Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

Att många tittar bort är lika hemskt som trakasserierna i sig

Kvinnomarsch i Stockholm den 21 januari. Foto: Janerik Henriksson/TT
Kvinnomarsch i Stockholm den 21 januari. Foto: Janerik Henriksson/TT

”Alla män är svin. Det ligger i deras natur att misshandla, trakassera och våldta”, sa en väninna när vi pratade om metoo. Hon blev upprörd när jag sa att det var fel att generalisera och att vi dessutom alla bär ansvar eftersom vi i åratal har vittnat om sexuella trakasserier, men inte gjort mer.

När samtalet blev laddat, berättade jag om två händelser jag själv har varit med om:

Jag och mitt tvååriga barn skulle åka pendeltåget mot Nynäshamn. Det var mycket folk i vagnen. Jag frågade en man som satt mittemot mig om han skulle kunna byta plats med mig så att jag fick sitta bredvid mitt barn. Mannen ilsknade till, reste sig och sa att jag inte får komma till hans land och säga åt honom var han ska sitta. Han var närmast hysterisk. Jag blev chockad och mitt barn började gråta. När jag sa till mannen att han faktiskt borde skämmas svarade han att jag var en invandrarhora och han skulle knulla ihjäl mig om jag sa ett ord till. Jag blev förbannad och samtidigt förtvivlad. De andra resenärerna i det fullsatta tåget låtsades som om det regnade och tittade diskret på oss medan de höll på med sina mobiler.

Det andra hände på mitt jobb. En hög chef kom in till min arbetsplats och bjöd ut mig på dejt. Han sa att han ville förklara hur attraktiv jag var och att han skulle kunna öppna möjligheter för mig som jag annars aldrig skulle få. När jag tackade nej suckade han surt och gick.

När jag senare berättade vad som hänt för en annan chef verkade hon inte alls chockad. Hon sa att den manlige chefen älskar tjejer och att det pratades om att han har legat med flera i personalen. När jag sa att företaget borde agera och stoppa detta kom hon med osammanhängande bortförklaringar Till sist skyllde hon på min svenska och sa att det nog var jag som hade missuppfattat situationen.

Min poäng är att dessa trakasserier många gånger sker inför andra människor. Vi bevittnar, men väljer i de flesta fall att bagatellisera eller titta bort. Om någon skulle tvivla kan jag intyga att det är hemskt att bli utsatt för sexuella övergrepp, men det är lika hemskt att ingen runt omkring bryr sig eller vågar ställa upp för sina medmänniskor.

Det gör ont i mig när företagen på frukostmöten talar om sina värderingar samtidigt som det inte blir några konsekvenser när någon i ledande position bryter mot dem. Det gör ont när folk på ett fullsatt tåg gömmer sig bakom mobilskärmen istället för att hjälpa en mamma med ett gråtande barn som blivit totalt förnedrad. Det gör ont att folks civilkurage handlar om att höja rösten när någon går före i kön på Ica samtidigt som de är tysta när de bevittnar ofredanden eller rasism.

De modiga kvinnor som har berättat öppet sedan metoo började har lyckats bryta tystnadskulturen. Nu är det vårt ansvar att förvalta detta. Sexuella trakasserier kommer inte att upphöra bara för att vi pratar om dem. Vi måste själva se till att de inte sker och vi kan alla göra skillnad. Nu är det dags att förändra verkligheten till det bättre. Nästa gång du sitter på en buss och hör när någon kastar ur sig förolämpningar eller snuskiga skällsord – säg stopp! När en kollega på jobbet drar ett sexistiskt skämt – säg stopp!

Tala är silver, agera är guld!

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.