Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-26 18:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/det-ar-dags-att-tanka-om-bjorn-eriksson/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Det är dags att tänka om, Björn Eriksson”

AIK-klackens tifo på Friends Arena den 4 maj riktade sig mot polisens förbud mot stora så kallade over head-flaggor. Foto: Nils Petter Nilsson/TT

INSÄNDARE. Det är dags för polisen och Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson att tänka om. De hårda tagen mot fotbollssupportrar drabbar den läktarkultur som byggts upp under de senaste åren, skriver AIK Fotbolls ordförande Robert Falck.

Sedan ett antal år tillbaka har svensk fotboll utvecklats i rätt riktning på många olika plan. Publiken ökar, den upplevda tryggheten ökar och fylleriet minskar.

Rasismen är i stort sett borta, våldet minskar kraftigt och även de smällare som tidigare var vanliga på arenorna är nästan helt borta. Dialogen mellan arrangörer, förbund, polis och civilsamhället har fram till nyligen fungerat bättre än någonsin.

Precis som många andra evenemang som samlar stora grupper människor, oavsett om vi pratar om festivaler, konserter eller Almedalsveckan, är fotbollen inte befriad från problem. Att nå noll incidenter i samband med så pass stora händelser är dessvärre ett ouppnåeligt ideal.

Det bästa man kan satsa på är att nå lägsta möjliga antal incidenter. Det gör vi inom AIK och alla andra inom svensk fotboll — och vi har kunnat visa på konkreta resultat.

Vi klubbar samordnar dialogen kring arrangemangen med andra inblandade aktörer genom klubbarnas gemensamma intresseorganisation, Svensk Elitfotboll. SEF har tillsammans med fotbollens aktörer och polisen under de senaste åren utvecklat fungerande strategier för att fortsätta den utveckling som pågått under en tid, med minskande problem i samband med elitfotbollsmatcher, både hos AIK och i andra klubbar.

Men plötsligt tog säkerhetssituationen en ny riktning, helt ovanför huvudet på oss inom fotbollen. Enligt en granskning av Expressen har Björn Eriksson, tidigare rikspolischef och numera ordförande i Riksidrottsförbundet, i Riksidrottsförbundets namn varit drivande i att polisen ska släppa säkerheten vid matcher till privata vaktbolag, samtidigt som han själv varit verksam som lobbyist för vaktbolagens intresseorganisation Säkerhetsbranschen.

Samtidigt har polisen, i samråd med Eriksson, fattat ett inriktningsbeslut som ska göra det lättare att gripa människor, som stör ordningen med till exempel pyroteknik, på läktarplats. Kopplat till detta har polisen förbjudit läktarflaggor på allsvenska arenor, och reducerat ståplatskapaciteten på läktare runtom i landet.

Polisen och Riksidrottsförbundet har också tagit fram nya visitationskrav, där stora grupper åskådare enligt de nya riktlinjerna ska visiteras nära skrevet. Man har applicerat en ny ”villkorstrappa” som sätter det tidigare, framgångsrika arbetssättet ur spel.

Det som händer när alltifrån flaggor till mindre allvarliga förseelser som användandet av pyroteknik ska bekämpas hårdare än grova brott (vi har alla läst om den sjunkande uppklaringsprocenten för de flesta grova brott i Sverige, från redan låga nivåer) är enligt vår erfarenhet att det generella förtroendet för polisen sjunker, att ungdomar med olika typer av riskbeteenden riskerar att ”radikaliseras”.

När flaggor ska bekämpas med lika hårda metoder som grova brott får det effekten att alla gråzoner suddas ut. Det leder av allt att döma till en kontraproduktiv utveckling.

Samtidigt vill jag understryka att vi gör allt i vår kraft för att gällande regelverk ska efterlevas, även när det gäller exempelvis pyroteknik. Vi står bakom gällande regelverk, men måste samtidigt kunna föra en öppen diskussion om hur regelverken i framtiden kan utformas på sätt som fungerar i längden.

De verkningslösa, felriktade repressalierna får dessutom konsekvensen att de suger resurser från vår ordinarie verksamhet. Kostnader och uteblivna intäkter som annars hade kunnat användas till att utveckla vårt samhällsviktiga arbete. AIK Fotboll, och våra klubbkollegor, bedriver omfattande ungdomsverksamhet och en rad olika sociala projekt.

År 2011 genomförde Björn Eriksson en regeringsutredning om brottslighet kring svensk fotboll. Det arbetet var intressant. Anmälningsplikt och polisnotor skulle skrotas, legalisering av pyroteknik skulle utredas. Fokuset låg på att stoppa huliganism och kriminell infiltration i klubbarna.

En alldeles utmärkt utredning, som på ett genomtänkt sätt adresserade fotbollens problem. Vad var det som hände? Det är en fråga som borde bli föremål för sin egen utredning.

Det behövs ett omtag för att på nytt sätta fokus på resultatorienterad problemlösning kring fotbollsmatcher. I stället för som nu, när brott som ofta inte drabbar någon ska bestraffas, med straff som drabbar alla.

Det är en oroväckande och bekymmersam utveckling som bara lär leda till att polisen undergräver den breda allmänhetens förtroende.

Jag är tillräckligt gammal för att kunna ana ett mönster. Jag fyller 57 år i morgon söndag. Björn Eriksson är 73.

Viljan att med oböjlig kraft eliminera fenomen kopplade till den yngre generationen har återkommit genom historien – från bekämpningen av svartklubbar som Tritnaha i Stockholm i början av 90-talet, när inga nattklubbar i Sverige fick ha öppet längre än till klockan ett, till förbudet mot kommersiell radio som rådde i Sverige fram till slutet av 90-talet. Eller bekämpningen av fildelning på internet under det tidiga 00-talet.

Gemensamt för alla dessa fenomen har varit att det enda som visat sig fungera har varit konstruktivt nytänk. Detta tror jag är lika sant i fallet med tifon, ståplatskultur och pyroteknik.

Samtidigt måste kriminell infiltration, huliganism och ekonomisk brottslighet inom fotbollen bekämpas – och gärna hårt.