Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-28 22:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/burkplockande-tiggare-gor-stor-insats-for-miljon/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Burkplockande tiggare gör stor insats för miljön”

Foto: Nicklas Thegerström

SVAR PÅ INSÄNDARE. Burkplockande tiggare gör en stor insats för miljön. Vi som varit på Valborg i Uppsala vet vad deras arbete betyder för att städa upp efter festande studenter, skriver Robin Rushdi.

Diskussioner kring tiggare och tiggarnas möjlighet att kunna få ihop ett levebröd är något som florerat det mediala utrymmet onödigt länge. I en insändare (DN Åsikt 8 januari 2020) föreslår Stella Marklund att man ska ta bort tiggarnas möjlighet att panta burkar och flaskor. Enbart de som kan legitimera sig vid pantmaskinen med ett bankkort ska få möjligheten att både panta och kunna ta ut en slant för återvinningen.

Detta för mina tankar till Eskilstuna kommun och det tillståndskrav den kräver av tiggare för att ens kunna få tigga. Det kostar 250 kronor för ett tiggeritillstånd som gäller under tre månader. Tillståndet kräver också legitimering, vilket i princip innebär ett tiggeriförbud för alla som inte kan uppnå de ställda kraven.

När förbudet kom började tiggarna i Eskilstuna i stället att sälja bär. För de måste ju överleva på något? Annars är risken att man tar till helt, för oss andra, oönskade metoder. Det vet jag att jag skulle göra om man försökte stoppa alla mina chanser att kunna tjäna ihop ett levebröd om jag också hade hamnat i den situation tiggare i dag tvingas leva i.

Tiggare är i första hand människor. Om jag hade fått utstå den respektlöshet som tiggare tvingas utstå när de spottas på, sparkas på eller får sina ”hem” förstörda hade jag nog inte sett på med blida ögon. För vem önskar sig ett sådant liv?

Här är en tanke till alla som kanske inte ser helhetsperspektivet och bara tycker att tiggare är till besvär. I svenska skogar ruttnar cirka 95 procent av alla blåbär bort, vilket motsvarar 15 miljarder kronor som vi svenskar själva inte tar hand om. Här har vi en enorm potential som det dessutom finns en efterfrågan på nationellt och internationellt.

Även om tiggarna själva nog inte reflekterar över sin insats räddar de faktiskt vår värld en burk i taget när de pantar våra flaskor och burkar. Det är väl ändå något källsorteringsansvariga i Sverige borde kunna lyfta fram?

För varje pantad aluminiumburk kan ett helt nytt tillverkas med 95 procent mindre energiåtgång. Det motsvarar cirka 30 minuters datortid för dig där hemma och inte tala om allt avfall och miljöförstörelse som förhindras från gruvdrift för att få fram ny aluminium.

Vi som varit på Valborgsfirandet i Uppsala vet vilken insats tiggare, men ibland även svenska barn som inte kan legitimera sig med ett bankkort som artikelförfattaren skriver i sin insändare, gör när de rensar upp hela Ekonomikumparken på burkar och flaskor. Tiggarna, liksom barnen, är smarta nog att ta tillfället i akt och gör samtidigt en enorm insats för Uppsala kommun.

Nej, vi ska inte sätta käppar i hjulet för tiggare att kunna tjäna ihop sitt levebröd. Tvärtom borde vi försöka se bortom stämpeln de har som tiggare och i stället se till de värden som dem bidrar till genom arbetet dem faktiskt gör.

Tiggarna hjälper oss att hushålla med våra resurser. Det är något vi måste bli bättre på. Här kan vi i stället möta ett utbud och en efterfrågan som finns genom att ge dem värdiga arbetstillfällen.

I slutändan vill ingen tigga. Alla vill bidra och det gör tiggarna redan i dag.