Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-19 19:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/att-fa-barn-ar-inte-en-rattighet-men-det-maste-finnas-mojlighet/

DN Åsikt

DN Åsikt. Att få barn är inte en rättighet, men det måste finnas möjlighet

Barn är ingen rättighet – men lika vård på lika villkor är det.

I debattartikeln ”Ska vi lagstifta bort barns rätt till två föräldrar” hävdar Jakob Eriksson att feminister i Sverige har gjort frågan om insemination för ensamstående till en kvinnorättsfråga. Själva definitionen av feminism är att kvinnor ska få samma rättigheter som tidigare beretts män. Det blir alltså per definition svårt att en prata om feminism i en fråga som denna. I denna fråga är det snarare, precis som Eriksson säger, mäns rättigheter som är åsidosatta. Mäns önskan att få möjlighet till ett ensamstående föräldraskap är säkerligen lika stor som kvinnors, men i denna fråga har kvinnor något så sällsynt som en biologisk fördel.

Det handlar alltså inte om kvinnor vs män, det är en fråga om att ensamstående ska få samma rättigheter som personer som lever i parförhållanden. Problemet här är ju att skribenten med sin artikel inte slåss för mäns rättigheter, han slåss för att ingen som är ensamstående ska få rättigheter i frågan.

Vidare menar Jakob Eriksson att det känns tungt att han som skattebetalare ska vara med och finansiera inseminationer. Faktum är att han redan nu är med och betalar. Kvinnors undersökningar och läkemedel i samband med en insemination betalas redan nu i många landsting via skattemedel. För att inte tala om mödravård, förlossning, och eftervård. Det är sant att själva ”sprutet”, om ni ursäktar ordvalet, i dag inte bekostas av samhället, men den kostnaden är i sammanhanget försvinnande liten. Jag har betalat cirka 12.000 kronor för att få mitt barn. Detta inkluderar två inseminationer, resor och frånvaro från arbetet. Den totala kostnaden, om jag skulle ha betalat för allt det en graviditet och förlossning innebär, är säkert tio gånger så stor.

Tror du verkligen, att vi som genomgått insemination ser det som en rättighet att få barn? Ingen har rätt att få barn, de kan inte beställas (om det ändå vore så enkelt). Däremot upplever och tror jag att många med mig, känner att vi som är ensamstående har lika stor rätt som andra att beredas möjligheten att försöka få barn. Det är stor skillnad på rättighet och möjlighet.

Skribenten skriver vidare att det optimala för barn är att ha två föräldrar. Utredningar kring detta är få men de som genomförts i Storbritannien och i USA visar att barn som kommit till via insemination av ensamstående kvinnor har en god psykologisk utveckling. I Sverige genomförde en intresseförening en undersökning och rapporten av den visar på samma resultat (Läkartidningen 2015-02-01).

Barn som växer upp i familjer med bara en förälder utsätts antagligen inte för skilsmässor eller våld mellan vuxna i hemmet i samma utsträckning som barn med två föräldrar gör. De här barnen kommer heller aldrig till av misstag eller för att rädda ett förhållande på glid. Kvinnor som inseminerats har oftast god ekonomi och stora sociala nätverk. I de fall dessa barn förlorar sin förälder är det sannolikt nästan uteslutande på grund av att att föräldern dör, inte på grund av att de blir bortvalda av en förälder i samband med till exempel en separation. Frånvaron av en förälder som har valt att inte vara närvarande kan säkert vara minst lika smärtsam som frånvaron av en död förälder.

Din ambition, Eriksson, att skydda barnen är nobel och beundransvärd. Men innan du bestämmer dig för att dessa barn behöver skyddas, vore det kanske lämpligt att be staten utreda dessa barns förhållanden, istället för att be staten ta beslut om att dessa barn helt enkelt inte ska få komma till, åtminstone inte på svensk mark. Och om du vill skydda barn i Sverige finns det uppenbart större fiskar att fånga därute. Vad sägs om alla de barn, cirka 400.000, som lever med en eller två föräldrar som har ett riskfyllt drickande? Eller de barn, cirka 4000 mellan 0-6 år, som enligt statistik från Brottsförebyggande rådet, blir slagna hemma, och då är det bara de fall som anmäls, mörkertalet är stort. Aldrig någonsin fråntas föräldrarna till dessa barn möjligheten att just bli föräldrar. I bästa fall blir de fråntagna möjligheten att fortsätta vara föräldrar.

Barn är ingen rättighet. Möjligheten att försöka få barn är kanske inte heller någon rättighet. Lika vård på lika villkor är däremot en rättighet.