Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 03:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/cecilia-wikstrom-utsatts-for-ren-mobbning/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Cecilia Wikström utsätts för mobbning”

Foto: Beatrice Lundborg

EU-parlamentarikern Cecilia Wikström har utsatts för ren mobbning av sitt parti Liberalerna. Om regelverket för EU-parlamentariker behöver stramas upp är det upp till parlamentet att göra detta, skriver läsaren Mikael Josephson.

Rätta artikel

Min familj har i tre generationer röstat liberalt och i alla väsentliga frågor försvarat partiets politik, trots många hårda angrepp från en ofta moderat omgivning. Men nu har jag tappat förtroendet för partiledningen.

Orsaken är framför allt hanteringen av EU-parlamentarikern Cecilia Wikström. Att öppet desavouera en ledande partirepresentant som gjort stora insatser i Europaparlamentet, och som mer än de flesta svenska Europaparlamentariker skapat en viktig plattform för liberala värden, är obegripligt.

Med reservation för att det finns något dolt för medierna, som är direkt förkastligt ur moralisk synpunkt eller rent av olagligt, kan jag inte se detta annat än som ett utslag av brist på ledarskap.

Man ska stå upp för de sina när det blåser hård motvind, som det gör nu för Liberalerna. Att tro att det skulle vara omöjligt för en person med hög arbetskapacitet att hantera ett par styrelsemedlemskap med kanske ett halvt dussin möten vardera under ett arbetsår är befängt.

Risken för jäv är med dessa två bolag i stort sett utesluten, och en person med en skaplig etisk kompass kan nog hantera detta. Jag är rädd för att skon skaver på grund av ersättningsbeloppen. I klartext, att det handlar om avundsjuka, nödtorftigt gömd bakom ett fikonlöv av så kallade etiska hänsyn.

Hade saken varit annorlunda om det handlat om 20.000 kronor månaden i stället? Hur många politiker har inte uppdrag i någon form av offentliga eller andra institutioner, eller organisationer? Det är väl endast positivt i dagens värld med alltför många politiska så kallade broilers i partierna.

Jag har svårt att se att det finns någon risk för dubbla roller. Om regelverket för EU-parlamentariker behöver stramas upp är det upp till parlamentet att göra detta. Att i efterhand sätta upp andra gränser än de som gällt från början är snarast att likna vid mobbning.    

Jag har dessutom svårt att förstå att det skulle vara taktiskt smart att offra toppnamnet i EU-parlamentsvalet för att vinna fler röster. Motsatsen är snarare trolig.

Möjligen skulle taktiken kunna vara att vika platsen åt någon som man inte vill se som utmanare på partiledarposten. Men jag befarar att den blir en hägring.