Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 03:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/battre-for-hela-sverige-att-rusta-upp-befintlig-jarnvag/

DN Åsikt

DN Åsikt. Bättre för hela Sverige att rusta upp befintlig järnväg

Om man vill uppfylla devisen ”Hela Sverige ska leva” vore det klokare att satsa på upprusning och utbyggnad av det befintliga järnvägssystemet i stället för att bygga banor för höghastighetståg. Om sådana skulle bli verklighet finns det en hel förlorare.

Debatten om en eventuell satsning på höghastighetsjärnväg handlar framför allt om ekonomiska kalkyler och finansieringsform. Trots att Trafikverket och andra konstaterar att det inte går att ”räkna hem” en så omfattande investering som det här är frågan om, och att de flesta bedömare menar att en sådan satsning budgetmässigt skulle ”tränga ut” andra viktiga infrastrukturbehov, fortsätter flera partier och intressenter driva frågan.

Kanske är det inte ekonomiska avvägningar eller bedömningar som driver entusiasterna. Kan det vara så att det egentligen handlar om helt andra saker, till exempel regionalpolitik?

Höghastighetssatsningen är exempel på en omfattande och långsiktig omfördelning av tillväxtkraften i landet. Den skulle otvetydigt att medföra ökad tillväxt i flera viktiga tillväxtregioner, men kommer samtidigt att minska förutsättningarna för tillväxt och utveckling i andra delar av landet, inte minst i områden längs de nuvarande stambanorna – även om man inte tar hänsyn till utträngningseffekter, det vill säga att andra infrastrukturbehov påverkas negativt.

Höghastighetsprojektet drivs framför allt att politiska företrädare för två av storstadsregionerna, Malmö och Göteborg, och ett antal tillväxtregioner längs de föreslagna sträckningarna, framför allt kommuner som Norrköping, Linköping, Jönköping och Borås. I de delarna av landet är intresset nästan religiöst – till synes oberoende av kostnader och ekonomiska kalkyler.

Motståndet mot nya höghastighetsbanor finns i stor sett i resten av landet, framför allt längs de nuvarande stambanorna. Skälet är, naturligtvis, att frågan i hög grad också påverkar framtiden för dessa regioner. Trafikverket har inte djupstuderat denna fråga, men av den senaste rapporten kan man utläsa några effekter. Trafikverket bedömer bland annat att persontrafiken på västra stambanans södra del (från Närkegränsen och söderut) kommer att minska med 60–70 procent vid ett genomförande av de föreslagna höghastighetsbanorna.

Även andra delar av stambanesystemet påverkas på liknande sätt. Även om effekterna inte blir lika omfattande i hela landet, är det ingen tvekan om att en satsning på helt ny infrastruktur i form av höghastighetsjärnvägar kommer att stärka storstadskoncentrationen i Sverige ytterligare – på bekostnad av stora delar av övriga Sverige. Det vore på sin plats att fördjupa analysen av de regionalpolitiska effekterna av höghastighetsprojektet.

Att intresset för en gigantisk satsning på ett helt nytt system för höghastighetsjärnvägar är ljumt i Stockholmsregionen beror förmodligen på att huvudstaden är den viktigaste knutpunkten för all järnvägstrafik, vilket skulle gynnas både en ny höghastighetsjärnväg och en upprustning och utbyggnad av kapaciteten på det nuvarande järnvägssystemet. Kanske är det senare alternativet till och med mest gynnsamt för Stockholmsregionen (som antyds i ett yttrande från Stockholms Handelskammare), i synnerhet eftersom satsningar på det befintliga järnvägssystemet får effekter relativt omgående.

Alla vill ha tillväxt och det råder ingen tvekan om att investeringar i ny infrastruktur är ett bra sätt att öka tillväxten. Men att lägga så stora resurser på att öka skillnaden i livsförutsättningar mellan våra nuvarande tillväxtcentra och övriga landet kommer att få stora konsekvenser. Om man vill uppfylla devisen ”Hela Sverige ska leva” vore det i stället klokare att satsa på upprusning och utbyggnad av det befintliga järnvägssystemet.