Allt fler använder smartphones, den smarta telefonen, som kan göra så mycket. Det är en fantastisk uppfinning, där man inte bara kan prata med andra och skicka meddelanden till dem.

Man kan hålla sig uppdaterad på allt som händer – överallt – både i den närmaste vänkretsen och i familjen, såväl som i hela världen. Ett knapptryck bort: och all information bara finns där. Både fake news (falska nyheter) och saker som stämmer. Fantastiskt!

Min lur är en otrolig hjälp i livet, som underlättar så mycket. Tänk att allt finns där: min bank, mina vänner, min musik, mina filmer, alla nyheter jag vill läsa, mina spel och mina nöjen. Plus allt annat jag behöver och tycker om.

Det är nog lite överdrivet att det även kanske skulle finnas något negativt med min mobil. Och jag är absolut inte beroende av den …

Ett pling i telefonen och någonting nytt har hänt som jag direkt måste kolla upp, och kanske svara på. Det jag håller på med just nu är inte så viktigt som det som nu händer i min telefon. Därför har den blivit min viktigaste ägodel, mitt liv. Det som händer just nu – allt och överallt - är viktigare än det som händer här och nu …

Min smartphone hjälper mig att få lite fart på mitt stressystem, så att det inte blir alltför segt och lamt. Varje gång det plingar till i telefonen får jag en liten dopaminfrisättning som gör att mitt fokus går direkt till min älskade mobil, eftersom det nu nog är något bra på gång.

Hoppas att det också blir lite mer endorfiner i rörelse, så jag får lite goda känslor och lite tillfredsställelse. Det är nog något viktigt som just nu händer i min telefon.

När jag tar upp mobilen och kollar plinget ser jag att jag fått en vänförfrågan från någon jag knappt hört talas om. Men oj, nu kom en notis om att det finns billiga blöjor på Coop. Jag tar bort den och kommer på att jag måste kolla om det kommit något nytt mejl.

Vad jobbigt det är med alla pushnotiser! ”Skriv varför du ogillar annonsen. Vi ska försöka att inte skicka den igen.”

Undrar om jag fått några nya ”likes”. Måste kolla. Jo, en. Hon är då för söt den där tjejen. Hur länge har jag suttit nu? Bara en kvart. Vad var det egentligen jag höll på med? Jo, just det ja.

Men jag måste bara kolla om Bert-Gunnar lagt upp något nytt från Thailand. Han har det nog väldigt bra nu. Tänk om man hade det så bra som honom. Nu känner jag mig nästan lite dyster. Oj, vilken fin bild han lagt upp. Vad glad han ser ut. Tänk om jag … Vad var det nu igen som jag skulle göra?

Nu plingar det igen. Sms. Från Kajsa-Berta. Vad hon kan vara jobbig! Vad vill hon nu då? Jag ids inte svara.

Min mobil är bland det bästa som hänt mig. Tänk att den hjälper mig att hålla på med allt och inget, så jag slipper att hålla på med det jag egentligen håller på med just nu. Jag hjälper ju dessutom mitt stressystem att bli mer känsligt, så det med tiden går igång lättare och lättare. Det kanske kan vara bra?

Det enda jag egentligen funderar på när jag tänker på min fantastiska lur: Är det jag eller mobilen som styr mitt liv?