Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-06 22:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/barn-med-sarskilda-behov-far-sallan-eller-aldrig-det-stod-de-behover/

Insändare

Insändare. Barn med särskilda behov får sällan eller aldrig det stöd de behöver

Samhället gör stora besparingar på att inte hjälpa barn med särskilda behov. Vill vi ha ett samhälle som ska hjälpa oss eller ett som ska arbeta emot sina barn? Vad kostar det inte samhället för att inte tala om vad det kostar våra barn och deras familjer.

Jag har flera personer i min omedelbara närhet som har barn med samma funktionshinder som i inlägget. De har alla kämpat ett hopplös kamp mot samhället utan att  få något som helst stöd. I varje skola, kommun och biståndskansli kämpar man för att spara pengar, att det finns LSS-lag och andra bestämmelser verkar vara sekundärt.

Dessa kämpande föräldrar har betalat skatt för att få hjälp av samhället tycks ingen riktigt förstå eller ta någon notis till. De har gått till förvaltningsrätt och andra instanser för att få ut någon enda liten futtig assistanstimme till sitt barn med avsett större behov.  De som får betala priset är barnen naturligtvis, men också alla krossade familjer som förutom att arbeta heltid förmodas vara pedagoger till sina funktionshindrade barn utan att ha den minsta utbildning (nej, det räcker inte med att man älskar sitt barn). Föräldrar och barn blir utbrända, går in i väggen, ibland flera gånger och det enda skäl man anger för bristen på stöd och hjälp är att ”man tycker inte att barnet behöver det” – som om det var något man skulle kunna ha åsikter om.

Det här samhället är till för alla, alla har rätt att klara skolan, få vänner, ha föräldrar som inte ideligen krossas under bördan av att hjälpa och stödja sina barn (vad gör det med barnen att ständigt se sina föräldrar brytas ned). För en del av dessa barn  har det lett till kriminalitet, missbruk med mera. Tycker vi det är ok, eller ska det äntligen bli dags att ge dessa barn och föräldrar det stöd de behöver och har rätt till?