Den senaste tiden har det framförts att anvisningarna hos Arbetsförmedlingen till arbetsmarknadspolitiska program eller insatser på arbetsplatser borde öka. Men då missas komplexiteten i denna fråga. Cirka 3.000 medarbetare har redan lämnat myndigheten i en av de största nedskärningar som skett i arbetsmarknadspolitiken.

För att anvisningarna ska kunna öka krävs betydligt mer personal och ökade förvaltningsanslag. För att hitta balansen i de här frågorna krävs riktade resurser och att resurserna räcker till i väntan på att reformen ska vara klar under 2021.

Återställaren i regeringen höstbudget har heller inte kunnat stoppa att något av de 132 kontoren lagts ner. Dessutom kommer rapporter från olika kontor att det finns obalanser på grund av att många fler än väntat sagt upp sig. Det finns alltid en risk vid nedskärningar att kompetens och ovärderlig erfarenhet går förlorad. 

I diskussionen kring de här frågorna måste vi utgå från faktiska förhållanden och inte tyckanden. Att få ett arbete är oerhört viktigt för den enskilde.

Många av de som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen står långt ifrån arbetsmarknaden. Det är av yttersta vikt att de får så gott stöd som möjligt, men då krävs det ekonomiska satsningar på dessa grupper.

På senaste tiden har också kritiken framförts att jobb inte förmedlas via Arbetsförmedlingen. Då är det viktigt att se till fakta. Det går dygnet runt komma åt aktuella platsannonser via platsbanken. Där pågår det ett ständigt flöde som leder till att arbetstagare och arbetsgivare möts.

Matchningen har förändrats de senaste åren. Förmedlandet av arbeten sker på olika digitala plattformar. Där har myndigheten många olika självbetjäningstjänster. Däremot är det viktigt att fortsatt vara ödmjuk och se att det finns många förbättringsområden. 

Redan i dag använder sig myndigheten till 60 procent av privata aktörer. Många kommuner vittnar om ett gott samarbete som pågått under flera år och där det nu finns en oro inför vad som nu sker och att fler kan bli beroende av försörjningsstöd.

Reformeringen av myndigheten ska ske så fort som möjligt, men då tänker man inte på att offentlig upphandling är en krävande process som kräver mycket tid och arbete. Enligt min uppfattning behövs både privata och offentliga aktörer för att matchningsarbetet ska bli så effektivt som möjligt. Det är när lokalsamhället i alla delar samarbetar som det kan uppstå dynamik.

Forskning visar att privata aktörer inte når bättre resultat än offentliga. När exempel från andra länder lyfts bara vissa delar fram för att visa exemplet som stödjer den egna synpunkten.

Men forskning från Stockholms universitet av Daniel Fredriksson visar att det finns risker med privata aktörer. Det är därför av yttersta vikt att systemet som upphandlas är så rättssäkert som möjligt och bygger på faktiska resultat.

Utsatta grupper på arbetsmarknaden måste prioriteras. Här krävs det noggrannhet och ödmjukhet samt en förmåga att se helhetsperspektivet både vad det gäller privata och offentliga aktörer.