Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-22 06:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/ar-inte-jag-och-mina-arbetskamrater-varda-mer/

DN Åsikt

DN Åsikt. Är inte jag och mina arbetskamrater värda mer?

Foto: Leif R Jansson/TT

Efter tio år som undersköterska tjänar jag 20.950 kronor i månaden. Det är inte rimligt att vi som jobbar med människor, och har en utbildning likvärdig snickare, verkstadsarbetare och bilmekaniker, ska tjäna så lite. Undersköterskornas lön måste höjas nu.

Rätta artikel

Lägsta lönen för mitt yrke från och med 1 april 2015 är 20.120 kronor. Efter över tio års arbete är jag alltså värd 830 kronor mer än vad lägsta ingångslönen är för en undersköterska.

Jag är undersköterska och arbetar på en akutvårdsavdelning. Jag älskar mitt jobb, mina arbetskamrater, mötet med nya människor. Mitt yrke kräver mycket av mig. Jag arbetar på vardagar, kvällar och helger. Det är okej, jag tycker det är roligt! Jag arbetar även på julafton och alla andra storhelger så att ni andra ska kunna fira jul i lugn och ro och känna er trygga ifall någonting skulle hända.

Jag är undersköterska och i regel den ni träffar först på akuten eller någon annan vårdavdelning. Det är jag som tar emot dig, visar vart du ska ta vägen, kontrollerar dig med massor med olika apparater och prover. Jag kommer till dig när du larmar på klockan, behöver hjälp till toaletten, med din hygien eller bara undrar om någonting. Jag lägger om dina sår, hjälper dig att duscha, borsta tänderna, klä på dig och jag brer på dig en filt när du fryser.

Jag är undersköterskan som inte bara ser till att du får maten serverad, utan också att du får i dig den och näringen du behöver. Jag är den som sitter vid din sida när du fått besked om svåra sjukdomar och när du har ångest. Jag finns hos dig när livet tar slut. När du drar ditt sista andetag, då finns jag hos dig och håller dig i handen.

Undersköterskan behövs och är värdefull för patienterna inom akutsjukvården. Varför får vi då inte en rimlig lön? Att med över tio års erfarenhet i yrket inte ha mer 20.950 kronor anser inte jag vara rimligt för det arbete jag utför varje dag.

Problemen med den låga löneutvecklingen är många. Jag hade till exempel svårt att få lån till bostad på grund av min låga inkomst, bankerna bryr sig inte om du har fast tjänst i dag eller inte – utan hur mycket pengar du har sparat hos dem.

Det är svårt att vara självständig i dagens samhälle med så låg inkomst. Trots att jag arbetar heltid är jag alltså beroende av en partner eller föräldrar för att kunna ha någonstans att bo. Efter ett helt arbetsliv i mitt yrke blir mina kollegor fattigpensionärer och så även jag tillslut om inte synen på oss välfärdsarbetande kvinnor ändras och värderas utefter det viktiga jobbet vi dagligen utför.

Mitt yrke nedvärderas på grund av den låga lönen och arbetstiderna. I framtiden kommer det att medföra en ännu större brist på undersköterskor. De dagar då andra firar jul och midsommar med sina familjer, arbetar jag och mina kollegor för att ta hand om kanske just din familjemedlem på bästa sätt. Det måste värderas högre.

Mina arbetskamrater skäms för sina löner. Men det är inte vi som ska skämmas och bära ansvar för våra orimliga löner – det är faktiskt arbetsgivaren SKL. Det är arbetsgivaren som inte tycker jag och mina arbetskamrater är värda mer.