Företagsledare och varenda familj i Djursholm har fått bidrag varje månad i många år. Tycker du att det låter konstigt? Jag håller med. Märkligt, men sant. Jag pratar förstås om barnbidrag.

Alla får vara med på kalaset. Det gäller både familjen som måste hålla hårt i varje krona när de köper mat och familjen som inte alls tittar på prislappen. Sveriges rikaste och Sveriges fattigaste familj får alltså bidrag av samma storlek.

I dagsläget är barnbidraget 1.250 kronor i månaden. Dessutom tillkommer flerbarnstillägg som ökar med antalet barn i familjen. För det sjätte barnet uppgår barnbidraget till 5.490 kr. En familj med sex barn får ut 11.740 kronor i månaden, utan att aktivt behöva ansöka om det. 

Argumentet att barnbidrag ska gynna familjer som har svårt att få ekonomin att gå ihop faller tungt när alla får samma utbetalning. En rapport från tankesmedjan Timbro visar till och med att utjämningen i praktiken blir kontraproduktiv.

Rika familjer får fördelar trots att idén sägs vara den motsatta. Familjer med fler barn har nämligen högre inkomster i genomsnitt. I många familjer sparas hela barnbidraget och ges till barnet när hen blivit myndig – ett perfekt startkapital för en egen lägenhet.

I praktiken betalar låginkomsttagare högre skatter än nödvändigt för att medfinansiera rika barns bostäder. Därmed cementeras ekonomiska skillnader mellan familjer. 

Det är lätt att se varför barnbidraget är ineffektivt och administrativt kostsamt. Skattepengarna tas in och mellanlandar innan de går tillbaka till samma familj som från början betalade in skatten. Varför ska pengarna ta ett varv bland byråkraterna? Höga skatter bekostar rundgången.

Samtidigt avtar viljan att jobba och anstränga sig i takt med att människor får behålla mindre av sitt arbete. Därför är onödigt höga skatter skadligt för landets ekonomi. 

Du kanske tänker att ekonomiskt svaga familjer kommer att få det sämre ställt om barnbidraget tas bort. Barnbidraget kan vara en nödvändig hjälp för att dryga ut matkassan, köpa nya vinterskor till barnen och betala räkningarna. Men när alla ska dela på samma kaka blir dock bitarna mindre till de som behöver mest.

I stället för att skänkas till alla borde bidrag ges vid behov. Färre bidragstagare gör att skatten kan sänkas. Då får en trebarnsfamilj i Skogås mer av sina egna pengar att röra sig med.

Det finns nämligen ett idiotsäkert sätt att öka behövande familjers disponibla inkomst. Det stavas skattesänkning. Om vi låter bli att ta det familjerna slitit ihop, kommer de, hör och häpna ha mer kvar i plånboken. 

I fjol var statens utgift för barnbidraget nästan 32 miljarder kronor, enligt Ekonomistyrningsverket. Det är betydligt mer än utgiften för Polismyndigheten, som uppgick till drygt 23 miljarder kronor.

Utgiftsposten för bidrag till människor som inte behöver dem är alltså större än vad hela polisen får. Håller ni inte med om att polisen är i större behov av resurser än välmående barnfamiljer?

Det verkar nästan som att barnbidragets egentliga syfte är att upprätthålla skattemoralen. Om Sverige ska fortsätta toppa ligan över världens högsta skatter måste ju allmänheten uppleva att de får någon typ av skatteåterbäring.

Lusten att ge ifrån sig stora delar av sin lön minskar när man inte får något konkret tillbaka. Det är smidigt för Socialdemokraterna att friskt ge ut bidrag till allt och alla, så att vi blir tacksamma och röstar rött.

Det har fungerat förr, det fungerade i går, men nu är det nog. Vi har inte råd att gödsla pengar på folk som har det gott när andra kämpar varje dag och skatterna är tokhöga. 

Låt oss göra slut med det kostsamma byråkratiska kretslopp vi kallar barnbidrag. Om ambitionen är att behövande familjer ska få det bättre bör också bidraget vara riktat mot just behövande familjer.

Djursholmsfamiljen behöver nog inte hjälp att finansiera barnens nya gummistövlar. För andra familjer skulle välriktade bidrag och lägre skatter vara en enorm lättnad. Skattepengarna ska gå till något vettigt.

Hjälp barnen – ta bort barnbidragen!