Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/barn-som-lagger-skulden-pa-vuxna-for-klimatet-har-ratt/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Barn som lägger skulden på vuxna för klimatet har rätt”

Klimataktivisten Greta Thunberg talade på EU-kommissionen i Bryssel den 22 februari. Foto: Mehdi Chebil

Den unga klimataktivisten Greta Thunberg har rätt. Det är dagens vuxengeneration som förstör klimatet. Situationen är akut och brandlarmet borde tjuta innan det är för sent, skriver civilingenjören Carl Öhlén.

Rätta artikel

Det amerikanska havs- och atmosfärinstitutet NOAA har nyligen publicerat två alarmerande rapporter.

Den ena visar att de senaste fyra åren varit de varmaste på 139 år där 2016 var högst på grund av väderfenomenet El Niño. Nu är El Niño på gång igen och december 2018 var den näst varmaste i mätserien.

Den andra visar koldioxidmätningen från Mauna Loa. Första mätningen 1958 gav koldioxidhalten 315 ppm. 1988 när rymdinstitutet Nasa varnade för den exponentiella ökningen var den 350 ppm. Januari 2019 var den 411 ppm efter en ökning på nästan 3 ppm på ett år - ett nytt rekord.

Som den 16-åriga klimataktivisten Greta Thunberg påpekar står vi inför en svart-vit framtid. Endera stoppar vi utsläppen eller inte. 

Problemet är inte bara koldioxidutsläppen. Vår nuvarande samhällsmodell, som baseras på ständig tillväxt, är i kris. Denna modell kan liknas med allt fler och större bilar på väg mot ett stup i allt högre hastighet.

Efter andra världskrigets slut fanns det mindre än 100 miljoner bilar i världen och de absolut flesta i USA. I dag är det mer än en miljard bilar, men fortfarande är många utan trots att närmare 100 miljoner bilar tillverkas per år.

1949 fanns det färre än 200.000 bilar i Sverige. I dag är det fler än 5 miljoner och bilarna är betydligt större.

För att tillverka och köra en bil behövs mycket råvaror där användningen av många ökat med åtminstone tio gånger sedan 1949. Det gäller koppar, aluminium och stål, medan plast ökat mångdubbelt mer för att redan 1988 passera stålkonsumtionen i världen.

Detta märks bland annat i haven och de djur som dör plastdöden. Det gäller även för oljan och totala energin som ökat med tio gånger sedan 1949.

När vi åker till köpcentret kanske vi äter en hamburgare. Köttkonsumtionen i världen har också ökat tio gånger. Och nu är vi på jakt efter litium, kobolt och andra sällsynta jordartsmetaller.

På en generation, min egen, har vi ökat konsumtionen av råvaror och kött tio gånger, medan folkmängden ökat tre gånger. Innebär det att alla fått det tre gånger bättre? Nej, majoriteten av jordens befolkning har ingen suv och ett närliggande gigantiskt köpcenter att shoppa i och kommer heller inte att få detta.

Oändlig tillväxt fungerar inte på en ändlig planet. Vi måste hitta en annan hållbar modell som håller sig inom vår jords ramar.

• De ekologiska begränsningarna, det vill säga naturens tolerans gentemot miljöförstöring och andra ingrepp i det ekologiska kretsloppet.

• Naturtillgångarnas absoluta kvantitativa begränsningar, det vill säga att en viss råvara endast finns i en viss begränsad mängd.

Dessa begränsningar samverkar ofta när det gäller förbrukningen av en råvara. Resursuttag och miljöförstöring är inbördes beroende av varandra. Vi kan därför anta att för en del råvarutillgångar kommer de ekologiska begränsningarna, inte de totala reserverna, att begränsa det maximala uttaget.

Som exempel kan nämnas att förbränningen av jordens koltillgångar begränsas av ekologins tolerans mot utsläpp av koldioxid och svaveldioxid. Vidare finns ekonomiska och teknologiska begränsningar. Dessa medför att man på grund av bristande tekniska kunskaper eller brist på kapital inte kan exploatera tillgångar som man vet existerar.

Det är dessa faktorer som gör det svårt att uppskatta de brytvärda tillgångarna av en viss malm. En råvaras teknologiska och ekonomiska begränsningar förändras av teknisk utveckling, dels beroende på råvarans nödvändighet och användningsområde i förhållande till tillgången.

Tillgången på en råvara inte är ett absolut begrepp. Av denna kan man dock inte dra slutsatsen att jordens resurser är outtömliga genom att teknologin hela tiden utvecklas så att det blir möjligt att lösa dessa problem.

Man bortser då från att endast en liten del av jordens befolkning har tillgång till denna teknologi och det kapital som skulle möjliggöra en sådan lösning. Så har till exempel en amerikan idag förbrukat 55 gånger mer olja än en indier.

Till den som hävdar att jordens resurser är outtömliga kan man ställa följande fråga. Skulle jordens samlade resurser under en längre tidsperiod kunna tillfredsställa jordens befolkning med en råvaruförbrukning av samma storleksordning som i Västeuropa eller Nordamerika?

Det kol som i miljoner år undanhållits biosfären tillförs nu mycket snabbt det ekologiska kretsloppet. En ökad halt av koldioxid i atmosfären medför också en minskning av värmeutstrålningen från jorden med ökande medeltemperaturer som följd.

Dessa utsläpp ackumuleras i atmosfären ger den så kallade växthuseffekten, i haven som ger försurning och i naturen så länge vi inte hugger ned träden. Problemet är att det stora överskott från vår fossila förbränning ökar koldioxidhalten i atmosfären där ökningen nu ökar.

Det är vi äldre som ställt till det. En medelamerikan har med 1,3 kiloton koldioxidutsläpp under femtio år förorsakat tre gånger mer än en medelsvensk och trettio gånger mer än en medelindier.

Den som bor i luftkonditionerad villa, har suv, husbil och åker på kryssning eller golfsemester till Thailand släpper ut mycket mer än lågavlönad vårdpersonal på ett äldreboende. Utsläppen beror även på vår produktion. Den olja som vårt grannland Norge har producerat och gjort landet så rikt har förorsakat lika mycket utsläpp av koldioxid som hela Afrika under tio år. 

Det finns inga genvägar till framtiden. Vi måste som Greta Thunberg säger inse att detta är en kris och att vårt hem brinner.

För detta behöver vi inte fler rapporter utan ett brandlarm som får oss att vakna och hjälpa till med släckningsarbetet innan huset är övertänt och det är för sent.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Carl Öhlén, civilingenjör i elkraftteknik på KTH och utbildning i miljövårdsteknik på Stockholms universitet. Har arbetat för Vattenfall, ABB och Ripasso Energy samt haft uppdrag för Energimyndigheten, IEA och Europeiska kommissionen DG Energy.

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt