Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-15 23:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/blunda-inte-for-barn-i-sorg/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Blunda inte för barn i sorg”

Foto: Jonas Ekströmer/TT

INSÄNDARE. Blunda inte för barn i sorg. Barn som förlorat en nära anhörig kan få problem längre fram i livet om sorgen inte bearbetas i tid, skriver Hanna Linde som är mamma till två barn som förlorat sin pappa i dödsfall.

I dag, den 21 november, är det internationella dagen för barn i sorg. Det är ett viktigt ämne som vi pratar alldeles för lite om.

Varje dag förlorar cirka tio barn i Sverige under 18 år en förälder. Varje dag dör i genomsnitt tre barn, som efterlämnar syskon, klasskamrater och vänner.

Sammantaget är det väldigt många barn som bär på en stor sorg. Kunskapen om vad dessa barn går igenom är väldigt liten.

Ändå säger forskningen att en sådan förlust kan få allvarliga konsekvenser om de drabbade barnen inte får det stöd som de behöver, eller inte får någon möjlighet att bearbeta förlusten och den oerhört stora livsförändring de ställs inför.

Det är inte en lätt uppgift att hjälpa ett barn att leva vidare när tillvaron rasar. Det krävs förberedelser, resurser och energi.  Samtidigt är det inte enkelt för en kvarstående förälder eller anhörig att hjälpa eftersom hon eller han själv kan vara bedövad av sorg. 

Det finns ingen medicin som kurerar det traumatiska tillstånd som sorgen innebär för barnet. Sorg är ingen sjukdom, utan ett oerhört svårt livsvillkor.

Sorgen har väldigt många ansikten. Man brukar säga att barns sorg är randig eftersom sorgen kommer och går – att ena stunden vara ledsen och nästa stund kunna leka och vara glad. Det är helt enkelt en överlevnadsstrategi för att klara av tillvaron när det allra värsta som kan hända har hänt.

Det fanns en tid då man inte trodde att små barn sörjer. Tack och lov vet vi bättre i dag. Eller gör vi det?

Tonåringar som går igenom en sorg – och samtidigt håller på att klippa navelsträngen till sina föräldrar – är ofta måna om att klara sig själva. Kompisar är viktigast och skolan kräver mycket. Eftersom man ser dem som nästan vuxna (men samtidigt fortfarande som barn) kan det verka som de klarar sig bättre än de egentligen gör.

Då kan det lätt bli att de hamnar lite vi ”sidan av” med sin sorg. De avvisar ofta erbjudande om stöd och hjälp. Det gäller att man inte missar dem utan är lyhörd för deras speciella behov.

Ofta visar sig deras sorg indirekt genom sömnproblem, sämre skolresultat eller håglöshet. För en del kan det ta flera år innan sorgearbetet kan börja. Kanske har man sett koncentrationssvårigheter, trötthet och aggressivitet, men inte kopplat det till barnets sorg och förlust som skett flera år tidigare.

Många tror att man klarar av ett sorgearbete ganska snabbt inpå förlusten. Det är viktigt att förstå att ett barn som har förlorat en nära anhörig eller en annan viktig person i barnets liv kan få problem längre fram i livet. Det kan vara en obearbetad sorg som barnet behöver prata om i sin nya utvecklingsfas.

Hur pratar man med barn om sorg? Alla barn är olika och klarar olika mycket beroende på ålder och mognad.

När ett barn ställer frågor, använd deras ord och prata så att de förstår. Berätta inte mer än barnet frågar om. Ofta räcker det att höra lite grann. När barnet är redo kommer nästa fråga. Oftast är det i leken som barnet bearbetar. Ljug aldrig för barnet för att skydda det. Barn klarar att höra sanningen.

Stäng inte ute barn. Skyddet som är av omsorg blir aldrig gynnsamt för barnet, utan ger snarare en känsla av utanförskap.

Sluta aldrig fråga hur barn mår. Efter ett dödsfall frågar många vuxna till en början hur barnet mår, men efter ett tag så slutar frågorna att komma, och barnet kan lätt tro att man har glömt bort den som inte finns med oss längre. Bjud in till samtal, ta den chansen att prata om den döde när barnet frågar.

Sorgen går aldrig över, det kanske låter skrämmande. Men man ska aldrig önska att den går över, eftersom det är ett så stort trauma och en viktig del av barnets liv.

Men man kan lära sig att leva med den på ett bra sätt. Och du som vuxen, vilken relation du än har till barnet är den väldigt viktig och behövs.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt