Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-24 18:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/cykelmotstandare-forstar-inte-orsak-och-verkan/

DN Åsikt

DN Åsikt. Cykelmotståndare förstår inte orsak och verkan

Stockholmare ser sig som beresta och världsvana, men när det kommer till trafiksituationen i sin egen stad är man förvånatsvärt trångsynt. Många argumenterar för att cyklister är "aggressiva" och måste "bötfällas och utbildas". Istället bör man öppna ögonen och titta ut i världen. Lösningen på cykelproblematiken stavas infrastruktur.

I snitt är det ett hinder i cykelbanan ungefär var 100:e meter. Cykelbanorna är smala, fulla med skräp, krossat glas och annat då underhållet är kraftigt eftersatt. Där står felparkerade bilar, felplacerade stolpar och trafiksignaler, lastbilar som lastar och lossar, containrar och byggavfall. Gående promenerar inte sällan rakt ut i cykelbanan utan att se sig för.  De är dessutom ofta dåligt skyltade och och markerade, och försvinner inte sällan ut i tomma intet vid busshållplatser och korsningar.

Många argumenterar som om den uppkomna situationen är cyklisternas fel. Om de bara "visar hänsyn" och "anpassar hastigheten" så löser sig allt. De påstår att cyklister är “aggressiva” och “oförskämda”, att de behöver "utbildas" och "bötfällas". Få verkar inse att de som cyklar är samma människor som också kör bil, promenerar och åker kollektivt. Cirka 95% av cyklisterna i Stockholm har till exempel körkört. Kan det alltså vara så att problemet faktiskt inte ligger hos cyklisterna?

Titta på Köpenhamn. Klagar invånarna på “aggressiva” cyklister där? Svaret är nej.

Vad skiljer Köpenhamn och Stockholm? Är danska cyklister betydligt vänligare människor än svenska cyklister? Inte då. Nej, svaret är att de byggt ordentlig cykelinfrastruktur.

I Köpenhamn kan man cykla snabbt, smidigt och säkert på breda, sammanhängade, välplanerade nät av cykelbanor. De är väl underhållna och separerade från bilister och gående. Cykeln är helt enkelt ett prioriterat och respekterat transportmedel. Folk kommer dit dom skall utan frustration och irrittation trafikanter emellan.

Det är alltså infrastrukturen som är lösningen på problemet. Med väl utbyggd cykelinfrastruktur så minimeras konflikterna, och det stimulerar fler att välja cykeln. Undersökningar pekar på att samhället tjänar betydligt på om fler skulle cykla. Det sparar tid, det sparar på miljön, det sparar pengar och inte minst ger det en bättre hälsa. Det gör i sin tur att färre kör bil, och de som “måste” köra bil får mer plats.

Tyvärr verkar Stockholms politiker fortfarande inte förstå detta. Man har de senaste decennierna kastat bort chansen att rätta till problemet i samband med att man etablerat nya bostadsområden.

I Hammarby sjöstad byggde man få bilparkeringar för att på så sätt få folk att köra mindre bil - trodde man. Samtidigt struntande man i ordentliga satsningar på kollektivtrafik och cykelinfrastruktur. Resultatet? Massbilism och parkeringskaos. I efterhand byggde man sedan fler parkeringar. Och vips så var ännu ett bostadsområde bilberoende. Historien upprepar sig nu i Norra Djurgårdsstaden och flera andra nya bostadsområden i bland annat Solna. Man bygger initialt få parkeringar, men satsar inte tillräckligt på kollektivtrafik eller cykelinfrastruktur. I Norra Djurgårdsstaden talas det redan nu om att bygga enorma parkeringsgarage för att åtgärda parkeringskaoset. Det är en skam att man projicerar de nya bostadsområdena som föregångare, "miljöområden", samtidigt som man inte ger de boende möjlighet att transportera sig effektivt och miljövänligt. Istället tvingas de inflyttade i alla dessa nya "miljöområden" stå ut med trängsel, buller och höga utsläpp av avgaser i decennier framöver.

Skall Stockholm någonsin komma tillrätta med trafiksituationen så måste man satsa på kollektivtrafik och cykelinfrastruktur från början i nya bostadsområden. Och man måste ta bort parkeringar och bilvägar i innerstaden för att ge plats för cykelbanor och kollektivtrafik. Att endast höja vägtullar och parkeringsavgifter ger inte folk fler alternativ, det gör det bara dyrare att transportera sig. Dessutom är det en närmast diskriminerande åtgärd då det främst drabbar de med sämst ekonomi. De bäst bemedlade fortsätter köra bil som om inget hänt.

Jag hoppas att vi under min livstid kan skapa en “grön och skön” stad, med plats för människor istället för bilar. Där transporter sker snabbt, miljövänligt och resurseffektivt.

En stad att leva i helt enkelt. Inte som nu, en stad full av trafikkaos, buller och hälsofarliga utsläpp.

Så våga visa vägen framåt Stockholm! Våga satsa på framtidens trafiklösningar!