Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-23 09:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/den-genomsnittliga-flickan-och-pojken-utvecklas-olika-takt/

DN Åsikt

DN Åsikt. Den genomsnittliga flickan och pojken utvecklas i olika takt

Skolan måste omkonstrueras med utgångspunkt från beprövad erfarenhet och rön från hjärn- och inlärningsforskningen.

Nohan Zainudini, som studerar psykologi och är 22 år, ser att pojkar underpresterar i skolan. Han berättar om en metod i Ontario som ändrat detta. Nina Sjögren, som har jobbat många år inom skolan, reagerar mot tanken att skolan ska anpassas efter pojkarna. Redan i dag sker allt för mycket på pojkarnas villkor.

Sjögren undrar hur insatt Zainudini är i frågan. Det hon kallar frågan är emellertid ett välkänt faktum: sedan länge misslyckas allt fler pojkar i skolan. Det innebär att allt fler män inte kommer in i arbetslivet. Där efterfrågas nämligen teoretiska meriter allt mer. Nina Sjögren ser hur dagens skola anpassas efter besvärliga pojkar. Jag ser de pojkarna, men också en felkonstruerad skola. Jag minns vad som hände när den konstruerades på 50-talet, sattes igång 1960 och därefter utsattes för den ena reformen efter den andra.

Huvudsyftena: att minska klasskillnader, att öka jämställdhet. Syften så höga att skolkonstruktörerna att glömde beprövad erfarenhet och forskning som bekräftar den.

Därmed blockerades insikten att begåvningsreserven inte är jämt fördelad. Man glömde alltså länge normalfördelningen – och trodde senare under några år att den gällde lika för varje klass som för hela populationen.

Man glömde att den genomsnittliga flickan och pojken utvecklas i olika takt och svarar på olika pedagogik. En insikt grundad på beprövad erfarenhet och allt tydligare bekräftad av hjärn- och inlärningsforskningen.

Flickan ligger i genomsnitt flera år före pojken i språkutvecklingen. Pojken i genomsnitt utvecklar ”sina bästa grenar” först när han är 16 eller 17. Men skolutvecklarna drev på som om sådana skillnader inte finns eller kan undervisas bort. Alltså samundervisning för alla stadier och pedagogik lika för flickor och pojkar.

Klasskillnaderna ökar för pojkarna. Skillnaden ökar mellan pojkar med föräldrar som förväntar sig att skolan ensam klarar deras studiemotivation och pojkar med föräldrar som bryr sig. Föräldraplikten är som förut mycket begränsad.

Jämställdheten ökar för flickorna/kvinnorna men minskar för pojkarna/männen. Att skolan drivs för mycket ”på pojkarnas villkor” som Nina Sjögren skriver, och som jag håller med om, har inte hindrat att 60 procent av de unga studenterna på universitet och högskolor nu är kvinnor.

Skolan måste omkonstrueras med utgångspunkt från beprövad erfarenhet och rön från hjärn- och inlärningsforskningen.

Då kommer skolfolk att återupptäcka detta: Fler flickor än pojkar förstår sig på de vuxna och rent av vill hjälpa läraren. Fler pojkar än flickor svarar bäst på auktoritär befälsföring.