att jobba så hårt att tårarna kommer, men ni får tvinga bort dem för ni är med barnen så fortsätt le även när föräldrarna kommer.

Har ni testat att vara själv i ett rum ensam med 15 barn  i 30 min och dina öron gråter av smärta och du måste stoppa konflikter och trösta varannan minut?

Detta är några exempel på jobbiga situationer.  En vardag på förskolan .

Frånvaron kommer öka, vi kommer bli sjukare ofta och barnen kommer umgås med främlingar oftare. Våra vikarier.

Sämre trygghet för barnen, barnpassning och sämre kvalitet.

Vill ni lyssna och förstå?