Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-19 15:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/att-vara-arlig-mot-sig-sjalv/

DN Åsikt

DN Åsikt. Att vara ärlig mot sig själv

Att mobba människor för deras yttre, eller inre, är aldrig rätt. Men att samhället verkar för medborgarnas hälsa är inte fel.

Rätta artikel

I mångt och mycket håller jag med Anna Davidsson i det hon skriver. Kommentarer om människors utseende, eller person, kan onekligen vara djupt sårande och har med stor säkerhet lett till outsägligt stort lidande hos många drabbade. En enkel regel en klok människa i min närhet försökte lära mig var att fråga sig själv ”har personen verkligen bett om det här?” innan man tar till orda om något som kan såra en annan människa. Om svaret är ”nej” kanske det är dags att hålla tand för tunga.

Men sen finns det andra saker vi inte kan frångå med lätthet. Exempelvis den empiriskt påvisbara korrelationen mellan övervikt och ohälsa. Detta är någonting som både sjukvård och stat måste ha rätt att varna medborgarna för. För i slutänden är det ju vi alla gemensamt som får lov att betala för den fysiska ohälsan hos varandra. Om en del av denna problematik kan lösas genom bättre kosthållning hos folket så är det kanske inte helt fel att man från vissa instanser i samhället också försöker bekämpa ohälsan i den mån det går. Självfallet är det däremot inte så att människor för dess skull skall springa runt och spy elakheter om sina medmänniskor omkring sig. Precis som man som outbildad privatperson kanske inte ska sitta och göra medicinska utlåtanden överlag.

Andra aspekter som kan vara värda att ha i åtanke är våra krav på våra medmänniskor. Om vi ställer krav på samhället att vi ska ha brandmän, poliser och sjukvårdare för att rädda våra liv när vi är i kris så gör vi också ett indirekt krav på att dessa människor ska ha den fysiska styrkan att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Självklart kan ingen individ i samhället utföra samtliga uppgifter som krävs för samhällets fortsatta existens. Men oavsett detta faktum så är det icke desto mindre något av ett krav på att någon annan ska vara stark för min skull. I försvaret har något befäl någon gång sagt att ”kräv inte av andra vad du inte klarar av själv”. Oavsett om denna attityd, som tidigare nämnt, inte är gångbar i det civila samhället så kan det vara värt att fundera kring om ens anspråk på samhället, och ens medmänniskor, är moraliskt hållbart gentemot vad man själv gör för samhället och för personer i ens omgivning.

Sammanfattningsvis så håller jag med om att det är tid att försöka behandla varandra bättre. Men inte på bekostnad av att grumla eller dölja vetenskapliga fakta.

Huvudinlägg: Anna Davidsson: Det handlar om att tycka om sig själv