Allt fler nyhetsinslag har under de senaste åren handlat om bristerna i sjukvården. Sjuksköterskebrist, massuppsägningar, anmälningar om arbetsmiljön, stängda vårdplatser, konstanta överbeläggningar och den återkommande krisen som kommer över jul och sommar på grund av stängda vårdplatser är bara några rubriker.

Patienter tvingas lämna intensivvården på grund av platsbrist, och flyttas då över till en vårdavdelning i ett för tidigt skede – en situation som kan eskalera och i slutändan skada patienten. Samtidigt kan en människa få besked via posten om att hen har fått en hjärntumör, vilket vårcentralen säger beror på att vi har så många hyrläkare inne. Detta är bara några exempel på hur verkligenheten ser ut.

Att vi blir flersom arbetar stämmer väl med den bilden som jag själv har. Men de tillsatta tjänsterna är administrativa uppdrag för att säkerställa kompetens, vilket är ett nödvändigt ont för att behålla duktiga sjuksköterskor.

Region Stockholm har flera akutsjukhus som betalas med skattepengar. Om en sjuksköterska som i dag arbetar på en vårdavdelning söker arbete på något av de andra sjukhusen kan hen lyckas höja sin lön med flera tusenlappar, detta trots att man söker samma typ av arbete och under samma arbetsgivare. Detta är det enda sättet att få en löneförändring.

Om man inte lyckas rekrytera en sjuksköterska använder man externa bolag. En sjuksköterska som varit färdig i cirka åtta månader med en månadslön på 27.000 kronor kan gå till extern bemanning och få sin lön fördubblad. Barnmorskor har inför kommande sommar blivit erbjudna 95.000 kronor i månaden för arbete i Västernorrlands län. 

Varje jul och sommar, när platsbristen är som störst, erbjuds personal att arbeta ännu mer mot extra betalning. Hur kommer det sig att vi har råd att betala enorma summor pengar till externa bemanningsföretag och extrapassersättning, medan vi inte har råd att göra en lönespridning som skulle kunna resultera till att personal stannar? 

Att man höjt ingångslönerna för sjuksköterskor – men inte för de som väljer att stanna och som då hamnar endast några tusenlappar över en nyexaminerad – är i mina ögon oacceptabelt.  

För att få en förändring och vända den negativa trenden bör beslut fattas om att avskaffa externa bemanningsföretag. Ta pengarna och satsa på en hållbar sjukvård som gör yrket attraktivt igen, där personalen inte bara känner att man har tid att utföra ett bra arbete utan att det även finns en löneutveckling om man beslutar att stanna kvar på sin arbetsplats. 

Vi är alla trötta på att arbeta i det dysfunktionella hälsosjukvårdssystemet. Frågan är bara hur långt vi är bereda att gå?

Ska vi fortsätta ha offentlig sjukvård eller ska vi helt övergå till något som liknar privat sjukvård? Att sjukvård kostar pengar vet vi, men är det inte bättre om vi satsar mer på en långsiktig lösning som i slutändan kommer att kosta mindre i stället för att betala extrem-löner till extern bemanning?

Den nuvarande situationen kräver ett omtag för att stabilisera sjukvården. Ta över all lönesättning centralt och ge en lönespridning enligt kompetensstegen.

Som jag ser det måste politiker tillsammans med sjukhusledningen samarbeta i dessa frågor och akut ta fram en plan för ett långsiktigt system där vi kan erbjuda varje individ en god och säker vård.

Syftet med denna insändare är att lyfta sjukvårdsyrket med förhoppningen om att återfå yrkesstoltheten. Tyvärr har vi hamnat i denna situation på grund av förfärliga förutsättningar.