Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-17 18:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/avfardade-berattelse-riskerar-unga-manniskors-liv/

DN Åsikt

DN Åsikt. Avfärdade berättelse riskerar unga människors liv

Foto: Henrik Montgomery/TT

Asylprocesson i Sverige är rättsosäker. Handläggare på Migrationsverket avfärdar unga människors berättelser om sin flykt på grund av en påstådd motsägelse eller någon annan petitess – och det kostar dem ett uppehållstillstånd.

En asylsökande har rätt till en individuell prövning av om han har skyddsskäl eller inte. För det behöver han berätta varför han har flytt och i bästa fall kunna styrka sin historia med dokument. Ensamkommande från Afghanistan har inga dokument som Migrationsverket (MIG) anser är tillförlitliga. Och deras berättelser avfärdas som inte trovärdiga på mycket vaga grunder. Det finns åtskilliga exempel på hur rättsosäker denna asylprocess är. Jag ska nämna några exempel.

K var en ambitiös yngling som i Kabul läste extra för att lära sig engelska. På samma skola gick en flicka som han blev kär i. Och hon i honom. Båda var då 16 år. Vad de inte visste var att deras fäder innan de föddes hade blivit bittra fiender efter en tvist om en boskapshjord. Deras kärlek utvecklades till en hederskonflikt, som skulle kunna sluta med döden, eller i ”bästa” fall några piskrapp. En utomäktenskaplig förbindelse kan dessutom vara straffbar i Afghanistan. K valde att fly. Flickvännen och K:s föräldrar och syster fick fly till Pakistan.

När K kom till Sverige berättade han sin historia för Migrationsverket (MIG). Vid ett första samtal sa han att han hade träffat sin flickvän ”under utbildningen”. Senare förklarade han att de hade pratat med varandra ”under grupparbeten i skolan”. MIG betraktade dessa uppgifter som motstridiga!

K ville presentera sin flickvän för sin mamma. Han har berättat för MIG att han och flickvännen hade gått ”tillsammans” till sitt hem. Nu kan inte en pojke och flicka visa sig tillsammans hur som helst på Kabuls gator. Vid asylutredningen så svarade K att han hade gått ”20-30 meter före” flickvännen. Detta tolkade MIG som en motsägelse av det som han sagt tidigare.

K fick avslag som överklagades till migrationsdomstolen. Det var ju så uppenbart korkat. Inte kan man påstå att detta var motsägande uppgifter? Hans berättelse kunde väl inte falla på hur K och flickvännen har pratat med varandra på skolan eller om de gick tillsammans eller på 20 meters avstånd på Kabuls gator? Några andra motsägelser som hade relevans i sammanhanget fanns inte. Att hans berättelse godtas behöver inte nödvändigtvis betyda att domstolen kommer fram till att han har skyddsskäl, men man kan i alla fall inte säga att hans berättelse inte är sann eller åtminstone sannolik. Men domstolen fastställde avslagsbeslutet. Migrationsdomstolen skriver "Enligt domstolens mening får det ifrågasättas om K och flickvännen kunnat upprätta ett förhållande på det sätt som har beskrivits. Det ter sig inte förenligt med aktuell landsinformation". Men det är ju just det som det handlar om! Deras relation var inte enligt normerna i Afghanistan. Det var därför som K tvingades fly!

L bodde i en by på den afghanska landsbygden tillsammans med sin mor och en yngre bror. Hans far hade dödats av talibaner när L var liten. När L inte var i skolan hjälpte han till med att valla fåren i bergen, att plocka mandel som hans mamma pressade till mandelolja, eller andra sysslor till familjens försörjning. Under sina första 15 år var L inte utanför sin hemprovins, knappast utanför hembyn.

En dag hittades en annan vallpojke svårt skadad efter ett fall i berget. Det var så illa att han dog efter ett par dagar. L beskylldes för att ha orsakat kamratens död och fängslades av den lokala polisen. Straffet skulle kunna bli hängning eller ett antal piskrapp. Efter flera dagar i fångenskap lyckades L en kväll rymma genom att ta sig ut genom hålet på baksidan av ett utedass, samma väg som skiten tas ut.

Handläggaren på Migrationsverket, som troligen aldrig hade sett ett utedass, kunde inte tro att det var möjligt att smita ut genom en toalett på det viset. MIG vägrade tro på hans berättelse om hur flykten hade gått till (man säger inget om hur det annars skulle kunna ha gått till.) L:s berättelse bedömdes som inte sannolik. Har man ingen sannolik berättelse så har man inga skyddsskäl. Hans ansökan om asyl avslogs.

En utvisning får aldrig verkställas om det finns "skälig anledning att anta att han i hemlandet skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff etc.". Både K och L riskerar att straffas vid ett återvändande till Afghanistan. I K:s fall är risken även stor att utsättas för hedersrelaterat våld. Det är då orimligt att i handläggningen av asylärenden avfärda en berättelse endast på en påstådd motsägelse eller någon petitess i berättelsen som kanske kan ha sitt ursprung i en feltolkning.

När regeringsföreträdare säger att de som har skyddsskäl ska få stanna så klingar deras ord ihåligt när man har sett på vilka vaga grunder som MIG och domstolen avfärdar de asylsökandes berättelser. Det kan väl ändå inte vara detta som menas med "ordning och reda i migrationspolitiken"? Att sätta ett tak för hur många som får komma in kan väl ändå inte göras genom att man åsidosätter rättssäkerheten och utan skäl förkastar de sökandes berättelser när det handlar om deras liv?