Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 09:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/de-rodgrona-maste-lyssna-pa-grasrotter-i-fororten/

DN Åsikt

DN Åsikt. Rödgröna måste lyssna på gräsrötterna i förorten

Discgolfparken i Järva som de styrande i Stockholms stad vill förvandla till gravfält. Fotograf: Malcolm Jacobson

De rödgröna politikerna i Stockholms stadshus lyssnar inte på sina gräsrötter i förorten. Trots flera påstötningar planeras bakom stängda dörrar ett gigantiskt gravfält som kommer att förstöra en prisbelönt park på Järvafältet.

Rätta artikel

På lördag börjar politikerveckan i Järva. Då strömmar journalister och politiker till norra Stockholms för att visa sitt intresse för förortens framtid.

Men bara några frisbeekast bort avgörs det mest kontroversiella planärendet i Tenstas historia – i total demokratiskugga. På en tidigare övergiven tipp i Tensta har Järva Discgolf skapat en park som alla järvabor kan vara stolta över. Det är ett populärt utflyktsmål som lockar familjer liksom discgolfspelare från hela världen. Den utsågs till Årets park i Sverige 2017.

Just denna unika park vill kyrkogårdsförvaltningen gräva upp för att anlägga ”Järva begravningsplats” – detta utan att placeringen jämförts med andra alternativ, eller prövats i demokratiskt samråd.

För två år sedan skrev de socialdemokratiska föreningarna i Tensta och Akalla till partivännerna i stadsbyggnadsnämnden och föreslog tre alternativa platser i närheten. Tyvärr kom inget svar från Stadshuset. Intresset var inte heller stort när Tensta S-förening bjöd in kyrkogårdsnämnden att besöka planområdet. ”Vi har redan bestämt oss”, blev svaret, och ”en rundvandring nu skulle bara ge en falsk förhoppning om att vi är öppna för att förändra det förslag som ligger”.

Säger kyrkogårdsnämndens låga intresse för sitt eget miljardprojekt på 9.000 kistgravar något om inställningen till området och de människor som förväntas bli begravda där? Det är inte precis varje år som Stockholm anlägger en begravningsplats. Järva begravningsplats började planeras för tio år sedan. Ändå fattas besluten i slutna rum med tjänstepersonernas papper som enda grund.

Varför vill ansvariga beslutsfattare inte diskutera konstruktiva förslag för en begravningsplats på Järva med oss i Tensta? Tänk om begravningsplatsen föreslogs i Rålambshovsparken i stället, en annan populär park i Stockholm. Skulle kungsholmsborna nöja sig med en tjänsteman som säger ”någon bättre placering i norra Stockholm har inte varit möjlig att finna”?

Liksom Järva Discgolf park är Rålambshov en aktivitetspark dit människor kommer för att umgås, röra på sig och ha roligt. Att placera begravning där skulle antagligen uppfattas som ett aprilskämt. Vad skulle då hända med ”Rålis” som utflyktsmål och symbol för det goda livet i Stockholm? En absurd tanke. Men det som på Kungsholmen skulle vara ett dåligt skämt är brutal verklighet på Järva.

Kyrkogårdsförvaltningen har tagit fram en ny ”övergripande gestaltningsprincip”, kallad Öarna, som innebär ”att begravningsplatsen utformas som flera separata begravningsöar inom ett i övrigt relativt orört landskap”. Konceptet innebär att begravningen sprids ut på en onödigt stor yta och att det behövs fem kilometer murar och plank, tre kilometer ny bilväg och parkeringsplatser långt in i Igelbäckens kulturreservat.

Fördelen är då enligt förvaltningen att området kan användas för både rekreation och begravning. I mellanrummen ska parkens besökare fortsätta solbada, spela boll, grilla och ha picknick som förr.

Räck upp handen den som tror att en enda kungsholmsbo skulle acceptera påståendet ”vardagslivet i Rålambshovsparken kan existera sida vid sida med olika begravningsfunktioner och ritualer”! Säg oss den politiker som skulle acceptera skrivningen ”de upplevelsevärden och sociotopvärden som pekats ut i området bedöms inte påverkas negativt”, om de visste att området var Rålambshovsparken.

Så blir demokrati en fråga om närhet eller avstånd. Kyrkogårdsnämnden sammanträder i stadshuset på Kungsholmen, och ordföranden bor i samma stadsdel. Med tunnelbana är det 18 minuter till Tensta, men det mentala avståndet är gigantiskt. I stället för att anstränga sig extra för att överbrygga den egna bristen på kunskap och järvabornas brist på inflytande, så utnyttjar nämnden tvärtom avståndet för att slippa sätta sig in i ärendet så noga. Varför ska vi besöka platsen innan, tycks man resonera, vi träffar ändå inte invånarna efteråt?

Så långt har det gått, att även med ett rödgrönrosa styre för ett demokratiskt hållbart Stockholm kan ansvariga politiker neka en träff med dem som berörs av ett beslut för att ”inte väcka falska förhoppningar”. Och en miljöpartistisk nämndordförande kan valåret 2018 skicka ut grävskopor för att vända upp och ner på en prisbelönt park i en segregerad förort.

Vår inbjudan till stadsbyggnadsnämnden och kyrkogårdsnämnden står kvar. Vi visar er en vacker och välmående del av Tensta, och ni visar oss lite artigt intresse. Ni kan väl passa på om ni ändå kommer till Järvaveckan för att diskutera ”förortens utmaningar”?