Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 11:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/borja-ta-bisexuella-kvinnor-pa-allvar/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Börja ta bisexuella kvinnor på allvar”

Foto: Stian Lysberg Solum

INSÄNDARE. Bisexuella kvinnor har överlag sämre psykiskt välbefinnande än både homo- och heterosexuella män och kvinnor. Vi tillhör också regnbågsflaggan och HBTQI-plattformen, men hur stor plats får vi egentligen? skriver Louice Granholm.

De senaste åren har många insatser gjorts för HBTQI-samhället (samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queerpersoner och intersexuella) för att vi ska få det både bättre och ha en säkrare plats i samhället. 

Problematiken är att det ibland glöms bort att det faktiskt är olika grupper inom begreppet HBTQI, med individer som inte definierar sig på samma sätt. 

Det som inte heller synliggörs är att det inom ”communityt” finns en hierarki där homosexuella män står högst i rang. Transexuella personer har i samhället en låg status men inom HBTQI-världen står ”male-to-female” högt. De har pondus, stolthet och syns i olika medier. 

Under Pride-veckan ser vi färgglada kläder, läderbögar och drugor på sociala medier. Men glömmer vi inte något nu? Flatorna? Female-to-male? Ickebinära och alla andra förutom just homosexuella män och male-to-female. De tillhör också regnbågsflaggan och HBTQI-plattformen, men hur stor plats får de egentligen?

Det är inte många sidor de får i exempelvis tidningen QX, eller i andra sociala medier som behandlar HBTQ-samhället. De får stå på sidan och heja på, samtidigt som de utsätts för minst lika mycket trakasserier och våld. 

Den grupp som framför allt aldrig lyfts eller informeras om är de bisexuella kvinnorna. Dessa individer lider av dubbel utsatthet, dels är de kvinnor men är också utanför heteronormen. 

Den bisexuella identiteten hos unga kvinnor ifrågasätts ofta och ses som en omogen fas innan de hittar en ordentlig kille att ligga med, eller att de är för fega för att komma ut ur garderoben ordentligt. 

Det tycks vara som att en bisexuell kvinna som är tillsammans med en annan kvinna på något sätt inte tas seriöst. En stor anledning till detta är förmodligen pornografi, som ofta visar på att bisexuella kvinnor ses som något som är till för män, för deras fantasier och önskningar. 

Det uppskattas att minst 48 procent av bisexuella kvinnor har utsatts för trakasserier och kränkningar på allmänna platser, medan siffran för hetero- och homosexuella är 24 procent respektive 38 procent. 

Många bisexuella kvinnor upplever att det framför allt (läs enbart) är män som ger oönskade kommentarer och fysiska handlingar gentemot dem. Tjat om att de missar något om de inte ligger med just honom. Krogen är en djungel för vilken kvinna och transperson som helst, men för en bisexuell kvinna är det många gånger en kamp om sin egen kropp då män antar att de är till för deras njutning. 

Bisexuella kvinnor saknar i högre grad trygga platser att vara på jämfört med homo- och heterosexuella kvinnor. De saknar ofta sociala sammanhang de känner en tillhörighet till då det anses som att bisexuella kvinnor inte är lika självklart identitetsskapande som den homosexuella. 

På många sätt tillhör inte den bisexuella kvinnan någon grupp, de passar inte riktigt in i de homosexuella kvinnornas värld men inte heller i heteronormen. De är varken eller samtidigt som både och. Just detta är en riskfaktor som kan skapa dålig självkänsla, ångest och oro. 

Tron på att den bisexuella kvinnan lever i den bästa av två världar är en enda stor lögn. Av de grupper av unga kvinnor i samhället som lider av mest självmordstankar är bisexuella kvinnor. I en enkät från Folkhälsoinstitutet framkommer det att 25 procent av de svarande hade haft självmordstankar de senaste tolv månaderna. Samma siffra för heterosexuella kvinnor var 5,5 procent och för homosexuella kvinnor 14 procent. Däremot saknades siffror för transpersoner.

Enligt samma enkät visar det sig att bisexuella kvinnor har överlag sämre psykiskt välbefinnande än både homo- och heterosexuella män och kvinnor. Ångest och oro är värst (34 procent) bland bisexuella kvinnor. Jämförande siffror är låga. Det handlar inte bara om trakasserier och psykisk ohälsa, bisexuella kvinnor blir i större grad utsatta för våld och hot om våld än vad cis-män och -kvinnor blir. Det gäller dock även homosexuella män och kvinnor. 

Självfallet vet jag att transpersoner är värst utsatta och det sker misshandel och diskriminering i större omfattning. Men transpersoners utsatthet har lyfts flertalet gånger i samhället och är uppe på tapeten hos politiker. Det tycker jag självfallet är bra. 

Men varför jag skriver denna insändare är för att det sällan pratas om bisexuella kvinnors utsatthet och dåliga hälsa. Det görs heller inga insatser för dem trots att de med stor marginal mår sämre och blir sämre behandlade än hetero- och homosexuella personer. Det är inte konstigt att bisexuella unga kvinnor känner låg eller ingen alls tillit till andra personer, myndigheter eller hälso- och sjukvården. 

Det finns ett stort behov av insatser på samhällsnivå för att åtgärda den osynliga diskrimineringen som sker och trakasserierna som inte ens diskuteras. Bisexuella kvinnor förväntas svälja kränkningarna. De åtgärder som väl görs är inriktade på HBTQI-samhället vilket gör att bisexuella kvinnor ändå hamnar i skuggan av andra grupper som står högre i hierarkin eller som låter mer. 

Börja ta bisexuella unga kvinnor på allvar, uppmärksamma dem och börja lyssna till deras tysta rop på hjälp. Vi är inga objekt som män kan tafsa och ragga på, vi är inte till för att ge män njutning. Vi är kvinnor som råkar attraheras av både män och kvinnor, därmed inte sagt att vi attraheras av alla män och alla kvinnor vi ser. 

Respektera oss som personer och sluta tro att vi är bisexuella för uppmärksamhetens skull, vi är inte kvinnor som egentligen är lesbiska. Vi är inte heller kvinnor som finns till för att män ska kunna bete sig hur de vill.