Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/biomassan-racker-inte-till-att-tillverka-flygbransle/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Biomassan räcker inte till flygbränsle”

Biomassan räcker inte till för att producera biobränsle till flyget, skriver insändarskribenten. Foto: Magnus Hallgren

I regeringens utredning om inblandning av förnybart flygbränsle förutsätts en tillräcklig tillgång på biomassa. Men sanningen är att råvaran måste omdirigeras från andra sektorer där den ger minst lika stor klimatnytta, skriver läsaren Björn Gustafsson.

Rätta artikel

Sakinnehållet i utredaren Maria Wetterstrands utredning ”Biojet för flyget” granskas knappt i medierna, utan skyms av frågan om jäv. Det tidigare MP-språkröret hävdar att hennes engagemang i företaget Cortus Energi inte påverkat slutsatserna i utredningen. 

Utredningen förutsätter att tillgången till biomassa för produktion av biobränsle till flyget är säkrad. Men i själva verket räcker den inte alls för alla sektorer.

Frågan om vi bör satsa på att tillverka biobränsle för flyg utreddes 2013 av Arne Karyd i rapporten ”Fossilfri flygtrafik”. Regeringens utredare slog då fast att tillgången på biomassa inte på långa vägar räcker till för väg- och fartygstrafiken, där biomassan kan användas med bättre klimatnytta än inom flyget.

Att flytta biomassa från de sektorerna och tillverka biobränsle för flyget ökar därför utsläppen av klimatgaser och fjärmar oss från att nå klimatmålen. Regeringens utredare avrådde därför från en sådan satsning.

Arne Karyd är partikollega till miljöpartisterna Isabella Lövin och Maria Wetterstrand. De borde väl känna till den sex år gamla rapporten dess slutsatser. Om man inte kan påvisa att han har fel i sina slutsatser måste man fråga sig varför den nya utredningen tillsattes över huvud taget. 

I ”Biojet för flyget” finns varken en diskussion om eller en referens till hans rapport. Man kan misstänka att hans slutsatser inte var ett önskat besked eftersom de leder till att vi måste minska flygandet.

Ett grundläggande fel i ”Biojet för flyget” är att frågan om bristande tillgång på biomassa inte tas på allvar. På sidan 165 kan man läsa: ”Frågan om det finns tillräckligt med biomassa för att täcka behovet av biojetbränsle i Sverige går inte att svara på eftersom frågan måste ställas i förhållande till hela tillgången på biomassa och efterfrågan i samtliga sektorer. En fråga som ligger långt utanför vad denna utredning ska och kan hantera”.

Ändå är frågan helt central och svaret är enkelt. Biomassan räcker inte till att producera även biobränsle till flyget, utan måste omdirigeras från andra sektorer där den ger minst lika stor klimatnytta.

Ökningen av utsläppen i dessa sektorer när biobränslena ersätts med fossila bränslen måste därför medräknas i kalkylen innan man föreslår en reduktionsplikt för flyget. Detta görs inte i Maria Wetterstrands utredning.

Därmed blir slutsatsen att den föreslagna reduktionsplikten är kontraproduktiv i strävan mot klimatmålen. Om Wetterstrand är medveten om detta kan man ifrågasätta hennes objektivitet i utredningens slutsatser.